Susan Brownmiller

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Susan Brownmiller
Född15 februari 1935 (84 år)
Brooklyn
NationalitetAmerikan
Alma materCornell University Blue pencil.svg
SysselsättningJournalist, skribent, feminist
Webbplatslänk
Redigera Wikidata

Susan Brownmiller, född 15 februari 1935, är en amerikansk journalist och feminist som bl.a. är känd för boken Against Our Will. Men, Women and Rape som publicerades år 1975.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brownmiller föddes i Brooklyn, New York, USA. Hennes mor arbetade som sekreterare i Empire State Building och hennes far arbetade med försäljning i varuhuset Macy’s. Brownmiller gick på Cornell University och återvände därefter till hemstaden New York. Hon har arbetat som reporter och frilansförfattare och arbetade som skådespelare på Broadway innan hon påbörjade sin karriär som journalist.

Under 1960-talet arbetade Brownmiller som frilansjournalist för bl.a. ABC och NBC.[1]

Against Our Will. Men, Women and Rape[redigera | redigera wikitext]

År 1975 publicerades Brownmillers bok Against Our Will. Men, Women and Rape (den svenskspråkiga upplagan Våldtäkt utgavs år 1977). I boken redogör Brownmiller för hur våldtäkt inte handlar om en handling av lust och passion från mannens sida utan hur det egentligen handlar om ett maktverktyg som män alltid har använt för att förtrycka kvinnor. Hon argumenterar för att det konstanta hotet om våldtäkt förtrycker kvinnor och därmed gynnar alla män. [2]

I boken lyfter Brownmiller fram hur kvinnor i krigssituationer våldtas systematiskt. Brownmiller menar att våldtäkt ofta ses som en oundviklig del av krig och något som inte går att förhindra men hon motsätter sig detta synsätt. Brownmiller beskriver flertalet våldtäkter i bl.a. andra världskriget och Vietnamkriget mot kvinnor detaljerat. Hon lyfter fram kvinnors egna erfarenheter av de våldtäkter de har utsatts för. [2]

Brownmiller skriver bland annat om hur kvinnor i krig uppmuntras till att underkuva sig soldaterna för att inte dödas men att de ändå ofta dödas efter att ha våldtagits. Många gånger blev militärbordeller inrättade för soldater för att deras lustar skulle hållas under kontroll och Brownmiller menar att detta spär på myten om våldtäkt som en handling av lust.[2]

Brownmiller skriver om Nanjingmassakern i vilken japanska soldater våldtog kinesiska kvinnor:

"Flickor som släpats iväg av grupper på fyra eller fem män i uniform; bortförda kvinnor som tvingats tvätta kläder för arméförband om dagen och 'betjäna' upp till mellan femton och fyrtio män om natten; kvinnor som tvingades att utföra sexshower för soldater; fäder som inför gevärsmynningar tvingades att våldta sina egna döttrar." [3]

Brownmiller ägnar även en del av sin text åt slaveriet i USA. Hon synliggör hur svarta, kvinnliga slavar inte hade någon som helst rätt att säga emot sina ägare då de våldtog dem. Under denna tid var det inte olagligt att våldta sina slavar eftersom de sågs som slavägarnas egendom. Ofta användes även de kvinnliga slavarna för att föda fram en ny generation slavar till sina ägare.[2]

Mottagande och kritik[redigera | redigera wikitext]

Against Our Will publicerades blev den mycket omtalad och ett viktigt teoretiskt bidrag till andra vågens feminism.[4] Boken blev mottagen med både positiva och negativa ordalag.

Barbara Winslow är en av dem som mestadels är positivt inställda till Brownmiller och ser henne som en viktig frontfigur för andra vågens feminism. Winslow menar att Brownmiller är en av de ledande krafterna inom andra vågens feminism tack vare sin bok. Dock kritiserar även Winslow Brownmiller för att inte ta till sig av kritiken som har framförts gentemot hennes bok. [5]

En del av denna kritik som Winslow skriver om handlar om det sätt Brownmiller i sin bok hanterar rasfrågor. En av de som har kritiserat henne hårt är Alison Edwards. Edwards granskar Brownmillers uttalanden och diskuterar hur hennes perspektiv är alldeles för fokuserat på vita kvinnor och inte tar svarta kvinnors verklighet i beaktande. Edwards kritiserar även Brownmillers sätt att likställa vita och svarta män trots att svarta män historiskt sett oftare än vita män har blivit straffade och dödade för våldtäkt. [6]

Angela Davis riktar liknande kritik mot Brownmiller. Hon hyllar Brownmillers bok för att vara ett banbrytande tillägg i feministisk teori gällande våldtäkt, men klandrar hur Brownmiller skildrar mordet på den svarta tonåringen Emmett Till. Trots att Brownmiller fördömer mordet på Till skriver Davis att Till ändå i Brownmillers text framstår som nästan lika skyldig som sin vita mördare eftersom han genom sin busvissling ser sig ha rätt till kvinnor och deras kroppar i det offentliga rummet. [7]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Susan Brownmiller Facts”. https://biography.yourdictionary.com/susan-brownmiller. Läst 28 februari 2019. 
  2. ^ [a b c d] Brownmiller, Susan (1977). Våldtäkt 
  3. ^ Brownmiller, Susan (1977). Våldtäkt. sid. 33 
  4. ^ Humm, Maggie (red.) (1992). Feminisms. A Reader.. sid. 70 
  5. ^ Barbara Winslow (2000). ”Radical Recollections”. The Women's Review of Books 17 (7): sid. 12-13. 
  6. ^ Alison Edwards. ”Rape, Racism, and the White Women's Movement: An Answer to Susan Brownmiller”. http://www.sojournertruth.net/rrwwm.html. Läst 28 februari 2019. 
  7. ^ Davis, Angela (1981). Women, Race & Class. sid. 178-179 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]