Sankt Georgskanalen
Sankt Georgskanalen (engelska: Saint George’s Channel, kymriska: Sianel San Siôr, iriska: Muir Bhreatan[1]) är en farled som förbinder Irländska sjön i norr och Keltiska sjön i sydväst.[2]
Historiskt sett användes namnet Sankt Georgskanalen omväxlande med Irländska sjön för att omfatta alla vatten mellan ön Irland i väst och ön Storbritannien i öster.[3][4] Senare[när?] begränsades den till den del som skiljer Wales från Leinster.[3][4] Ibland sträcker den sig söderut till vattnen mellan West Country i England och östra Munster i Irland;[4] den senare har sedan 1970-talet kommit att kallas Keltiska havet. På Irland avser Sankt Georgskanalen den smalaste delen av kanalen, mellan Carnsore Point i Wexford och St David’s Head i Pembrokeshire. Det är dock fortfarande vanligt på Irland att prata om en kanalresa, fotbollsresor över kanalen etcetera, där över kanalen betyder ’till/från Storbritannien’.[5]
International Hydrographic Organizations publikation Limits of Oceans and Seas definierar den södra gränsen mellan ”Irländska sjön och Sankt Georgskanalen” som ”En linje som förenar St. David’s Head (51°54′N 5°19′V / 51.900°N 5.317°V) med Carnsore Point (52°10′N 6°22′V / 52.167°N 6.367°V)”; det definierar inte de två vattendragen separat.[6]
Ett brev från 2004 från St. George’s Channel Shipping Company till Seascapes, ett RTÉ Radio-program, sade att Sankt Georgskanalen gränsar den irländska kusten mellan Howth Head och Kilmore Quay, och kritiserade bidragsgivare till programmet som hade kallat dessa vatten för ”Irländska sjön”.[7]
Namnet ”St George’s Channel” registrerades 1578[8] i Martin Frobishers dokumentation av hans andra resa. Det sägs härröra från en legend där Sankt Göran hade färdats till Britannia från Bysantinska riket och närmat sig Storbritannien via den kanal som bär hans namn.[9] Namnet populariserades av engelska nybyggare på Irland efter koloniseringen.[3]
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Nikobarerna, sundet mellan Lilla Nikobarerna och Stora Nikobarerna kallas också Sankt Georgskanalen
- Nordkanalen
- Moylesundet
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Muir Bhreatan” (på engelska). logainm.ie. Placenames Branch (Department of Community, Equality and Gaeltacht Affairs). http://www.logainm.ie/1166502.aspx. Läst 18 september 2010.
- ^ C.Michael Hogan. 2011. Irish Sea. red. P.Saundry & C.Cleveland. encyclopedia of Earth. National Council for Science and the Environment. Washington DC
- ^ [a b c] Andrews, John Harwood (1997-01) (på engelska). Shapes of Ireland: maps and their makers 1564-1839. Geography Publications. sid. 87–8, 155. ISBN 9780906602959. http://books.google.com/books?id=DfcRAQAAIAAJ. Läst 18 september 2010
- ^ [a b c] ”George's Channel (St.)” (på engelska). The London encyclopaedia. "10". 1839. sid. 133. http://books.google.com/books?id=tdLyNZ-OUMwC&pg=PA133. Läst 18 september 2010
- ^ Heslinga, Marcus Willem (1979) (på engelska). The Irish border as a cultural divide: a contribution to the study of regionalism in the British Isles. Van Gorcum. sid. 8. ISBN 9789023208648. http://books.google.com/books?id=EzygAAAAMAAJ. Läst 18 september 2010
- ^ ”Limits of Oceans and Seas, 3rd edition” (på engelska). International Hydrographic Organization. 7 april 1953. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111008191433/http://www.iho-ohi.net/iho_pubs/standard/S-23/S23_1953.pdf. Läst 18 september 2010.
- ^ ”Seascapes News Summary” (på engelska). RTÉ.ie. 30 september 2004. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525171202/http://www.rte.ie/radio1/seascapes/1023657.html. Läst 18 september 2010.
- ^ Taylor, Isaac (1896). ”St. George's Channel” (på engelska). Names and their histories, alphabetically arranged as a handbook of historical geography and topographical nomenclature. Rivington, Percival. sid. 243. http://books.google.com/books?id=cNkNAAAAQAAJ&pg=PA243. Läst 18 september 2010
- ^ Room, Adrian (2006). ”St George's Channel” (på engelska). Placenames of the world: origins and meanings of the names for 6,600 countries, cities, territories, natural features, and historic sites. McFarland. sid. 326. ISBN 9780786422487. http://books.google.com/books?id=M1JIPAN-eJ4C&pg=PA326. Läst 18 september 2010