Sturlungasagan
Denna artikel är en del av en serie om: | |||
|
Kristna sagor
Facklitteratur
| |||
Sturlungasagan är en lös sammansättning av flera isländska sagor från 1100- och 1200-talen. Den sammanställdes i sin slutliga form omkring år 1300. Flera författare har bidragit till sagan, men Sturla Tordarson antas vara den som skrivit merparten av materialet.
Sturlungasagan handlar till stor del om en av Islands mäktigaste släkter. Den har också har gett namn åt den blodigaste perioden i Islands historia - Sturlungatiden. Denna period avslutas med att Island ansluter sig till Norgesväldet när Håkon Håkonsson är kung i Norge. Sturlungasagan är den viktigaste historiska källan till Islands historia under 1100- och 1200-talen. Den skrevs av dem som själva upplevde denna maktkamp som slutade med att Island gav upp sin självständighet år 1262. Efter detta var Island anslutet till andra länder, och hade utländska statschefer, tills republiken utropades år 1944.
Sturlungasagan börjar år 1117 med Torgils saga ok Hafliða. Andra sagor är Sturlu saga, Saga om prästen Gudmund Aresson och Islendinga saga. Den senare sagan omfattar perioden 1183-1264.
Den första delen är skriven av Sturla Tordarson, brorson till Snorre Sturlasson. Han var i hög grad själv inblandad i striderna. Ändå är avnsnitten om Sturla förvånansvärt objektivt skrivna, vilket beror på att de gamla isländska historieskrivarna hade en stor respekt för fakta.
Sagan skiljer sig från de andra islänningasagorna genom att den präglas av sturlungatidens moraliska förfall, med påfallande inslag av svek och grymhet, vilket oförbehållsamt beskrivs i sagan. Även inom sturlungaätten är sammanhållningen dålig. Till exempel dödades Snorre Sturlasson av sina egna släktingar. Bedrägeri och löftesbrott förekommer gång på gång. Motståndare misshandlas och lemlästats genom avhuggning av kroppsdelar, samt kastrering. Striderna har blivit mer barbariska sedan vikingatiden, åtminstone som de beskrivs av författarna. Det finns inte mycket av höviskhet i Sturlungasagan. Särskilt påtagligt är detta i beskrivningen av Slaget vid Örlygsstad, där Sighvat Sturlasson och hans son Sturla Sighvatsson dödas på ett ohyggligt sätt.
Efter att Sturla blivit knivhuggen genom kinden och fått två andra sår, ber han om fred. Trötthet och blodförlust får honom att förbli liggande. Då kommer Gissur Thorvaldsson och slår Sturla i huvudet med en yxa. En annan man sticker Sturla genom halsen och in i munnen genom samma sår han fått tidigare. En tredje hugger honom med en yxa i halsen. Därefter plundrar de liket på hans kläder och låter honom ligga naken.
Kapitel
- Geirmundar þáttr heljarskinns
- Þorgils saga ok Hafliða
- Ættartölur
- Haukdæla þáttr
- Sturlu saga
- Formáli
- Prestsaga Guðmundar goða
- Guðmundar saga dýra
- Hrafns saga Sveinbjarnarsonar
- Íslendinga saga
- Þorðar saga kakala
- Svínfellinga saga
- Þorgils saga skarða
- Sturlu þáttr
- Arons saga
- Smákaflar og brot
Handskrifter, översättning
De viktigaste pergamenthandskrifterna är Króksfjarðarbók och Reykjafjarðarbók, båda från 1300-talet. Króksfjarðarbók har bara 110 blad bevarade, men man tror att den ursprungligen hade 141. Av Reykjafjarðarbók finns 30 blad kvar av förmodade 180. Det finns också pappershandskrifter som gjordes när pergamentböckerna var hela. Sturlungasagan utgavs för första gången i Köpenhamn åren 1817-1820. Sturlungasagan synes inte ha översatts till svenska, men finns i dansk och engelsk översättning.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia.
- Peter Hallberg: De isländska sagorna, s. 26 ff. Verdandis skriftserie 1964
Externa länkar
- Sturlungasagan på danska i översättning av Kristian Kålund.
- Sturlungasagan på Google
- Sturlungasagan på engelska
| |||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||
