Sten (kulsprutepistol)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sten (Kulsprutepistol)
Pistolet maszynowy STEN, Muzeum Orła Białego.jpg
En Sten Mk. II kulsprutepistol.
Beskrivning
TypKulsprutepistol
UrsprungslandStorbritannien Storbritannien
Tjänstehistoria
Medverkan i krigAndra världskriget
Warszawaupproret
Andra kinesisk-japanska kriget
Kinesiska inbördeskriget
Indonesiska självständighetskriget
Indokinakriget
Indo-pakistanska kriget 1947
1948 års arabisk-israeliska krig
Malayakrisen
Koreakriget
Mau-Mau-rörelsen
Algerietrevolten
Suezkrisen
Kinesisk-indiska kriget
Vietnamkriget
Laotiska inbördeskriget
Inbördeskriget i Nigeria
Bangladeshs befrielsekrig
Inbördeskriget i Libanon
Inbördeskriget i Angola
Rhodesiska bushkriget
Cypernkrisen 1974
Konflikten i Nordirland
Irakkriget
Syriska inbördeskriget
EraAndra världskriget
Produktionshistoria
DesignerReginald V. Shepherd
Harold J. Turpin
Designdatum1940
Kostnad/enhet$10 eller £2,3 (1942)
Antal tillverkade4 000 000
VarianterMk. I
Mk. II
Mk. IIS
Mk. III
Mk. IV
Mk. V
Mk. VI
Specifikationer
Kaliber9 × 19 mm Parabellum
Piplängd196 mm
Magasin32 patroner
LåsmekanismTungt slutstycke
Längd762 mm
Vikt3,2 kg (Mk. II)
Eldhastighet500 skott/min
Utgångshastighet365 m/s
305 m/s (ljuddämpare)
Effektiv räckviddc:a 100 m

Sten är en kulsprutepistol i kalibern 9 × 19 mm Parabellum av brittiskt ursprung som började tillverkas under andra världskriget. Sten-kulsprutepistolen var en mycket enkel konstruktion, väl lämpad för massproduktion och billigare än till exempel den tyska MP 40. Den är lätt att demontera och gömma, vilket gjorde den till lite av ett favoritvapen hos motståndsrörelserna i de av Nazityskland ockuperade länderna i Europa. Vapnet har en viss tendens att drabbas av eldavbrott, ett berömt tillfälle var under attentatet på Reinhard Heydrich då den förste attentatsmannen inte kunde avfyra ett enda skott med sin Sten.

Den tillverkades från 1941 och framåt. Den första versionen (Mark I) blev inte så långlivad, utan ersattes snabbt med Mark II, som blev den mest tillverkade. Det finns versioner med flamdämpare eller ljuddämpare. Totalt finns det ungefär sex olika huvudvarianter av vapnet. Norska och danska partisaner tillverkade vapnet lokalt under andra världskriget.

Totalt producerades över 4 miljoner exemplar.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Enligt Royal Ordnance Factories officiella historieskrivning är namnet är bildat efter huvudkonstruktörerna major Reginald Shepherd och Harold Turpin, och Enfield, platsen för en vapenfabrik nära London.[1][2] Andra källor, t.ex. Peter Laidlers The Sten Machine Gun hävdar att det är en sammansättning av Shepard, Turpin och England.[3] Även Turpin är något oklart, där somliga källor skriver "J.J. Turpin" istället för "Harold Turpin"

Mekanik[redigera | redigera wikitext]

Den använder 9 × 19 mm Parabellum, som då var den tyska arméns standard. Den vägde ca 3,2 kg. Den använder principen tungt slutstycke vilket innebär att kraften från den bakåtrusande hylsan återladdar vapnet och kastar ut hylsan. Den har en teoretisk eldhastighet på 500 skott per minut, men magasinet har som regel bara 32 patroner. Den har ett öppet slutstycke. Standard är även ett fast sikte.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ R.O.F. The Story of the Royal Ordnance Factories, 1939–1948, Her Majesty's Stationery Office, London
  2. ^ http://www.model-engineer.co.uk/sites/7/images/member_albums/77123/585369.jpg : Model Engineer Volume 88 Issue 2195 P.509 The STEN Carnine, A Description
  3. ^ Laidler, Peter (2000). The Sten Machine Gun. Ontario: Collector Grade Publications. sid. 363–364. ISBN 0-88935-259-3