Stakamyran
| Stakamyran Naturreservat | |
 Långskägg på gran vid Stor-Torsmyran i Stakamyrans naturreservat | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Kommun | Örnsköldsviks kommun[1] |
| Area | 173,97 hektar[1] |
| Inrättat | 2 januari 2015[2] |
| Läge | |
  Stakamyran | |
| Utsträckning | |
Områdets utsträckning. | |
| Koordinat | 63°10′18″N 18°10′22″Ö / 63.171662594651°N 18.172746222193°Ö |
| Koder, länkar, kartor | |
| IUCN- kategori | IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[1] |
| NVR-id | 2022470[1] (karta) |
| WDPA-id | 555562484 (karta) |
| Förvaltare | Länsstyrelsen i Västernorrlands län[1] |
| Redigera Wikidata | |
Stakamyran är ett naturreservat i västra delen av Nätra fjällskog i Örnsköldsviks kommun. Reservatet inrättades 2014 och omfattar 174 hektar av blandad skogs- och myrmark.[3] Det inrättades framför allt för att skydda den rika förekomsten av den sällsynta laven långskägg.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Efter att långskäggslav upptäckts på Västanåhöjden 1990 genomfördes en inventering av hela Nätra fjällskog sommaren 1991. Det visade sig då att långskäggslav förekom över ett stort område, bland annat kring Stakamyran och berget Hästen.[4] Det ledde till att dåvarande Skogsvårdsstyrelsen 1993 registrerade en mindre nyckelbiotop norr om Hästen och 2005 ytterligare åtta nyckelbiotoper i Stakamyrans omgivningar. I samtliga fall rörde det sig om långskäggslokaler. När en avverkningsanmälan på Sel 7:13 inkom 2009 inledde länsstyrelsen i Västernorrlands län en utredning om reservatsbildning, vilket 2010 ledde till beslut om att området skulle skyddas som naturreservat. Samtliga berörda markägare kontaktades, området värderades och förhandlingar om ekonomisk ersättning påbörjades.[5]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
I norr är terrängen flack med en mosaik av myrar och skogklädda partier. Stakamyran ligger mitt i reservatet och flankeras i sydväst av det branta berget Hästen. Hela reservatet ligger över högsta kustlinjen. Skogen är väl bevarad och har endast plockhuggits, relativt långt tillbaka i tiden, och är därför en väl utvecklad gammelskog.
Svampar och lavar[redigera | redigera wikitext]
Förutom förekomsten av långskägg (Usnea longissima) finns gott om andra trädlevande lavar. Karaktärsarter är garnlav (Alectoria sarmentosa) och violettgrå tagellav (Bryoria nadvornikiana). Bland rödlistade svamp- och lavarter i övrigt kan nämnas: aspgelélav (Collema subnigrescens), doftskinn (Cystostereum murrayi), gränsticka (Phellopilus nigrolimitatus), harticka (Inonotus leporinus) och kötticka (Leptoporus mollis).
Tillsammans med Västanåhöjdens naturreservat, ungefär en kilometer österut, ingår Stakamyran i ett av Västernorrlands läns kärnområden för långskägg. Eftersom ungefär 90 % av all långskägg i Sverige finns i just Västernorrlands län har länet ett nationellt ansvar för artens långsiktiga överlevnad.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Länsstyrelsen Västernorrland. ”Stakamyran – långskäggskog och myr”. Länsstyrelsen Västernorrland. https://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/besok-och-upptack/naturreservat/stakamyran---langskaggskog-och-myrar.html. Läst 27 juli 2015.
- ^ Norstedt, Gudrun (1991). Långskäggslav i Nätra fjällskog. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 0280-1140 ; 1991:1. Härnösand: Länsstyr. i Västernorrlands län. Libris 1255894
- ^ Bildande av Stakamyrans naturreservat. Länsstyrelsen Västernorrland. 10 december 2014. http://skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/217301. Läst 27 juli 2015
