Svartnäbbad mås

Från Wikipedia
Svartnäbbad mås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteChroicocephalus se text
ArtSvartnäbbad mås
C. bulleri
Vetenskapligt namn
§ Chroicocephalus bulleri
Auktor(Hutton, 1871)
Synonymer
  • Larus bulleri
  • Maorimås

Svartnäbbad mås[2] (Chroicocephalus bulleri) är en fågel i familjen måsar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende

Svartnäbbad mås är en relativt blek mås, 37 cm, med silvergrå rygg och vingar och diagnostisk tunn och lång svart näbb. Ögonen är vita och benen svarta eller rödsvarta. Vingspetsarna är inramade av svart, mer utbrett hos ungfågeln. Liknande silvermåsen (Chroicocephalus novaehollandiae) har kortare och tjockare röd näbb, vingarna är mörkare grå och det svarta på vingspetsarna mer utbrett.

Utbredning och ekologi

Fågeln häckar enbart på Nya Zeeland.[3] De flesta (78%) häckar i SouthlandSydön,[4] framför allt vid floderna Mataura, Oreti, Aparima och Waiau.[5]Nordön återfinns den vid sandtag, sjökanter och flodslätter.[6] Den rastar och födosöker ofta i jordbruksområden, men söker också föda i städer.[6] Häckning sker först vid två års ålder,[7] men många börjar inte förrän de är sex. Fågeln kan bli mer än 30 år gammal.[1]

Systematik

Tidigare placerades arten i släktet Larus, men den har efter genetiska studier flyttats till Chroicocephalus.[8][9] Vissa behåller den dock i Larus, som Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN.

Status

Den senaste populationsräkningen från 1996-1997 noterade 48.000 bon.[1] Undersökningar visar att arten minskat mycket kraftigt. Den ökar på Nordön, men beståndet är relativt litet och ökningen kompenserar inte för den omfattande minskningen på Sydön. Orsakerna tros vara flera: predation från brunråtta av ungar och ägg på Nordön, på Sydön vesslor och katter]; störningar från friluftslivet och industrin vid häckningsplatserna[4]; utbredning av invasiva växtarter.[4][1] IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Walter Lawry Buller (1838-1906), nyzeeländsk advokat, ornitolog och samlare av specimen.[10]

Referenser

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Larus bulleri Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ [a b c] Taylor, G. A. 2000. Action plan for seabird conservation in New Zealand. Department of Conservation, Wellington.
  5. ^ Powlesland, R. 1998. Gull and tern survey. Ornithological Society of New Zealand News 88: 3-9.
  6. ^ [a b] Higgins, P. J.; Davies, S. J. J. F. 1996. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds vol 3: snipe to pigeons. Oxford University Press, Oxford.
  7. ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  8. ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
  9. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar