Takht-i-Bahi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsarv
Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlola
Takht Bhai
Geografiskt läge
Koordinater34°11′24″N 71°33′36″Ö / 34.19000°N 71.56000°Ö / 34.19000; 71.56000
LandPakistan Pakistan
Region*Asien och Oceanien
Data
TypKulturarv
Kriterieriv
Referens140
Historik
Världsarv sedan1980  (4:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddhistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980[1].

Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.

Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddhistklostret.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första historiska referensen till dessa ruiner gjordes 1836 av den franske officeren, General Court[1]. Utforskningar och utgrävningar startade först efter 1852[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c d e] Takht-i-Bahi, UNESCO Office, Islamabad, Pakistan, 2002

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]