Swingfire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Swingfire
TypPansarvärnsrobot
UrsprungslandStorbritannien Storbritannien
Servicehistoria
Brukstid1966 – 2007
Medverkan i krigGulfkriget och Irakkriget
Produktionshistoria
DesignerFairey Aviation Company
TillverkareBritish Aircraft Corporation
Kostnad/enhet7 500 £
Produktionsperiod1966 – 1993
Antal tillverkade46 650
Specifikationer
Längd1067 mm
Vikt27 kg
Spännvidd390 mm
Diameter170 mm
StridsspetsPansarsprängladdning
Stridsspetsvikt7 kg
TändrörAnslagsrör
Brinntid20 sekunder
MålsökareMCLOS eller SACLOS
Styrsystemtrådstyrd
VapenbärareFV102 Striker, FV438 Swingfire och Daimler Ferret
Prestanda
Räckvidd150 – 4000 meter
Hastighet185 m/s

Swingfire var en brittisk pansarvärnsrobot utvecklad under 1960-talet för att ersätta det äldre robotsystemet Vickers Vigilant. Namnet kommer av robotens förmåga att avfyras i en riktning för att sedan snabbt svänga åt det håll som skyttens sikte pekar. Eftersom siktet var portabelt och ansluts till eldenheten via kabel kunde roboten avfyras från skydd utan att röja skytten. Även en flygburen variant kallad Hawkswing utvecklades för Westland Lynx, men den klarade inte konkurrensen av de mer kompetenta robotsystemen TOW och HOT. Det var framför allt siktet som var underlägset. Därför utvecklades en förbättrad variant kallad Swig (Swingfire with improved guidance) med SACLOS-sikte.

En variant kallad Golfswing utvecklades för infanteri där robot, eldenhet och löstagbart sikte var monterat på en liten tvåhjulig kärra. Systemet var för tungt för att bäras och kärran var i stort sett omöjlig att dra genom besvärlig terräng. Därför kom Swingfire uteslutande att användas av pansarfordon specialbyggda för Pansarvärnsrollen. Ferret Mk.5 hade ett torn med två Swingfire-robotar på varje sida. FV102 Striker hade en piedestal med fem robotar och ytterligare fem robotar i lastutrymmet. FV438 Swingfire hade bara två avfyringstuber, men de kunde å andra sidan laddas om från insidan av fordonet där det fanns plats för fjorton robotar. I samtliga fall sitter avfyringstuberna skyddade under en pansarplåt i transportläge och fälls upp 35° för avfyring.

År 2005 beslutades att Swingfire skulle ersättas av FGM-148 Javelin.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Swingfire