Större tuppgök
| Större tuppgök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Gökfåglar Cuculiformes |
| Familj | Gökar Cuculidae |
| Släkte | Tuppgökar Geococcyx |
| Art | Större tuppgök G. californianus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Geococcyx californianus | |
| Auktor | (Lesson, 1829) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområdet för större tuppgök | |
Större tuppgök[2] (Geococcyx californianus) är en stor och marklevande gök som förekommer i södra USA och Mexiko.[3]
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Större tuppgök är en mycket stor (52–58 cm) och slank gök med lång stjärt och långa ben. Fjäderdräkten är raggig och brunstreckad, och på huvudet syns en kort tofs som ofta hålls rest. Bakom ögat syns en blå fläck och bakom den en röd.[4][5]
Den ses vanligen på marken och är en duktig löpare. Flykten är svag, vanligtvis bara korta glid. Lätet består av en långsam fallande serie med cirka sex ekande och mörka, duvlika toner. Den klapprar också med näbben.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Större tuppgök förekommer från torra sydvästra USA till södra Mexiko, närmare bestämt från nordcentrala Kalifornien, Utah och Colorado österut till Missouri och Louisiana och söderut i Mexiko till södra Baja California, Michoacán, Puebla och Veracruz.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Större tuppgök hittas i öppna och torra busk- och gräsmarker och ökentrakter. Fågeln springer på marken på jakt efter favoritfödan ödlor och ormar, men tar även annan föda som insekter och andra leddjur. Fågeln ses ofta sitta på staketstolpar eller klippblock. Vanligen uppträder den enstaka, ibland även i par.[4][5]
Större tuppgök är en av få djur som attackerar skallerormar. Ibland hjälps paret åt, där en fågel distraherar ormen och den andra smyger sig fram och nyper fast huvudet med näbben. Fågeln dödar sedan ormen genom att slå huvudet mot en sten.[4]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 1,4 miljoner vuxna individer.[1]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2022 Geococcyx californianus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c d] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 220. ISBN 0-679-45120-X
- ^ [a b c] Payne, R. & de Juana, E. (2020). Greater Roadrunner (Geococcyx californianus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54914 22 april 2020).
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör större tuppgök.
Wikispecies har information om Geococcyx californianus.- Läten på xeno-canto.org
|