Stockholms fruntimmersförening för barnavård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stockholms fruntimmersförening för barnavård
Typ välgörenhetsförening
Sätesort Stockholm, Sverige
Grundad 1853

Stockholms fruntimmersförening för barnavård, först Skyddsmödraföreningen, var en svensk välgörenhetsförening, grundad 1853. Föreningens syfte var att ta hand om de barn som blivit föräldralösa genom koleraepidemin som drabbade Stockholm det året.

Föreningen grundades i Stockholm 23 september 1853, med Fredrika Bremer som ordförande och Fredrika Svedbom som sekreterare; Lotten Wennberg tillhörde de ledande medlemmarna. Föreningen hade endast kvinnliga medlemmar. Föreningen har ibland kallats Sveriges första kvinnoförening, även om Välgörande fruntimmerssällskapet grundades redan 1819. Den styrdes av en centralkommitté av åtta kvinnor från var och en av Stockholms åtta territorialförsamlingar. Dessa var Fredrika Bremer, Laura Gagge, Elsa Bollin, Carolina Bredenberg, Fredrika Svedbom, Aurora Kullberg, Jeanette Nordlund, Betty Elde, Carolina Ericsson, Wilhelmina Hjerta, Mathilda Lindström, Charlotta Hellström, Ebba Almroth, Maria Cederschiöld, Fredrika Ekdahl och Hilda Starck. Verksamheten uppfattades som kontroversiell av samtiden: inte på grund av syftet utan för att det gjorde kvinnor verksamma utanför hemmet och det kritiserades för att distrahera kvinnor från sina egna hems angelägenheter.

Syftet med föreningen var att ta hand om de barn som blivit föräldralösa genom koleran i Stockholm 1853, för att förhindra att konsekvensen av 1834 års koleraepidemi, när många av de föräldralösa, enligt föreningen, blev kriminella, upprepades. Förutom detta ägnade den sig även åt övriga barn i Stockholm i behov av omhändertagande. Barnen placerades i största mån hos fosterfamiljer snarare än i barnhem, och även då de placerades i barnhem, fick de ett kvinnligt ombud med uppgiften att regelbundet kontrollera dess tillvaro. År 1862 mottog fortfarande en minoritet av barnen understöd från föreningen, medan de flesta hade fått möjlighet att försörja sig själva. Eftersom inget av barnen hade begått brottsliga handlingar, betecknades föreningens arbete som en framgång.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]