Supermarine S.4

Från Wikipedia
Supermarine S.4
Supermarine S.4.jpg
Beskrivning
TypTävlingsflygplan
Besättning1
Första flygning24 augusti 1925
UrsprungStorbritannien Storbritannien
TillverkareSupermarine
Antal tillverkade1
Data
Längd8,12 meter
Spännvidd9,33 meter
Höjd3,57 meter
Vingyta12,9 m²
Tomvikt1 179 kg
Max. startvikt1 447 kg
Motor(er)1 × Napier Lion VII
Motoreffekt680 hk
Prestanda
Max. hastighet385 km/h
Vingbelastning112 kg/m²
Ritning

Supermarine S.4 var ett brittiskt tävlingsflygplan designat av Reginald Joseph Mitchell för 1925 års tävling om Schneidertrofén. Flygplanet havererade innan tävlingen, men den blev grunden för de efterföljande tävlingsflygplanen Supermarine S.5, S.6 och slutligen det legendariska jaktflygplanet Supermarine Spitfire.

S.4 flög första gången den 25 augusti 1925 och den 13 september satte den hastighetsrekord för sjöflygplan och brittiskt hastighetsrekord med 365,07 km/h. Efter att flygplanet skeppats över till USA havererade det under en träningsflygning i Baltimore den 23 oktober. Piloten Henry Biard klarade sig med två brutna revben. Det konstaterades att kraschen troligen berodde på självsvängningar i vingen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]