Streptococcus agalactiae

Från Wikipedia
Streptococcus agalactiae
Systematik
RikeBacteria
StamFirmicutes
KlassBacilli
OrdningLactobacillales
FamiljStreptococcaceae
Släkte'Streptococcus'
Art''S. agalactiae''
Vetenskapligt namn
§ 'Streptococcus agalactiae'
AuktorLehmann and Neumann, 1896

Streptococcus agalactiae (också känd som Grupp B Streptokocker) är grampositiv och tillhör släktet streptokocker. [1]

Skadeverkan

Grupp B Streptokocker (Streptococcus agalactiae) är den ledande anledningen till sepsis och hjärnhinneinflammation hos nyfödda i Förenta Staterna och Europa.[2] De orsakar 1 till 3 fall per 1 000 födslar, med en dödlighetsfaktor på ca 50 %. Över 30 % av de som överlever hjärnhinneinflammation lider senare av skador på centrala nervsystemet. Streptococcus agalactiae är vanliga i vaginalfloran där de återfinns hos mellan 10 och 30 % bland både gravida och icke-gravida kvinnor.[2] Bristningar på membran mer än 12 timmar före födsel ger organismerna rikligt med tid att smitta barnet. De flesta fall av smitta visar sig inom några få dagar efter födseln, med feber, andningsproblem och letargi. ”Sen debut”-fall, som uppträder 3 till 8 veckor efter födsel, har oftast meningitis.[2]

Denna bild visar skadan efter en hjärnhinneinflammation orsakad av S.agalactiae bakterien på ett fosters hjärna.

Identifiering

Det så kallade CAMP-testet är ett viktigt test för att identifiera bakterien, GBS (grupp B streptokock arter) är screenade genom detta test. De karakteriseras genom närvaron av grupp B Lancefield antigen och genom dess förmåga att hydrolysera natrium hipporat. Det är också känsligt mot galla och lyserar i dess närvaro.Streptococcus agalactiae’s figos motverkande kapsel är dess primära virulensfaktor.[3]

Undersökningar

Screening av gravida kvinnor blir allt vanligare i västländerna och är nuförtiden en rutinundersökning i USA, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Belgien, Australien, Tjeckien, Slovenien, Kenya och Argentina. Medan andra länder fortfarande använder sig av en mer riskfylld metod vid förlossningar som till exempel England, Danmark och Bulgarien.[3]

Förebyggande

Det finns inget sätt som är helt pålitligt när det kommer till att förhindra nyfödda från att bli smittade, men det finns en del metoder som ger ett tillfälligt förhöjt skydd.

  • Gravida kvinnor bör bli testade för Grupp B Streptokocker i deras tredje kvartal av graviditeten, det är att föredra att testen sker före födslovärkarna infaller. De bör vid identifiering bli givna ampicillin i 7 till 10 dagar. Efter att ha infört denna förebyggande metod så har man i USA sett en markant reduktion av barn som föds med infektioner av denna sort.[2]
  • Om kolonisationen inte är upptäckt innan födslovärkarna infaller, så ger en spruta av intravenöst penicillin G tillräckligt höga nivåer av antibiotika i barnets blodomlopp under födseln, om denna ges minst fyra timmar innan födsel.

Detta är en sjukdom som borde vara nästan totalt möjlig att i förebyggande syfte förhindra och man jobbar för stunden på ett vaccin som just nu är i testningsfasen.[2]

Icke-humana infektioner

Bilden visar skadorna på ett juver hos ett får som drabbats av juverinflammation.

Man har funnit Streptococcus agalactiae i många däggdjur såsom nötkreatur, kameler, hundar, krokodiler, sälar och delfiner.[2]

Nötkreatur

Streptococcus agalactiae var väl känd som en patogen hos nötkreatur redan före Andra Världskriget.[3] Dess betydelse som human patogen upptäcktes dock inte förrän på 1950-talet. Hos mjölkkor kan bakterien infektera juvret och orsaka juverinflammation (mastit) av varierande allvarlighetsgrad. Det är vanligt att sådana mastiter får ett långvarigt (kroniskt) förlopp och att de leder till minskad mjölkproduktion (därav bakteriens namn: agalactiae, som betyder ”Ingen mjölk” på Latin). I mjölkbesättningar kan sjukdomen spridas snabbt mellan kor och orsaka allvarliga besättningsproblem. Före upptäckten av antibiotika var sjukdomen vanlig men efter att kontrollprogram infördes på 1950-talet har förekomsten minskat betydligt i världen. Juverinfektion med bakterien har under lång tid varit ovanlig hos svenska mjölkkor men förekomsten ökade under 2000-talet varför betydelsen av åtgärder för att förebygga sådana infektioner har ökat. Även får och get kan få juverinflammation på grund av Streptococcus agalactiae men det är ovanligt.

Andra djur

Fiskerier och vildlivsofficerare från Queensland, Australien, har undersökt dödsorsaken av mer än 50 havsabborrar, mellan 2008 och 2010, som har spolats upp döda på stranden i de norra delarna av staten. Man fann att en del av fisken var smittad med Streptococcus agalactiae.[3]

Källor

Referenser

  1. ^ Cullimore, D. Roy (2000). Practical atlas for bacterial identification. CRC PRESS. ISBN ISBN 9781566703925 
  2. ^ [a b c d e f] Black, Jacquelyn G (2005). ’Microbiology principles and explorations’’. John Wiley & Sons, Inc. ISBN ISBN 0-471-42084-0 
  3. ^ [a b c d] ”Streptococcus agalactiae”. http://en.wikipedia.org/wiki/Streptococcus_agalactiae. Läst 19 april 2012. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Streptococcus agalactiae, 13 december 2011.