Svante Grände

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svante Grände, född 26 mars 1947 i Tvååker, död 14 oktober 1975 vid en gård i närheten av Yacuchina i provinsen Tucumán i Argentina,[1] var en svensk biståndsarbetare, medlem i dåvarande UBV, och gerillasoldat. Han var kyrkoherde Gustaf Grändes och Anna-Carin Cronas femte barn av sju.[2]

Grände studerade på latinlinjen innan han fick ett stipendium för att studera ett år i USA. Efter avlagd studentexamen åkte han till Frankrike och studerade vid universitetet i Aix-en-Provence under ett års tid. Då gjorde han flera resor till bland annat Tjeckoslovakien och Nordafrika. Väl hemma igen gjorde han militärtjänstgöring och studerade ryska för att därefter studera i Uppsala där han tog en fil kand i språk och historia. I Uppsala studerade han sedan Sydamerikas problem hos UBV. Hans första uppdarg var att vara hjälparbetare i Colombia.[3]

Grände verkade som biståndsarbetare i Chile från 1971 fram till Pinochets militärkupp 1973, tillsammans med 22 andra svenska ungdomar. Han och sju andra ungdomar placerades i Valdivia, där han jobbade som lärare för icke läskunniga skogsarbetare. Dagen innan militärkuppen försvann han upp i bergen.[4] Han gick, av egen övertygelse tillsammans med en del kamrater, och anslöt sig till den marxist-leninistiska motståndsrörelsen Movimiento de Izquierda Revolucionaria (MIR), där han fick titeln el Comandante Julio, eller "svensken".[5][1]

Då den chilenska militären inledde en offensiv i södra Chiles skogar flydde Grände och några kamrater till Argentina. Efterhand kom han även att delta i väpnade aktioner mot den argentinska militären då han på uppmaning av MIR hade gått med i Folkets revolutionära arme, ERP. Han återvände ett tag till Sverige. År 1974 reste han åter till Latinamerika. Grände var politisk kommissarie i sin pluton i bergskompaniet Ramon Rosa Jimenez.[3] Han utnämndes till medlem i MIRs ledande kommitté i Argentina, och var föreslagen att bli medlem i MIRs centralkommitté.[3] Han sköts till döds i en nattlig strid med militär i provinsen Tucumán i Argentina oktober 1975. Kroppen har aldrig återfunnits.

En av ledarna i MIR, Edgardo Enriquez, skrev ett brev till Grändes föräldrar efter hans försvinnande där det bland annat stod: "Med svenskens bortgång har gerillan i Chile och Argentina, arbetarklassen och folken i dessa länder förlorat en övertygad kämpe, en mogen och lysande politisk ledare och en älskad och oförglömlig kamrat och vän."[6]

Svante Grände är tillsammans med Dagmar Hagelin en av två saknade svenskar under det smutsiga kriget.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nilsson, Per-Ulf (1989). Löjtnant Julio 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Arbetet västsvenska, 1975-12-11”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2698214/1975-12-11/edition/156463/part/2/page/4/?q=Ann%20kristin%20flink&from=1973-01-01&to=1976-12-31. Läst 23 maj 2020. 
  2. ^ ”vemarvem/skane66”. vemarvem/skane66. runeberg.org. http://runeberg.org/vemarvem/skane66/0308.html. Läst 7 mars 2012. 
  3. ^ [a b c] ”Arbetet västsvenska, 1975-12-16”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2698214/1975-12-16/edition/156463/part/1/page/12/?q=%22svante%20gr%C3%A4nde%22. Läst 23 maj 2020. 
  4. ^ ”Arbetet, vässtsvenska, 1973-12-03”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2698214/1973-12-03/edition/156463/part/1/page/10/?q=%22svante%20gr%C3%A4nde%22&from=1973-01-01&to=1973-12-31. Läst 23 maj 2020. 
  5. ^ Camacho, Fernando. ”European Review of Latin American and Caribbean Studies 81, October 2006”. Los asilados de las Embajadas de Europa Occidental en Chile tras el golpe militar y sus consecuencias diplomáticas: El caso de Suecia. European Review of Latin American and Caribbean Studies. http://www.cedla.uva.nl/50_publications/pdf/revista/81RevistaEuropea/81Camacho-ISSN-0924-0608.pdf. Läst 7 mars 2012. 
  6. ^ ”Arbetet”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2698214/1975-12-16/edition/156463/part/1/page/1/?q=%22svante%20gr%C3%A4nde%22. Läst 23 maj 2020.