Svarttofsad gråmes

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svartkronad gråmes)
Svarttofsad gråmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteGråmesar
Baeolophus
ArtSvarttofsad gråmes
B. atricristatus
Vetenskapligt namn
§ Baeolophus atricristatus
AuktorCassin, 1850
Synonymer
  • Parus atricristatus

Svarttofsad gråmes[2] (Baeolophus atricristatus) är en tätting i familjen mesar som förekommer i södra USA och östra Mexiko.[3] Tidigare behandlades den som underart till östlig gråmes, men urskiljs numera allmänt som egen art.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svarttofsad gråmes är en stor (14,5-15 cm) och rätt långstjärtad mes med spetsig svart tofs och grå undersida. Den är mycket lik nära släktingen östlig gråmesen och likt denna är flankerna orangefärgade och kring ögat syns ett ljust område, vilket får det svarta ögat att sticka ut. Den skiljer sig dock genom den svarta istället för grå tofsen och att pannan är vit, ej svart.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången skiljer sig tydligt från gråtofsmesens. Istället för den senares mörka och klara tvåstaviga visslingar, "peter peter peter peter", är sången snabbare, med fler (fem till sju) och mer enstaviga toner. Lätena är i genomsnitt ljusare och snabbare än gråtofsmesens.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svarttofsad gråmes delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare behandlades svarttofsad gråmes som en underart till östlig gråmes. Där deras utbredningsområden möts i centrala Texas förekommer mellanformer.

Svarttofsade gråmesens utbredningsområde.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare inkluderades arterna i Baeolophus i släktet Parus men efter jämförande genetiska och morfologiska studier[5] behandlar idag de flesta auktoriteter Baeolophus som ett distinkt släkte.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svarttofsad gråmes hittas i olika skogs- och buskmarker, men även inne i städer. Födan består huvudsakligen små ryggradslösa djur och deras larver, vintertid även bär och frukt. Fågeln häckar mellan slutet av februari och början av juni. Boet placeras i ett hål i ett träd, vari den lägger fyra till nio ägg.[6][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till en miljon häckande individer.[8] Den anses vara generellt vanlig, dock ovanlig i södra delar av utbredningsområdet i Mexiko.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus atricristatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 299. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
  6. ^ Black-crested Titmouse Faktablad om svarttofsad gråmes på allaboutbirds.org
  7. ^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Black-crested Titmouse (Baeolophus atricristatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59884 24 maj 2019).
  8. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]