Stegonotus cucullatus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stegonotus reticulatus)
Stegonotus cucullatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteStegonotus
ArtStegonotus cucullatus
Vetenskapligt namn
§ Stegonotus cucullatus
Auktor(Duméril, Bibron & Duméril, 1854)
Synonymer
Stegonotus reticulatus BOULENGER 1895[2]
Stegonotus plumbeus BOULENGER 1893[3]
Herbertophis plumbeus MACLEAY 1884[4]
Lycodon darnleyensis MACLEAY 1877[5]
Lydodon keyensis DORIA 1874[6]
Lycodon magnus MEYER 1874[7]
Zamenophis australis GÜNTHER 1872[8]
Lycodon cucullatum DUMÉRIL 1854[9]
Hitta fler artiklar om djur med

Stegonotus cucullatus[9] är en ormart som beskrevs av Duméril, Bibron och Duméril 1854. Stegonotus cucullatus ingår i släktet Stegonotus och familjen snokar.[10][11] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[10]

Denna orm förekommer vid kusten och längs floder i norra Australien och södra Nya Guinea. Ett fynd från Salomonöarna tillhör troligtvis en annan art. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1700 meter över havet. Habitatet varierar mellan regnskogar, andra fuktiga skogar, träskmarker och mangrove. Individerna gömmer sig på dagen under träbitar eller andra föremål. Ibland besöker de byggnader. Stegonotus cucullatus vistas främst på marken men den klättrar även i träd och den kan simma. Födan utgörs främst av andra kräldjur, deras ägg, fiskar och insekter. Ibland äts små fåglar eller däggdjur.[1] Honor lägger ägg.[11]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen antas vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Tallowin, O., O'Shea, M., Parker, F., Hoskin, C. & Vanderduys, E. 2017 Stegonotus cucullatus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 november 2021.
  2. ^ Boulenger, G. A. (1895) On a collection of reptiles and batrachians from Ferguson Island, D'Entrecasteaux group British New Guinea., Ann. Mag. Nat. Hist. (6) 16: 28-32
  3. ^ Boulenger, G.A. (1893) Catalogue of the snakes in the British Museum (Nat. Hist.) I., London (Taylor & Francis), 448 pp.
  4. ^ Macleay, W. (1884) Notes on some reptiles from the Herbert River, Queensland., Proc. Linn. Soc. N. S. W. 8: 432-436
  5. ^ Macleay, W. (1877) The ophidians of the Chevert Expedition., Proceedings of the Linnean Society of New South Wales, 2:33-41.
  6. ^ Doria, G. (1874) Enumerazione dei rettili raccolti dal Dott. O. Beccari in Amboina alle Isole Aru ed alle Isole Kei durante gli anni., Ann. Mus. Civ. Stor. Nat. Giacomo Doria 6: 325-357
  7. ^ Meyer,A.B. (1874) [Eine Mittheilung von Hrn. Dr. Adolf Meyer] über die von ihm auf Neu-Guinea und den Inseln Jobi, Mysore und Mafoor im Jahre 1873 gesammelten Amphibien., Monatsber. K. Preuss. Akad. Wiss. Berlin 1874: 128-140
  8. ^ Günther,A. (1872) Seventh account of new species of snakes in the collection of the British Museum., Ann. Mag. Nat. Hist. (4) 9: 13-37
  9. ^ [a b] Duméril, A.M.C., G. BIBRON & A.H.A. DUMÉRIL (1854) Erpétologie générale ou Histoire Naturelle complète des Reptiles. Vol. 7 (partie 1)., Paris, xvi + 780 S.
  10. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/stegonotus+cucullatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  11. ^ [a b] Stegonotus cucullatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.