Stockholms Allmänna Telefon AB

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
SAT:s logotyp

Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) var ett företag för installation och drift av telefonutrustning som grundades 1883 av civilingenjören och affärsmannen Henrik Tore Cedergren. Efter ett långvarigt samarbete med Aktiebolaget L.M. Ericsson & Co fusionerades de båda bolagen 1918 med namnet Allmänna Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1877 demonstrerades en telefonapparat för Oscar IIStockholms slott. Han visade stort intresse för det "tekniska undret". Alexander Graham Bell hade inte tagit ut något patent på sin uppfinning telefonen i Sverige varför Lars Magnus Ericsson på hösten 1877 startade tillverkning av telefonapparater i Sverige. L M Ericsson har senare gjort stora insatser av kontinentala mått på telefonins område. I Sverige kom den första allmänna telefonanläggningen till stånd genom Stockholm Bell Telefonaktiebolag som år 1880 byggde ett nät i Stockholm med 121 abonnenter. Abonnemangsavgiften var efter den tidens penningvärde mycket hög, 160–280 kronor, beroende på avståndet till stationen. Detta motsvarade 9 250-16 188 kronor år 2015.[1]

Telegrafverket öppnade år 1881 sin Rikstelefon med 32 abonnenter för de centrala verken i Stockholm, annars fanns litet intresse för telefonen. Man ansåg till en början telefonen som ett komplement till telegrafen.

Bellbolaget med sina höga taxor fick snart en konkurrent i Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) som grundades 13 april 1883 av ingenjören och affärsmannen Henrik Tore Cedergren. Hans affärsidé var "en telefon i varje hushåll, låga avgifter, ackumulera bolagsvinsten och låg aktieutdelning". Affärsidén bröt radikalt mot Bellbolagets och slog snart ut konkurrenterna av vilka det fanns flera på den tiden. Det nya bolaget och abonnentantalet ökade snabbt. År 1884 installerade Cedergren tillsammans med L M Ericsson Europas första multipelväxel. År 1886 hade Stockholm fler telefonapparater än någon av de större städerna i världen med 4 832 abonnenter varav cirka 1 600 i Bell AB. Konkurrensen mellan de privata telefonaktiebolagen i huvudstaden var mycket hård. År 1887 tog SAT i drift vad som då var världens största telefonstation. Bellbolaget, som hade en del anläggningar i landsorten, tvingades sälja de viktigaste av dem till Svenska staten. År 1888 köpte SAT upp Bellbolaget i Stockholm.

I Stockholm hade Cedergrensbolaget den 31 december 1908, strax före sin grundares död, ca 51 000 abonnenter. Samtrafiken mellan Telefonaktiebolaget och det av Rikstelefon upprättade nätet i Stockholm gjorde ändå ett samgående alltmer aktuellt.

År 1908 uppdelades bolagets rörelse, varvid ett dotterbolag, Aktiebolaget Stockholmstelefon, övertog Stockholmsanläggningarna. Vid Stockholmsstationen infördes ett centralbatteri med automatisk fördelning. Antalet abonnenter i Stockholmstelefon var 106 000 då dess anläggningar genom riksdagsbeslut sammanslogs med Rikstelefon den 1 juli 1918 varvid de tidigare ägarna erhöll 47 miljoner kr i ersättning.

Aktiebolaget Stockholmstelefon startade den 10 oktober 1915 klockan 09.00 tjänsten "Telefontidningen", där företagets abonnenter via växel kunde få ett sammandrag av " ... de senaste i kvällseditionerna ej influtna märkligare nyheterna från in- och utlandet" (kriget). Kostnaden var 10 öre för varje påringning. Idén hade hämtats från Köpenhamn, där man sedan länge förmedlat krigsnyheter på detta sätt, fyra gånger per dag à 10 öre per gång. Redaktör för Telefontidningen var Otto Hellkvist.[2]

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Historia.se: Prisomräknare från medeltiden till 2100, beräkning utförd 9 februari 2016
  2. ^ Ett folk på marsch : en bokfilm 1914 - 1932, [Ny svensk historia], Erik Lindorm, Per-Erik Lindorm, Olle Hilding, Bo Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1958, s. 26

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Malmgren, Einar (1977). ”Telefonins historia”. Handbok Televerkets nät (H Tvt Nät) M7746-716001 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]