Stephanie av Belgien
| Kronprinsessan Stephanie av Belgien | |
|---|---|
| |
| Gemål | Rudolf av Österrike |
| Barn | Elisabeth Marie av Österrike |
| Personnamn | Stéphanie Clotilde Louise Herminie Marie Charlotte |
| Far | Leopold II av Belgien |
| Mor | Maria Henrietta av Österrike |
| Född | 21 maj 1864 Laeken, Belgien 
|
| Död | 23 augusti 1945 (81 år) Pannonhalma, Ungern 
|
| |
Stéphanie av Belgien (Stéphanie Clotilde Louise Herminie Marie Charlotte) född 21 maj 1864 i Laeken, död 23 augusti 1945 i Pannonhalma, var en belgisk prinsessa som genom giftermål var kronprinsessa av Österrike-Ungern från 1881 till 1889.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hon var dotter till kung Leopold II av Belgien och Maria Henrietta av Österrike. Hon och hennes systrar undervisades av privatlärare och mottog en utbildning med fokus på språk och sällskapstalanger som musik, teckning och handarbete. Deras uppfostran var strikt och spartansk: de träffade sällan sina föräldrar, bar enkla kläder, fick städa sitt rum själva och tvingades sova vid öppet fönster även under vintern för att härda hälsan.
Hon gifte sig 10 maj 1881 i Wien med kronprins Rudolf av Österrike. Stephanie utvaldes som brud åt kronprins Rudolf av Österrike-Ungern därför att hon var den enda kungliga katolska prinsessan i Europa vid denna tidpunkt som inte var alltför nära släkt med honom och uppfyllde de krav kejsaren hade ställt för sin blivande svärdotter. Hennes svärmor besökte Bryssel för att träffa henne 1878 och 1879, och Stephanies syster Louise rekommenderade henne för Rudolf. Rudolf gick med på att gifta sig med henne för att hon uppfyllde kraven hans far hade ställt på hans brud, för att han hade tackat nej till de andra brudar som hade föreslagits, och stod under press att gifta sig. Rudolf besökte Bryssel 5 mars 1880, och paret förklarades förlovade 7 mars.
Kronprinsessa[redigera | redigera wikitext]
Stephanie beskrivs som konventionell och formell. Hennes svärmor kallade henne en "moralisk högvikt och en ful elefant". Som kronprinsessa spelade hon en framträdande offentlig roll. Hennes svärmor ogillade representation och det var därför Stephanie som fick göra sin svärfar och make sällskap i offentliga sammanhang medan hennes svärmor ägnade sig åt privata resor, något som passade både Stephanie och hennes svärmor bra.
Äktenskapet var olyckligt. Paret fick ett barn, dottern Elisabeth Marie av Österrike, född 1883. Rudolf ägnade sig åt kärleksaffärer, medan Stephanie övervakades och inte tilläts lämna hemmet ensam. 1886 insjuknade Rudolf i en könssjukdom och smittade Stephanie, vilket gjorde henne steril. Hon vägrade därefter fortsätta deras sexuella samliv. Under de sista två åren av äktenskapet led Rudolf av psykiska problem som tidvis ska ha gjort honom aggressiv. Stephanie försökte i oktober 1888 tala med sin svärfar kejsaren om Rudolfs mentala hälsa, men svärfadern vägrade lyssna. År 1887 inledde Stephanie ett förhållande med en hovman, den polska greve Artur Potocki, som fortsatte till dennes död 1890.
Skandalen med makens självmord i Mayerlingdramat i januari 1889 isolerade henne vid hovet. Hennes dotter uppfostrades av hennes svärfar, och hon fick inte längre några officiella uppgifter som änka. Hon ville återvända till Belgien, men varken hennes far eller svärfar ville tillåta det. Hon hade en dålig relation med sin far Leopold II, och tvingades senare stämma honom för rätten till sitt morsarv. Hon tillbringade mycket tid på resor inkognito. Stephanie gjorde 1893 ett besök i Sverige. Hennes svärfar ville att hon skulle gifta sig med hans nya tronföljare Franz Ferdinand, men denna ville istället gifta sig med Sophie von Chotek.
Senare liv[redigera | redigera wikitext]
Stephanie gifte om sig mot sin fars och svärfars vilja den 22 mars 1900 på slottet Miramare utanför Trieste i nuvarande Italien med ungraren Elemér, greve Lonyai de Nagy-Lónya (1863-1946) och bodde sedan med honom på godset Rusovce i dåvarande Ungern (Slovakien) fram till slutet av andra världskriget. Hennes far drog tillbaka hennes underhåll och förbjöd henne att återvända till Belgien och träffa sin yngsta syster Clementine (som bodde med honom), och hennes svärfar drog tillbaka hennes underhåll, hennes titlar, hennes hov och hennes beskyddarskap och behöll vårdnaden om hennes dotter. Stephanie levde sedan i över fyrtio år vad som beskrivs som ett lyckligt och fridfullt liv på makens gods i Ungern. Hon närvarade vid kejsarens begravning 1916, och hennes make fick 1917 titeln furste av nästa kejsare. Efter revolutionen som avskaffade det österrikiska kejsardömet 1919 förvisades alla medlemmar av den förra dynastin från Österrike, men förvisningen gällde inte henne som frånskild person. Hon försonades med sin dotter sedan denna blivit vuxen.
Hösten 1944 ockuperades godset av tyska SS, och Stephanie och hennes make fick endast behålla några rum för personligt bruk. I april 1945 avlöstes tyskarna av ryska röda armén som i sin tur ockuperade godset. Stephanie i hennes man lämnade godset i maj och tog sin tillflykt till ett munkkloster i Pannonhalma, där hon avled.
Hon publicerade 1936 sina memoarer: Ich Sollte Kaiserin Werden ("Jag skulle bli kejsarinna").
Eftermäle[redigera | redigera wikitext]
Astronomen Johann Palisa namngav asteroiden 220 Stephania efter henne 1881 för att fira vigseln.
Antavla[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Aronson, T. , The Coburgs of Belgium, Cassell 1969
- Crankshaw, E., The Fall of The House of Habsburg, Longmans, 1963
- Listowel, J., A Habsburg Tragedy, Ascent, 1978
- Stéphanie. Jag skulle bli kejsarinna: Minnen. Stockholm: Bonnier, 1936.
- ”Erkehertiginnan Stephanie af Österrike”. IDUN (25). 1893. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1893/pdf/1893_25.pdf. Läst 2017 mar 9.
Noter[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Stephanie av Belgien.
