Summis desiderantes affectibus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Summis desiderantes affectibus var en påvlig bulla utfärdad den 5 december 1484 av påve Innocentius VIII som förord i boken Malleus Maleficarum, Häxhammaren Originalspråket är latin och bullan är det viktigaste katolska dokumentet angående häxjakt. Bullan fördömer ett påstått utbrott av häxeri och kätteri i Rhendalen och ger Heinrich Kramer och Jacob Sprenger - författare till Malleus Maleficarum, Häxhammaren - i uppdrag att som inkvisitorer utrota häxeriet i Tyskland.

Bullan kom att bli startskottet för den svåraste perioden av häxprocesser. Påven menade med bullan att alltför många människor försummade sin katolska tro för att istället vara försvurna åt djävulsdyrkan. I bullan gjordes en koppling mellan häxeri och förgöring vilket blev en av anledningarna till häxjakten.[1]

Bullan gav påvligt godkännande för utredningen att fullfölja, korrigera, fängsla, bestraffa och straffa sådana personer som ansågs ha förtjänat det. Bullan upprepade huvudsakligen Kramers uppfattning av ett utbrott av häxeri och kätteri som hade inträffat i Rhendalen, inklusive diverse anklagelser.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [. http://norrkopingprojekt.wordpress.com/kuriosa/haxprocesser-i-sverige-europa-och-usa/ ”Häxprocesser i Sverige och Europa”]. . http://norrkopingprojekt.wordpress.com/kuriosa/haxprocesser-i-sverige-europa-och-usa/. Läst 22 september 2014. 
  2. ^ ”Summis desiderantes affectibus”. http://en.wikipedia.org/wiki/Summis_desiderantes_affectibus. Läst 15 september 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]