1. FC Union Berlin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
1. FC Union Berlin
1. FC Union Berlin 1966 - 1990.gif
Grundinformation
Grundad20 januari 1966 (föregångare grundad 1906
Fullständigt namn1. Fußballclub Union Berlin e. V.
SmeknamnEiserne, Eisern Union
SerieBundesliga
HemmaarenaAlte Försterei
(kapacitet: 22 012)
Nyckelpersoner
OrdförandeTyskland Dirk Zingler
VDTyskland Oskar Kosche
SportchefTyskland Oliver Ruhnert
TränareSchweiz Urs Fischer
LagkaptenÖsterrike Christopher Trimmel
Matchställ
Kit left arm unionberlin2021H.png
Lagfärger
Kit body unionberlin2021H.png
Lagfärger
Kit right arm unionberlin2021H.png
Lagfärger
Kit shorts adidaswhite.png
Lagfärger
Kit socks 3 stripes white.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm unionberlin2021a.png
Lagfärger
Kit body unionberlin2021a.png
Lagfärger
Kit right arm unionberlin2021a.png
Lagfärger
Kit shorts unionberlin2021a.png
Lagfärger
Kit socks unionberlin2021a.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm unionberlin2021t.png
Lagfärger
Kit body unionberlin2021t.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts unionberlin2021t.png
Lagfärger
Kit socks 3 stripes white.png
Lagfärger
Tredjeställ

1. FC Union Berlin, 1. Fußballclub Union Berlin e. V., är en fotbollsklubb i stadsdelen Köpenick i Berlin, Tyskland

1. FC Union Berlin har stor kultstatus i Berlin och har trots spel i lägre divisioner en stor supporterkrets.[källa behövs] Föreningen skapades i sin nuvarande form 1966 men har en lång historia innan dess som sträcker sig tillbaka till 1906. 1968 vann man sin hittills enda stora titel under namnet 1. FC Union. 2001 nådde man sensationellt finalen i den tyska cupen och spel i UEFA-cupen.

En klassisk slogan för klubben är "Niemals vergessen - Eisern Union".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Oberschöneweide[redigera | redigera wikitext]

Den första föregångaren till dagens 1. FC Union Berlin var FC Olympia Oberschöneweide som grundades 1906 genom att flera mindre föreningar gick ihop i Oberschöneweide i Berlin. Under en period ingick man som en del i BTuFC Union 1892 som blivit tyska mästare 1905. När laget valde att stå på egna ben 1909 tog man med sig namnet Union och blev Union Oberschöneweide. Vid denna tid hade man blått och vitt som klubbfärger.

1914 spelade man för första gången i den regionala högstadivisionen i Berlin och Brandenburg och blev 1917 vicemästare. De kommande åren gjorde oroligheterna i staden Berlin och första världskriget att man hade svårt att spela matcher. Många spelare kallades in till krigstjänstgöring och ett stort antal stupade. 1920 flyttade man till Sportanlage Sadowa som senare blev Stadion An der Alten Försterei, där man än idag hör hemma.

1920 blev Union för första gången mästare i Berlin och var därmed kvalificerade för det tyska mästerskapet. Man nådde kvartsfinalen men åkte ut mot Breslauer Sportfreunde (2-3). Tre år senare blev man återigen mästare i Berlin och nådde final i tyska mästerskapet efter segrar mot Arminia Bielefeld och SpVgg Fürth. I finalen på Grunewaldstadion i Berlin förlorade Union mot Hamburger SV med 0-3 inför 64 000 åskådare. Efter dessa framgångar tappade man alltmer mot Berlinklubbarna Hertha BSC och Tennis Borussia Berlin.

FC Union bildas[redigera | redigera wikitext]

Unionspelare firar den legendariska segern i östtyska cupen 1968.

Dagens 1. FC Union Berlin bildades 1966 i samband med att det genomfördes en sportpolitisk kursändring i DDR. Reformen innebar att man skulle skapa "prestationscentrum" i varje distrikt i DDR där ledande fotbollsklubbar fick prefixet FC. I Östberlin innebar det att BFC Dynamo och FC Vorwärts Berlin bildades - och 1. FC Union Berlin. Union Berlin var därtill en civil förening i motsats till Dynamo (polis och säkerhetspolis) och Vorwärts (armé). Det var det statligt kontrollerade östtyska fackförbundet FDGB:s ordförande Herbert Warnke som hade krävt att det skulle skapas en civil klubb i Östberlin. Herbert Warnke var en mäktig politiker och medlem i Socialistiska enhetspartiets politbyrå. 1. FC Union Berlin kom också inledningsvis att stöttas av FDGB. Klubbens huvudsakliga sponsorer skulle dock vara olika statliga kombinat, såsom VEB Kabelwerk Oberspree (KWO).

1968 följde föreningens hittills största seger då man vann den östtyska cupen, FDGB-Pokal. I finalen slog Union favorittippade FC Carl Zeiss Jena. I laget fanns legendariska DDR-spelare som Günter "Jimmy" Hoge och Reinhard Lauck. 1973 åkte man ur förstaserien och hamnade i andradivisionen DDR-Liga. Där tog man hem serien två gånger i rad men tog sig inte upp i förstaserien då man misslyckades i kvalserien som följde.

1976 kunde äntligen Union ta sig tillbaka i den östtyska förstadivisionen. Säsongen inleddes när man inför 45 000 åskådare på Stadion der Weltjugend besegrade rivalen BFC Dynamo med 1-0. Union vann även returmötet med samma siffror. Union klarade sig kvar i serien men segrarna mot Dynamo cementerade klubbens image som kultförening och publikmagnet under 1970-talet. Följande säsonger hade man näst flest åskådare i DDR efter Dynamo Dresden, trots att man kämpade för att inte åka ur serien. Föreningen blev en samlingsplats för oppositionella i Östtyskland och kom att bevakas speciellt av myndigheterna. När det blev frisparkar sägs att Union-fansen ofta ska ha ropat "Muren måste bort" syftandes på Berlinmuren. Vissa källor menar dock att detta delvis är en myt och överdrivet.[1][2][3]

1980 åkte man ur förstaserien.

1986 nådde man för andra gången final i östtyska cupen efter segrar mot storlag som FC Magdeburg och Dynamo Dresden. I finalen förlorade man dock klart mot FC Lokomotive Leipzig.

Efter murens fall[redigera | redigera wikitext]

Stadion an der alten Försterei i Köpenick renoverades och byggdes ut 2013.

Föreningens största framgång efter 1989 kom när man nådde finalen i DFB-pokal 2001. Finalen spelades på Berlins Olympiastadion mot Schalke 04 som vann med 2-0. För Union innebar finalplatsen europacupspel. Samma år kvalificerade man sig för första gången för spel i 2. Bundesliga. Union degraderades efter säsongen 2003/04 då laget bara nådde den 17:e platsen.

2009 kvalificerade laget sig för 2. Bundesliga som seriesegrare i 3. Liga.

2019 nådde klubben sin största framgång någonsin. Efter en tredjeplats i 2. Bundesliga besegrades VfB Stuttgart i kvalet och Union Berlin tog för första gången steget upp i Bundesliga. Uppflyttningen säkrades med hjälp av bortamålsregeln efter en 2-2 i Stuttgart och en 0-0 hemma.[4]

I laget spelar bland annat den svenske landslagsspelaren Sebastian Andersson.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Nationellt[redigera | redigera wikitext]

1966, 1970
1974, 1975, 1976, 1981, 1982
1985, 1991
2009
1968

Regionalt[redigera | redigera wikitext]

  • Segrare Berlin/Brandenburg-mästerskapet: 2
1920, 1923
1940
1992, 1993, 1994
1996, 2000
2001
2006
1947, 1948, 1994, 2007, 2009

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Truppen[redigera | redigera wikitext]

Korrekt per den 18 februari 2020[5]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Polen Rafał Gikiewicz 26 oktober 1987 (33 år) Tyskland SC Freiburg (-18)
12 Danmark Jakob Busk 12 september 1993 (27 år) Danmark FC Köpenhamn (-16)
35 Tyskland Moritz Nicolas 21 oktober 1997 (23 år) Tyskland Borussia Mönchengladbach (-19)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
3 Serbien Neven Subotić 10 december 1988 (32 år) Frankrike Saint-Étienne (-19)
5 Tyskland Marvin Friedrich 13 december 1995 (25 år) Tyskland FC Augsburg (-18)
14 Tyskland Ken Reichel 19 december 1986 (34 år) Tyskland Eintracht Braunschweig (-18)
19 Tyskland Florian Hübner 1 mars 1991 (29 år) Tyskland Hannover 96 (-18)
25 Tyskland Christopher Lenz 22 september 1994 (26 år) Tyskland Borussia Mönchengladbach (-16)
28 Österrike Christopher Trimmel Captain sports.svg 24 februari 1987 (33 år) Österrike Rapid Wien (-14)
31 Tyskland Keven Schlotterbeck 28 april 1997 (23 år) Tyskland SC Freiburg (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
6 Norge Julian Ryerson 17 november 1997 (23 år) Norge Viking (-18)
7 Tyskland Akaki Gogia 18 januari 1992 (29 år) England Brentford (-17)
8 Tyskland Joshua Mees 15 april 1996 (24 år) Tyskland 1899 Hoffenheim (-18)
17 Österrike Florian Flecker 29 oktober 1995 (25 år) Österrike TSV Hartberg (-19)
18 Turkiet Yunus Mallı 24 februari 1992 (28 år) Tyskland VfL Wolfsburg (-20)
21 Tyskland Grischa Prömel 9 januari 1995 (26 år) Tyskland Karlsruher SC (-19)
23 Tyskland Felix Kroos 12 mars 1991 (29 år) Tyskland Werder Bremen (-16)
24 Tyskland Manuel Schmiedebach 5 december 1988 (32 år) Tyskland Hannover 96 (-18)
26 Tyskland Julius Kade 20 maj 1999 (21 år) Tyskland Hertha Berlin (-19)
29 Tyskland Michael Parensen 24 juni 1986 (34 år) Tyskland 1. FC Köln (-09)
30 Tyskland Robert Andrich 22 september 1994 (26 år) Tyskland 1. FC Heidenheim (-19)
34 Tyskland Christian Gentner 14 augusti 1985 (35 år) Tyskland VfB Stuttgart (-19)
40 Tyskland Maurice Opfermann Arcones 16 juni 2000 (20 år) Tyskland TSV Rudow (-11)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9 Tyskland Sebastian Polter 1 april 1991 (29 år) England Queens Park Rangers (-17)
10 Sverige Sebastian Andersson 15 juli 1991 (29 år) Tyskland 1. FC Kaiserslautern (-18)
11 Nigeria Anthony Ujah 14 oktober 1990 (30 år) Tyskland Mainz 05 (-18)
15 Tyskland Marius Bülter 29 mars 1993 (27 år) Tyskland 1. FC Magdeburg (-19)
20 Nigeria Suleiman Abdullahi 10 december 1996 (24 år) Tyskland Eintracht Braunschweig (-18)
27 Nederländerna Sheraldo Becker 9 februari 1995 (25 år) Nederländerna ADO Den Haag (-19)
32 Danmark Marcus Ingvartsen 4 januari 1996 (25 år) Belgien Genk (-19)

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
Tyskland  MV Lennart Moser (i Cercle Brugge till 30 juni 2020)
Tyskland  F Lars Dietz (i FC Viktoria Köln till 30 juni 2020)
USA  F Lennard Maloney (i Chemnitzer FC till 30 juni 2020)
Nr Land Pos Namn
Tyskland  F Nicolai Rapp (i SV Darmstadt 98 till 30 juni 2020)
Turkiet  MF Berkan Taz (i FC Energie Cottbus till 30 juni 2020)

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Glaser, Joakim (2015) (på svenska). Från Mielke till Merker – Kontinuitet, brott och förändring i supporterkultur i östra Tyskland (Första). Malmö: Arx Förlag AB. sid. 167-168. ISBN 978-91-87043-61-1 
  2. ^ Grimm, Christian (8 november 2014). ”"Wir waren keine Revolutionäre" – die Wende und der Ostfußball” (på tyska). Wall Street Journal (New York: Dow Jones & Company, Inc.). https://www.wsj.com/articles/wir-waren-keine-revolutionare-die-wende-und-der-ostfuball-1415445589. Läst 22 november 2020. 
  3. ^ Leue, Gunnar (22 Januari 2015). ”Was macht die Staatsmacht jetzt?"” (på tyska). 11 Freunde (Berlin: 11FREUNDE Verlag GmbH & Co. KG). https://11freunde.de/artikel/was-macht-die-staatsmacht-jetzt/587020. Läst 22 november 2020. 
  4. ^ 1. FC Union steigt auf” (på tyska). Die Welt. 30 maj 2019. https://www.welt.de/sport/fussball/bundesliga/article194300491/1-FC-Union-Berlin-steigt-auf-40-Jahre-auf-dieses-Spiel-gewartet.html. Läst 1 juni 2019. 
  5. ^ ”Squad”. fc-union-berlin.de (1. FC Union Berlin). https://www.fc-union-berlin.de/en/football/firstteam/squad/. Läst 18 februari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]