Swingpjatt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Swingpjattar utanför Tyrolita, Stockholm.
Foto K W Gullers ca 1940–1945.

Swingpjatt var namnet på unga män, tillhörande en subkultur baserad på 1940-talets swingmusik. De hade långt nackhår, överdimensionerad kavaj, smala byxor och vidbrättad hatt, motsvarande zoot suits i USA.

Swingpjattens motpol var nalensnajdaren som gärna syntes på NalenRegeringsgatan i Stockholm och som kändes igen på den smalbrättade hatten och med denna avlyft, på det snaggade håret.

Swingpjattarnas stil[redigera | redigera wikitext]

Swingpjattararna var en grupp som väckte starka känslor i samhället och kunde till och med bli förföljda och jagade av folkmassor ute på gatorna. Folk blev provocerade när pojkar klädde sig som swingpjattar. På denna tid var det inte okej, som det är idag, att öppet bejaka och följa modet för en man. [1]

De följde inte heller 40-talets ideal: en frisk, sund, spänstig och karaktärsfast ung man, som även tyckte om att idrotta. Swingpjatten var motsatsen: veka och ynkliga. Swingpjattarna föddes ur arbetsklassen och kunde vara arbetarbarn, barn till bönder eller tjänstemän. [2]

Att man var swingpjatte berodde på att man ville protestera mot vuxenvärldens regler och detta blev sedan denna generations tonårsuppror. Uppsatsförfattarna Jan-Erik Mattson och Marina Turesson, menar att stilen fördes till Sverige från USA via London. Det finns några kortfilmer med Cab Calloway som hade speciella kostymer, som har påverkat swingpjattens mode. Subgrupper, som invandrat från Mexiko, och ibland Harlems färgade, var början till denna klädstil. De kallades Zoot-suiters och deras likheter med swingspjatterns kostym var stora. [2]

Man bar hattar likt de som amerikanska gangsters hade. Swingpjattar hade långa kavajer, liknande säckar som räckte ända ner till knäna och liknade säckar och smala byxor. Byxorna skulle var smala där nere och vida där uppe. Skorna var svarta och slipsen var också lång. Slipsarna kunde man köpa i en affär vid namn Hollywood. Ibland kunde de vara mönster på strumporna, exempelvis amerikanska pinuppor eller Hawaiimönster. Håret på en swingpjatte skulle vara långt och slätkammat och klippt rakt bak som en pageklippning. [3] De hade även gärna rutiga kavajer och byxorna var uppkavlade. [4]

Själva ordet swingpjatte uppstod i en omröstning i Svenska Dagbladet 1941, då läsarna fick föreslå namn på den nya ungdomskulturen. Pjatt, som betyder barnslig eller hållningslös person kombinerades med jazzstilens swingstil, och tillsammans blev det ordet swingpjatte. Swingpjatte vann över "Praktfjomp" och "Fångosse". Den kvinnliga formen av en swingpjatte kallades swingtös. De försökte även gå med en slappare hållning, som att gå med händerna i fickorna. [5]

Swingpjatte hade en förkärlek till stora hattar, kepsar och utmanande kläder. De bar gärna gälla färger med breda slag och stora axelvaddar. Swingpjattarnas motsvarighet var nalensnajdare. Även om de båda var rivaler så var det inga större bråk mellan dem, utan de tävlade mest om vem som var modernast. [6]

Nalensnajdare[redigera | redigera wikitext]

Nalensnajdare, såsom swingpjatten, har sitt ursprung i USA. Det var en subkultur som uppkom i det tidiga 40-talet i Sverige. Själva ordet nalensnajdare kommer från danspalatset Nalen i Stockholm. Ordet "snajdare" är även ett äldre uttryck för en välklädd man. De var motsatsen till swingpjattarna och var kortklippta, bar korta kavajer och smala hattbrätten. De framstod som modemedvetna jämför med swingpjattarna. Den kvinnliga formen av nalensnajdare är nalenböna. Nalensnajdaren och swingpjatten var motsatser och lite av rivaler, men det var inga bråk mellan dessa. Det var mer en tävling om vem som var modernast. De var sida vid sida, höll till vid samma uteställen och gillade ungefär samma musik. [7]

Swingpjattarnas historia[redigera | redigera wikitext]

Det var under åren 1941 och 1942 som swingpjattarna började dyka upp, speciellt i Stockholm. Deras kännetecken var de smala byxorna, de knälånga kavajerna, långa nackhåret (som chockade folk rejält), de långa svarta skorna, hattarna de bar och de mönstrade slipsarna, med hawaiimönster som ett exempel. Förebilderna för denna stil fanns i USA och spred sig till Sverige via England. Cab Callaway, var en elegant amerikansk orkesterledare. Han imponerade på de svenska ungdomarna med sin coola scenupplevelse och sin överdrivna och omåttliga klädstil. Det var dessa kostymer som kallades zoot suits. Klart är det att zoot suits var en provokation i 40-talets USA och att det var olagligt att tillverka dem för skräddare. I New York bars de av svarta i Harlem och i Los Angeles av invandrarungdomar med ursprung i Mexiko, pachucos. Att man bar dessa var för att visa upp sin kultur och utanförskap, eftersom de var utestängda ur samhället.[8]

Även om det var olagligt för skräddare att sy zoot kostymer så kunde man få tag i dem olagligt i New York och Los Angeles.[9]

En teori till att det blev så framgångsrikt bland ungdomar var att man ville efterlikna Clark Gables karaktär i filmen Borta Med Vinden, som kom ut 1939. En annan teori säger att det istället växte fram ur den urbana jazzkulturens uppvisning. [9]

Ordets uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Swingpjatt är den svenska motsvarigheten till ordet "zoot suiters". [9] Det var ordet swingpjatt som löd rubrikerna i Kar de Mummas spalt i Svenska Dagbladet den 12 maj 1941. Ordet spred sig snabbt bland svenskar. Andra ord som var nominerade var:

"Skörcharmör, Amatörpajsare, Strögflabb, Kjol- och hårboy, Neger, Swingpudel, Coctailprins, Stövare, Krisswingare, Slöback, Cecilianare, Hot-Boys, Clickpalta, Hotgamäng, Nalenschejk, Gandhiskynke, Swingpys, Jubeljanne, Drömponke, Joja, Babsgosse, Nalensnajdare, Epa-boy, Hot-stropp, Bargosse, Babsianer, Stropp-hot, Strögkratta, Klackjärnsekvilibrist, Hihimän, Slalomsnigel, Stuvbitar, Jätte-Putte, Babykar, Skansenpage, Gräddplätt, Capillarmonstrum, Schåspjatt, Barpys, Snobbjoppe, Swingpelle, Koltkaxe, Kalufskis, Drömputte, Mjäkmåns, Burrbarrkis, Hink, Babsviking, Skyeponke (efter skyeterriern), Lusboy, Småskabb, Jeppe, Mellburt, Swingtupp, Slabedask, Babsgosse, Babsponke, Spänstkille, Tjabobutt, Luggputte, Cecilpys, Frisörskräck, Trassling, Koftponke, Halvpajsare, Koltputte, Daddas laling, Beauty-Fuling, Nybrojöns, Rusklufs, Ströghasare, Lurvsprallare, Tofsgök, Hottentott, Babsalon, Hot-pajsare, Epa-amris, Kavajpys, Ali Babagosse, Bäckahäst, Knäckkille, Jätteplätt, Permanentfrö, Tofsmes, Nybromört, Geléplätt, Sveriges hoppsan, Polkaponke, Nackswingare, Hårludde, Fullträffen, Swingpjolter, Nybroadonis, Strögskrapa, He-försök, Swingsimson, Piccolé". [9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigerfelt, Berit (1996). Ungdom I Nya Kläder. sid. 153 
  2. ^ [a b] Wigerfelt, Berit (1996). Ungdom i nya kläder. sid. 151 
  3. ^ Wigerfelt, Berit (1996). Ungdom I Nya Kläder. sid. 152 
  4. ^ Skapa din 1940-talslook!” (på sv-SE). Minnenas Journal. 12 november 2014. http://www.minnenasjournal.nu/skapa-din-1940-talslook/. Läst 14 mars 2017. 
  5. ^ Nalensnajdare och swingpjattar sida vid sida” (på sv). Expressen. http://www.expressen.se/gt/kultur/nalensnajdare-och-swingpjattar-sida-vid-sida/. Läst 14 mars 2017. 
  6. ^ Nalensnajdare och swingpjattar sida vid sida” (på sv). Expressen. http://www.expressen.se/gt/kultur/nalensnajdare-och-swingpjattar-sida-vid-sida/. Läst 14 mars 2017. 
  7. ^ Nalensnajdare och swingpjattar sida vid sida” (på sv). Expressen. http://www.expressen.se/gt/kultur/nalensnajdare-och-swingpjattar-sida-vid-sida/. Läst 14 mars 2017. 
  8. ^ ”Tidskrift.nu: Vederstyggliga kalufser” (på sv). tidskrift.nu. http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=568. Läst 14 mars 2017. 
  9. ^ [a b c d] ”Tidskrift.nu: Vederstyggliga kalufser” (på sv). tidskrift.nu. http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=568. Läst 14 mars 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]