Tennis Borussia Berlin

Från Wikipedia
Tennis Borussia Berlin
Grundinformation
Grundad9 april 1902
Fullständigt namnTennis Borussia Berlin e.V.
SerieNOFV-Oberliga Nord (V)
OrtBerlin
HemmaarenaMommsenstadion
(kapacitet: 15 005)
Nyckelpersoner
OrdförandeAndreas Voigt
TränareThomas Brdaric
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ

Tennis Borussia är ett av de mest kända fotbollslagen från Berlin som nu för tiden spelar i Oberliga Nordost (division V).

De första åren (1902-1919)

Tolv idrottsentusiastiska unga män träffades på gatan "Spandauer Brücke" nr. 13 (nära Alexanderplatz i centrala Berlin) den 9 april 1902. Nästan alla var studenter, spelade tennis och fotboll och de ville förena klubbarna "Kameradschaftliche Vereinigung Borussia" och "Berliner Tennis - und Ping-Pong-Gesellschaft". Den nya klubben fick namnet "Berliner Tennis - und Ping-Pong-Gesellschaft Borussia". 1903 ändrades namnet till "Berliner Tennis Club Borussia", vilket gäller än idag. Samma år fattades också beslutet att utöva fotboll, ett beslut som initierades huvudsakligen av medlemmen Alfred Lesser. Fotbollslicensen köptes för 50 Pfennig och därmed blev TeBe den 27:e medlemmen i Berlins Bollspelsförbund (V.B.B.).[1] Laget spelade och tränade på "Exerzierplatz Schönhauser Allee" (Prenzlauer Berg), en av dåtidens två fotbollsplaner i Berlin (den andra låg i Tempelhof, där den kända flygplatsen Berlin-Tempelhof byggdes några år senare). För fotbollsavdelningen gick det stadigt uppåt och våren 1914 gick laget upp i högsta Berlinligan. Under första världskriget var det svårt att spela seriös fotboll, inte minst eftersom många spelare kallades till fronten. Mer än 50 TeBe-medlemmar stupade i kriget.[2]

Första framgångar (1919-1933)

Efter första världskriget präglades samhället av politisk och ekonomisk kris. Detta drabbade även Tennis Borussia som hade ett varierande medlemsantal i början av 1920-talet, men fram till 1927 ökade det till ca 400 medlemmar. Dessa medlemmar kom från medelklassen eller övre medelklassen som rekryterade sig ifrån stadsdelar i centrala och norra Berlin.[3] Sedan 1924 gick det sportsligt framåt för TeBe när man avancerade till ett av topplagen i Berlin. Sin orsak hade detta också i att klubben hade några av de bästa tränarna på den tiden, som exempelvis Otto Nerz och Sepp Herberger (Västtysklands förbundskapten 1954, 1958 och 1962).[4] 1928-1931 var TeBe regelbundet nära att vinna Berlinmästerskapen, men förlorade flera gånger de avgörande matcherna mot Hertha BSC Berlin. 1932 vann TeBe Berlinmästerskapen för första gången. TeBe deltog även flera år i rad i slutspelet om de tyska mästerskapen, där man flera gånger nådde kvartsfinalen.[5]

Tennis Borussia i det nationalsocialistiska Tyskland (1933-1945)

En tredjedel av TeBes medlemmar var judar. 1933 förlorade föreningen dessa medlemmar då alla judiska idrottsmän var tvungna att lämna klubben på grund av nazisternas maktövertagande och deras raspolitik. Många mördades senare i koncentrationslägren. Andra överlevde nazitiden genom att tillbringa tiden i exil och återvände till föreningen efter 1945.[6] De minderåriga TeBe-medlemmarna tvingades att gå med i Hitlerjugend.[7]

Hur ska Tennis Borussias beteende bedömas? Nils Havemann menar att många "ariska" medlemmar hade svårt att hitta en klar och tydlig hållning när det gäller antisemitismen. Å ena sidan fanns det en antisemitisk grundstämning, men å andra sidan kände man också samhörighet med de judiska medlemmarna.[8] Mike Tichers menar att kassören Ulrich Rüdiger, som hade sammankallat till mötet där medlemmarna uppmanades att lämna föreningen, visade feghet just eftersom han utan nöd hade sammankallat till detta möte. Karl-Heinz Schwarz-Pich menar däremot att det var svårt för den enskilde att göra motstånd. Människor då trodde att Hitlerperioden skulle vara kort och att det därför var högsta prioritet att inte väcka uppseende.[9]

Sportsligt var TeBe även på 30-talet ett av Berlins topplag, dock upprepades inte 1932 års framgång. När kriget började kallades många spelar in till kriget, ju längre kriget pågick drabbades civilbefolkningen även av bombkriget. Slutligen försämrades även försörjningsläget. 1942 deltog TeBe en sista gång i slutspelet om de tyska mästerskapen, innan seriespelet ställdes in 1944. 49 medlemmar stupade i kriget, bland dem Ulrich Rüdiger (se ovan) som dog i slutstriden om Berlin.[10]

Efterkrigstiden (1946-1963)

När kriget var slut bestämde de allierade att förbjuda alla föreningar, endast "kommunala sportgrupper" fick finnas och så hette Tennis Borussia "SG Charlottenburg" fram till 1948. Att Charlottenburg blev klubbens nya hemvist berodde på den politiska utvecklingen som hade delat staden i Öst - och Västberlin. Eftersom man ville tillhöra västsidan bestämde man sig för stadsdelen Charlottenburg där det även fanns "Mommsenstadion" med 25 000 platser samt plats för ungdomsverksamheten.1947 vann "SG Carlottenburg" Berlinmästerskapen vilket berodde inte minst på att man hade ett publiksnitt på ca 10 000. Måljagaren Hanne Berndt gjorde otroliga 53 mål på 22 matcher. Efter två säsonger utan titel vann TeBe Berlinmästerskapen tre år i rad (1950-52). Att bli Berlinmästare betydde även att man kvalificerade sig för slutspelet om de tyska mästerskapen. Där var Tennis Borussia för det mesta chanslösa, även om man kunde vinna flera matcher i slutspelet 1952. Efter 1952 visade det sig att laget hade blivit äldre. Dessutom lämnade viktiga nyckelspelare klubben och en del spelare fick sluta spela på grund av trafikolyckor. 1958 vann man Berlinmästerskapen en sista gång innan Tasmania Berlin och Hertha BSC Berlin dominerade fotbollen fram till 1963.[11]

Försöken att gå upp i Bundesligan (1963-1974)

TeBe kunde inte upprätthålla den ledande ställningen och när Bundesliga startades 1963 var Hertha BSC Berlin topplag igen och kvalificerade sig för den nybildade ligan. Tennis Borussia var numera ett andra klassens lag i och med att man fortsatte spela i den västberlinska ligan. Målet var nu att komma 1:a eller 2:a för att kunna delta i kvalspel till Bundesligan. Förutom 1969 deltog TeBe i kvalspelet varenda år fram till 1970, men sällan var laget riktigt nära uppflyttningen. Först 1974, när ingen på allvar hade räknat med "Violorna", gick TeBe upp genom att slå St. Pauli med 3-1 i näst sista omgången.[12]

Bundesliga och 2:a Bundesligan (1974-1981)

Att TeBe hade gått upp i Bundesligan överraskade alla, även klubbledningen var helt inriktad på att delta i den nyskapade 2:a Bundesligan. Därför fick man skriva om kontrakten med alla spelare. Att köpa dyra spelare gick inte eftersom föreningen hade skulder på ca en halv miljon D-Mark. Den gamla landslagsspelaren Karl-Heinz Schnellinger (35 år gammal) värvades liksom anfallaren Peter Geyer från Nürnberg. Men det stod klart ganska tidigt att laget inte hade potential att säkra kontraktet i Bundesligan. I hemmapremiären vann laget visserligen med 4-0 mot Werder Bremen, men i övrigt präglades höstsäsongen av nederlag (t.ex. 0-3 mot Hertha BSC och 1-4 mot Frankfurt) och några kryss, bland annat mot Bayern München (2-2). Även om Tennis Borussia värvade ytterligare spelare i vinterpausen avslutades säsongen på plats 17 vilket innebar nedflyttning till 2:a Bundesliga Norra. På grund av ett svagt publiksnitt (ca 10 400) såldes Peter Geyer till Borussia Dortmund.[13]

Säsongen 1975/76 började TeBe med målet att återvände till Bundesliga. Helmuth Johannsen (mästartränare med Braunschweig 1967) värvades som tränare. Premiären förlorades med 0-3 mot Göttingen men efter det följde flera segrar i rad, även om toppfavoriten Dortmund vann mot Tebe med 4-0 och laget avslutade höstsäsongen som 2:a efter just Dortmund. Vårsäsongen inleddes med tre storsegrar men mot Aachen och hemma mot Dortmund (inför 16 000 åskådare) förlorade man 0-1 och 1-3. En serie på nio obesegrade matcher samt seger i sista matchen mot Berlinlaget Wacker 04 säkrade förstaplatsen i divisionen och uppflyttning till Bundesligan. Men trots denna framgång lämnade tränare Johannsen klubben eftersom han tyckte att styrelsen lämnade ett oprofessionellt intryck och eftersom publikintresset var svagt (ca 5 000 i genomsnitt).[14]

Det svaga publikintresset var också en viktig anledning till att sälja flera spelare, bland dem målsprutan Norbert Stolzenburg. Efter mycket om och men hittade "Violorna" dock en ersättare för Stolzenburg: svensken Benny Wendt som var bänkad i Köln. Ny tränare blev Rudi Gutendorf som spred glädje med sin positiva utstrålning. Men när säsongen började visade det sig att det inte fanns någonting att hämta för Tennis Borussia på bortaplan. Dock vann laget drabbningarna hemma mot Düsseldorf (4-0) och mot serieledaren Köln (3-2) vilket resulterade i positiv medierapportering. Benny Wendt blev målspruta nummer ett, som gjorde alla fyra mål mot Düsseldorf och ett mot Köln. Men trots Wendt förlorade Violorna de allra flesta matcher på höstsäsongen, även derbyt mot Hertha BSC förlorades med 0-2. Höstsäsongen avslutades på plats 17 med 10:24 poäng och målskillnaden 25-55. Benny Wendt gjorde 14 mål. I vinterpausen värvades målvakten Volkmar Gross som blev en förstärkning under vårsäsongen. Men att TeBe släppte in färre mål kompenserades genom att Wendt markerades allt hårdare av de andra lagen vilket ledde till att han "bara" gjorde sex mål på våren.[15] Enligt egen utsago trivdes Wendt mycket bra i TeBe, men i och med att laget flyttades ner var klubben tvungen att sälja honom till Kaiserslautern.[16]

Efter nedflyttningen '77 fortsatte Charlottenburgarna i 2:a Bundesliga Norra fram till 1981 när tyska fotbollsförbundet beslöt att lägga ihop 2:a Bundesliga Norra och Södra till en rikstäckande tvåa. Sista matchen säsongen 80/81 förlorade TeBe med 0-1 inför 652 åskådare. 17:e platsen betydde att TeBe numera spelade i 3:e ligan, Oberliga Berlin.[17]

De västberlinska åren (1981-1991)

Efter nedflyttningen 1981 måste Violorna vänja sig vid situationen att spela i tredje ligan för första gången i klubbens historia. Dessutom hade åren i 2. Bundesliga tömt ladorna. Ändå fick man ihop ett starkt lag som hade 26:4 poäng efter höstsäsongen. Sedan segern mot serieledaren Hertha 03 inför drygt 4 400 åskådare i mars 1982 var TeBe serieledare själv och innehade toppositionen ända fram till säsongsslutet vilket innebar deltagandet i kvalserien till 2. Bundesliga. I kvalserien hade Tennis Borussia ingen chans, efter 0-1 borta, 0-5 hemma och 1-1 i sista matchen fick laget fortsätta i Oberliga Berlin. Ett finansiellt prekärt läge (skulder på tre miljoner D-Mark) ledde till att starka spelare lämnade laget och förstärkningar hade man inte råd med. Därmed slutade säsongen 82/83 på 3:e platsen. Därtill kom att konkurrensen hårdnade när lokalrivalen SC Charlottenburg och det sydberlinska laget Blau-Weiss 90 båda gick upp i 2:a Bundesligan. Att TeBe om och igen misslyckades med uppflyttningen försvårade den finansiella situationen och enbart en kollektiv räddningsaktion förhindrade klubbens konkurs. Sportsligt gick det bättre och säsongen 84/85 tog TeBe äntligen klivet upp i 2. Bundesliga som man ville klara med nästan samma lag som hade gått upp, bara några få förstärkningar värvades nära inpå seriestarten. Ett misstag skulle det visa sig, säsongen slutade med nedflyttning, ett öde som laget delade med Hertha. Blau-Weiss 90 däremot gick upp i Bundesligan. I Oberliga Berlin var Hertha överlägset och gick upp igen efter två år, TeBe fick nöja sig med vicemästerskapet. Med Hertha borta borde det varit lätt att gå upp, men laget hade sin bästa tid bakom sig. I slutet av 80-talet hade Charlottenburgarna nått sin absoluta bottennivå med en 8:e plats. Men när muren öppnades november 1989 ändrades förutsättningarna ögonblickligen. Helt plötsligt skulle Berlinligan läggas ihop med områden i stadens omnejd som förut låg i DDR. Den sista säsongen i Oberligan avslutade Violorna som 1:a, men uppflyttningen misslyckades återigen.[18]

En kort tid av framgångar (1991-2000)

I och med Tysklands återförening bildades en ny Oberliga som numera även innehöll lagen från f.d. DDR. Säsongen 91/92 startade med tränaren Fritz Bohla, som kom från DDR och som kände de nya lag som TeBe aldrig hade mött tidigare. Efter en framgångsrik höstsäsong blev det snabbt klart på våren att första platsen inte kunde intas. När schlagerproducenten Jack White (producerade Hasselhoff-låten "I´ve Been Looking For Freedom") engagerade sig finansiellt i klubben, fanns det plötsligt pengar till förstärkningar. Tränaren Willibert Kremer kom från Bundesligalaget MSV Duisburg och spelare från flera lag i 2. Bundesligan värvades. Efter en stabil höstsäsong kunde TeBe avsluta vårsäsongen utan problem, sedan väntade kvalserien mot andra Oberligasegrare: Bischofswerdaer FV och det östberlinska laget 1.FC Union Berlin. I den avgörande drabbningen i Mommsenstadion mellan Tennis Borussia och Union Berlin förlorade TeBe med 2-1. Detta innebar att Union Berlin hade gått upp. Men Union Berlin fick igen elitlicens eftersom de hade fuskat under licensförfarandet, vilket gjorde att TeBe fick börja säsongen 93/94 i 2. Bundesliga. Unionfansen såg detta som en skandal och projicerade sin frustration på Tennis Borussia. Två spelare som gick från Union till TeBe blev till och med mordhotade.[19]

Men även denna gång visade det sig att TeBe inte klarade omställningen från amatör - till proffsfotbollen och återfann sig ganska snabbt på en nedflyttningsplats. Ljuspunkten 93/94 blev DFB-Pokal där laget nådde semifinalen som gick förlorad mot Rot-Weiss Essen (0-2). Efter degraderingen till den nybildade Regionalligan sommaren '94 värvades flera proffsspelare från 2:a Bundesligan vilket gjorde "Violorna" till toppfavoriten i serien. Men en blandad höstsäsong slutade med tionde platsen som ledde till ett tränarbyte från Willibert Kremer till den unge Uwe Jahn. Under Jahn förlorades knappt någon match alls, men i och med den svaga höstsäsongen kunde TeBe inte nå första platsen ändå vilket innebar fortsatt spel i Regionalliga Nordost. Inför den nya säsongen hittade man en ny huvudsponsor: finans - och försäkringsbolaget "Göttinger Gruppe". Huvudsponsorns första åtagandet blev att betala skulder på åtta miljoner D-Mark som hade hopats de senaste två åren. Efter en 0-3-förlust mot Union Berlin gick tränaren Jahn och f.d. Bayernproffset Rainer Zobel tog över. Även i ledningen skedde ett byte från Jack White till Kuno Konrad (i styrelsen för Göttinger Gruppe). Med detta drag förfogade TeBe helt plötsligt över i princip obegränsade resurser men samtidigt blev föreningen extremt beroende av huvudsponsorn. Efter en spännande vårsäsong med Union och Dynamo Dresden som hårda konkurrenter om mästartiteln, vann Violorna titeln till slut. Nu väntade två matcher mot mästaren i Regionalliga Nord, VfB Oldenburg. Första matchen hemma i Berlin var jämn och slutade 1-1. Den nu stundande bortamatchen skulle bli en av de mest dramatiska i klubbens historia. Oldenburg tog ledning efter åtta minuter via straff. Den rättvisa kvitteringen kom återigen efter straff i 70:e minuten. Fem minuter in i förlängningen tog Oldenburg ånyo ledning, 2-1. Några minuter innan slutet fick TeBe en straff. Straffen gick in, men domaren Markus Merk menade att en TeBe-försvarare hade kommit in i straffområdet för tidigt. Straffen togs om och gick mot stolpen, Oldenburg vann. TeBe hade ånyo misslyckats med att gå upp.[20]

Säsongen 96/97 går inte alls enligt planerna. Trots att många dyra spelare har värvats harvar laget i mitten av tabellen. Rainer Zobel går och Hermann Gerland (idag assistanstränare i Bayern München) blir ny tränare. Tåget för första platsen har redan gått, så man fokuserar helt och hållet på nästa säsong (97/98). F.d. Bundesligaspelare och 2. Bundesligaspelare kommer, likaså värvas spelare som har haft nyckelpositioner i diverse Regionalligalag. Denna gång klaffar allting, Violorna tar serieledningen för första gången i sjunde omgången och behåller den ända till säsongsslutet. Återigen väntar nu kvalmatcher mot mästaren i Regionalliga Nord, denna gång är det Hannover 96. Hemmamatchen i Mommsenstadion är utsåld (11 000 åskådare) och laget dominerar matchen helt och hållet. 2-0 står det efter 90 minuter. I returmatchen leder Hannover efter 70 minuter 2-0, vilket betyder kvittering om man räknar båda matcher ihop. Återigen väntar förlängning och återigen gör TeBe (forwarden Thomas Adler) ett mål som inte godkänns. I straffläggningen vinner Hannover 96. Men TeBe får en andra chans genom att delta i "Tyska amatörmästerskapet" där vinnaren också går upp i 2. Bundesligan. Bortamatchen mot Kickers Offenbach vinner TeBe med 2-1. Hemma väntar Sportfreunde Siegen. I denna dramatiska match står det 0-0 efter 60 minuter. Sedan får TeBe straff. Målvakten Goran Curko slår straffen som betyder 1-0 och några minuter senare gör Faruk Namdar 2-0 vilket även blir slutresultatet. Äntligen har TeBe gått upp, efter fem år![21]

Inför säsongen 98/99 förstärks laget ytterligare med spelare från bl a Rostock och München 1860. I hemlighet vill TeBe redan detta år gå upp i Bundesligan. Efter ett nederlag mot St. Pauli i första matchen vinner TeBe flera matcher i rad och tar serieledningen. Och efter segrar i cupen mot Hannover och Stuttgarter Kickers låter drabbningen Tennis Borussia mot Hertha Berlin! Den 28 oktober 1998 möts båda lagen i Olympiastadion inför 40 122 åskådare. När Andreas Thom tar ledning för Hertha efter 12 minuter verkar det som att allt går som väntat. Men efter det kommer TeBe igång och Aracic samt Copado vänder matchen till 2-1 efter 45 minuter. Och Violorna fortsätter på samma sätt i andra halvleken: Kovacec och Aracic igen markerar 3-1 och 4-1, slutresultatet blir 4-2! Men ingen anar att denna match blir klubbens sista höjdpunkt på länge. Första matchen efter cupen förloras 1-3 mot Bielefeld. Sedan sparkas tränaren Gerland, helt överraskande. Interimscoachen Stanislav Levy både vinner och förlorar några matcher, men klubbledningen vill ha en äkta förstärkning som värvas i form av Winfried Schäfer som på 90-talet räknas som en kanonvärvning. Trots det spelar TeBe inte övertygande, dock kommer alltfler människor för att se matcherna i Mommsenstadion.[22]

Säsongen 99/00 ska uppflyttningen bli verklighet. Spelare från Hamburger SV, Eintracht Frankfurt och Kaiserslautern (f.d. Manchester Cityproffset Uwe Rösler) värvas och efter ett 6-2 mot VfL Bochum i oktober är man på en uppflyttningsplats. Men vändpunkten blir hemmamatchen mot Cottbus där Tennis Borussia visserligen tar ledningen men en missad straff av Uwe Rösler och ett rött kort för just Rösler några minuter senare leder till ett nederlag (1-3). Laget återhämtar sig inte ifrån denna förlust och i vinterpausen samt under hela vårsäsongen blir klyftan mellan tränare Schäfer och laget allt större. TeBe vinner knappt någon match på våren och strax före säsongsslutet börjar kampen om att klara kontraktet. TeBe förlorar även sin sista match och klarar sig enbart eftersom de andra nedflyttningshotade lagen inte vinner samtidigt. Men under sommaruppehållet förlorar TeBe sin elitlicens eftersom rykten når fotbollsförbundet att TeBes huvudsponsor inte är likvid längre. Efter mycket om och men står det klart att Tennis Borussia fortsätter i Regionalliga Nord. De gamla spelarna och tränare Schäfer är då redan historia, precis som huvudsponsorn Göttinger Gruppe som drar sig tillbaka[23] Totalt sett ska "Göttinger Gruppe" ha investerat ca 80 miljoner D-mark (ca 400 miljoner kronor) under sina fem år som huvudsponsor för klubben.[24]

Tillbaka i amatörlägret (sedan 2000)

I och med att huvudsponsorn inte fanns kvar hade också alla spelare hoppat av och efter ännu en katastrofal säsong lämnade klubben 2001 även Regionalliga. På ett år hade man fallit ner två ligor. TeBe spelade fram till säsongen 2008/09 i Oberliga Nordost (division IV, sedan 2008 division V). Just inför säsongen 08/09 hade TeBe värvat tränare Thomas Herbst. Med honom ledde TeBe serien från första omgången och stod redan sex veckor innan serieavslutningen klar som seriesegrare och flyttades upp. Därmed spelade Tennis Borussia 2009/10 i Regionalligan, dock bara ett år, i och med att huvudsponsorn drog tillbaka sitt engagemang under säsongen fick TeBe ansöka om rekonstruktion vilket innebar automatisk nedflyttning till Oberliga Nordost.[25] En tung säsong i Oberliga kulminerade i två kvalmatcher om att klara kontraktet, men båda matcher slutade med nederlag mot SC Borea-Dresden vilket betydde nedflyttning till Berlin-Liga (Division VI).[26][27] Där spelade laget i fyra år innan Klubben återvände till Oberliga Nordost sommaren 2015.[28]

Spelare

Berömda spelare i klubbhistorien är bland annat en av de tyska förbundskaptenerna i fotboll Sepp Herberger som började sin tränarkarriär hos TeBe. Bundesligasäsongen 1976/77 spelade den svenska anfallaren Benny Wendt för TeBe och var mycket populär bland fansen och Berlins befolkning. Han gjorde 20 mål men kunde inte förhindra lagets nedflyttning. Men TeBes genom tidernas största spelare är utan tvekan den tyska landslagsspelaren Hanne Berndt som spelade sexton år (1936-52) för Tennis Borussia och gjorde talrika mål.

Supportrar och ungdomsarbete

Sedan 90-talet har klubben varit utsatt för antisemitiska påhopp från andra fans, t.ex. från Union Berlin.[29] Även under sina år i Berlin-ligan fick klubben stå ut med rasistiska eller antisemitiska slogans från fans tillhörande andra lokala lag.[30] Klubben har idag en liten men mycket trogen och aktiv supporterklack. Fansen är mycket engagerade mot rasism och antisemitism. "Fussballfans gegen Homophobie" initierades av TeBe-fans.[31] Vissa menar att det är just de rasistiska och antisemitiska påhoppen som sporrar både fans och ansvariga i Tennis Borussia att engagera sig samhälleligt.[32] Tennis Borussia är också känt för sina framstående ungdomssatsningar, exempelvis utbildades Jerome Boateng i klubben. Tennis Borussia har även ett av Berlins främsta damlag.[33] Supporterlaget deltar i internationella turneringar, bland annat Mondiali Antirassisti i Italien. Klubbhymnen av E-Blox som heter "TeBe rockt" kommer från melodin i Ramones punkrockklassiker "Blitzkrieg Bop".

Referenser

Noter

  1. ^ Sievers, Olaf (2002). ”Die Anfänge des Berliner Tennis Club Borussia”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. Eine Chronik. Berlin: Powerplay Verlag GmbH. sid. 9-11 
  2. ^ Sievers, Olaf. sid. 13-19 
  3. ^ Buschbom, Jan (2002). ”Erste Blüte”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. Eine Chronik. Berlin: Powerplay Verlag GmbH. sid. 23-24 
  4. ^ Buschbom, Jan. sid. 24-26 
  5. ^ Buschbom, Jan. sid. 27-29 
  6. ^ Gerhard Fischer, Ulrich Lindner (2002) (på tyska). Stürmer für Hitler. Vom Zusammenspiel zwischen Fussball und Nationalsozialismus. (2). Göttingen: Verlag Die Werkstatt. sid. 207-208 
  7. ^ Fischer, Ralf (8 november 2007). ”Tennis Borussia: „Hevenu TeBe alejchem!“ | Jüdische Allgemeine”. www.juedische-allgemeine.de. http://www.juedische-allgemeine.de/article/view/id/4556. Läst 19 mars 2016. 
  8. ^ Havémann, Nils (2005) (på tyska). Fussball unterm Hakenkreuz. Der DFB zwischen Sport, Politik und Kommerz. Frankfurt/Main: Campus Verlag. sid. 158 
  9. ^ von Radetzky, Robert (2002). ”Tennis Borussia im Dritten Reich”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. Eine Chronik. Powerplay Verlag GmbH. sid. 37-38 
  10. ^ von Radetzky, Robert. sid. 42-43 
  11. ^ Sievers, Olaf (2002). ”Nachkriegszeit. TeBes grösste Jahre”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. Eine Chronik.. Berlin: Powerplay Verlag GmbH. sid. 49-55 
  12. ^ Möser, Lutz (2002). ”Tennis Borussia und die Bundesliga”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. Eine Chronik. Berlin: Powerplay Verlag GmbH. sid. 59-67 
  13. ^ Möser, Lutz (2002). ”"TeBe ist drin!"”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. powerplay verlag GmbH. sid. 85-88 
  14. ^ Möser, Lutz. sid. 88-90 
  15. ^ Möser, Lutz. sid. 90-93 
  16. ^ Matthias Wolf (9 april 2002). ”Tennis Borussia Berlin wird hundert - der Schwede Benny Wendt gratuliert: "Ich war der Bomber von TeBe" | Berliner Zeitung” (på tyska). Berliner Zeitung. http://www.berliner-zeitung.de/tennis-borussia-berlin-wird-hundert---der-schwede-benny-wendt-gratuliert--ich-war-der-bomber-von-tebe--16183090. Läst 15 mars 2016. 
  17. ^ Möser, Lutz. sid. 93 
  18. ^ Zocher, Olaf (2002). ”Die achtziger Jahre - West-Berliner Eintopf”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. powerplay verlag GmbH. sid. 99-105 
  19. ^ Karkos, Sebastian; Roland Weissbarth (2002). ”Ein turbulentes Jahrzehnt”. i Michael Hohlfeld (på tyska). 100 Jahre Tennis Borussia Berlin. powerplay Verlag GmbH. sid. 111-113 
  20. ^ Karkos, Sebastian. sid. 113-116 
  21. ^ Karkos, Sebastian. sid. 116-117 
  22. ^ Karkos, Sebastian. sid. 118-120 
  23. ^ Karkos, Sebastian. sid. 120-121 
  24. ^ Stefan Hermanns (19 februari 2013). ”Alte Bekannte im Berliner Fußball (11): Tennis Borussia: Die Bescheidenheit nach dem Größenwahn - Berlin-Sport - Sport - Tagesspiegel” (på tyska). www.tagesspiegel.de. http://www.tagesspiegel.de/sport/berlinsport/alte-bekannte-im-berliner-fussball-11-tennis-borussia-die-bescheidenheit-nach-dem-groessenwahn/7802574.html. Läst 14 mars 2016. 
  25. ^ ”Tennis Borussia Berlin stellt Insolvenzantrag” (på tyska). www.morgenpost.de. 21 maj 2010. http://www.morgenpost.de/sport/berlin-sport/article104180423/Tennis-Borussia-Berlin-stellt-Insolvenzantrag.html. Läst 21 mars 2016. 
  26. ^ ”TeBe steigt aus der Oberliga ab - Transfermarkt”. www.transfermarkt.de. 14 juni 2011. Arkiverad från originalet den 3 april 2016. https://web.archive.org/web/20160403020158/http://www.transfermarkt.de/tebe-steigt-aus-der-oberliga-ab/view/news/65469. Läst 21 mars 2016. 
  27. ^ Stefan Hermanns (19 februari 2013). ”Alte Bekannte im Berliner Fußball (11): Tennis Borussia: Die Bescheidenheit nach dem Größenwahn - Berlin-Sport - Sport - Tagesspiegel” (på tyska). www.tagesspiegel.de. http://www.tagesspiegel.de/sport/berlinsport/alte-bekannte-im-berliner-fussball-11-tennis-borussia-die-bescheidenheit-nach-dem-groessenwahn/7802574.html. Läst 20 mars 2016. 
  28. ^ Nittel, Michael. ”Tennis Borussia ist Berliner Meister und steigt in die Oberliga auf”. berliner-woche.de. http://www.berliner-woche.de/charlottenburg/sport/tennis-borussia-ist-berliner-meister-und-steigt-in-die-oberliga-auf-d78179.html. Läst 21 mars 2016. 
  29. ^ Frank Willmann (26 februari 2014). ”Frank Willmann über Sechstligist Tennis Borussia Berlin”. www.tagesspiegel.de. http://www.tagesspiegel.de/sport/berlinsport/willmanns-kolumne-tennis-borussia-ist-mal-wieder-auferstanden/9540194.html. Läst 20 mars 2016. 
  30. ^ Julia Hoffmann, Markus Ströhlein (26 april 2012). ”Schnösel spielen kein Tennis”. jungle-world.com. http://jungle-world.com/artikel/2012/17/45336.html. Läst 20 mars 2016. 
  31. ^ Angela Wiese (21 augusti 2014). ”Stark supporterkultur i tysk fotboll”. Sveriges Radio P1. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5942945. Läst 15 mars 2016. 
  32. ^ Ralf, Fischer (8 november 2007). ”Tennis Borussia: „Hevenu TeBe alejchem!“ | Jüdische Allgemeine”. www.juedische-allgemeine.de. http://www.juedische-allgemeine.de/article/view/id/4556. Läst 20 mars 2016. 
  33. ^ Marisa Reich (7 februari 2016). ”Tennis Borussia: Film über Berlins Kultklub TeBe | Berliner Zeitung” (på tyska). Berliner Zeitung. http://www.berliner-zeitung.de/sport/tennis-borussia-film-ueber-berlins-kultklub-tebe-23538182. Läst 14 mars 2016. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tennis_Borussia_Berlin&oldid=42276508”