Sydostbrotten (fyrskepp)
Sydostbrottens fyrskepp markerade grundet Sydostbrotten i norra Kvarken under åren 1862 till 1963.
Fyrskepp nr 2A Sydostbrottet förankrades 1862 på ca 50 meters djup, omkring 2,5 distansminuter (4,6 km) söder om Sydostbrottens södra ände. Det var ett segelfartyg som förde två gaffelsegel och två stagsegel i två master. Som fyrljus användes åtta rovoljelampor i en lanternin, fäst vid fockmasten. Lanterninen hissades varje kväll efter daglig rengöring. 1881 utrustades 2A med ångpanna för att driva ankarspel och hissa lanterninen. Dessutom installerades en ångmist.
1895 ersattes 2A med det ångdrivna skeppet nr 14 Svinbådan. Skeppet fick namnet Sydostbrotten målat på sidan och lanterninerna från skepp nr 2A flyttades över. År 1927 byggdes skeppet om och fick en fyrmast av järn med en Aga linspendelapparat med Dahlénljus i en lanternin. Ljusstyrkan blev 3 800 Hefnerljus och lysvidden 11 distansminuter. Skeppet fick också en ny apparat för mistsignalering. Skepp nr 14 Svinbådan blev liggande på Sydostbrotten fram till 1933.
Fyrskepp nr 33 Sydostbrotten blev det sist byggda fyrskeppet i Sverige. Hon låg på stationen mellan 1934 och 1964. Det var ett skepp byggt i stål som drevs av en fyrcylindrig, direkt omkastbar Lavalmotor (de Laval råoljemotor) om 400 hk. Dessutom fanns två stycken Bolindermotorer på 50 hk vardera som hjälpmaskineri.
Sydostbrottens lanternin var utrustad med en 1 000 W strålkastarlampa som gav 27 000 Hefnerljus. Dessutom fanns en nautofon, en tyfon, samt radiofyr och radiomistsignalapparat. Skålankaret vägde 1 750 kg och till det fanns 450 meter kätting.
1964 ersattes fyrskeppet av kassunfyren Sydostbrotten som placerades på Vernersgrund.
Skepp nr 33 Sydostbrotten flyttades till Norströmsgrund i Bottenviken och låg där till 1970 då hon såldes och blev ombyggd till en tremastad bark vid namn Amorina, från 1999 Atlantic Wanderer. Lanterninen står uppställd i hamnen i Luleå. Under hela sin tjänstgöringstid hade fyrskeppet sin vinterhamn i Bonässund utanför Örnsköldsvik.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Werner, Björn (1999). Fyrskepp i Sverige: historien om fyrskeppsepoken 1831–1972. Falkenberg: Marinlitteratur. Libris 7799288. ISBN 91-973187-0-1