Terijoki
| Zelenogorsk | ||
| Terijoki kommun | ||
| Region | ||
 Systerbäcks järnvägsstation (finska Rajajoki) i Terijoki kommun, strax väster om gränsen vid Systerbäck.
| ||
|
||
| Land |  Ryssland
| |
|---|---|---|
| Län, landskap | Viborgs län, Karelen | |
| Koordinater | 60°12′N 29°42′Ö / 60.200°N 29.700°Ö | |
| Area | 123 km² | |
| Folkmängd | ||
| - kommunen | 6 700 (1939) | |
| - Den ryska staden | 14 510 (1 januari 2013)[1] | |
| Grundad | 1910 (församling) | |
| - rysk stad | 1948 | |
| Upphörde | 1948 | |
| - överlåten till Sovjetunionen |
1944 | |
| Geonames | 463830 | |
 | ||
_(2000).png)
Terijoki (på ryska Zelenogorsk, Зеленогорск, ett namn som också används i många andra språk sedan 1948) är en förstad till Sankt Petersburg, belägen på Karelska näset och inom Sankt Petersburgs federala stadsområde. Folkmängden uppgår till cirka 15 000 invånare. Det var tidigare en finsk kommun i sydöstra Karelen, men erövrades av Sovjetunionen under vinterkriget.
Nöteborgsfreden 1323 placerade Sveriges östgräns vid Systerbäck. Därmed var Terijokiområdet en del av Sverige nästan 400 år, fram till Nystadsfreden 1721. Därefter blev det en del av Gamla Finland 1721 - 1812, som därefter anslöts till ryska storfurstendömet Finland. Terijoki socken var 1812-1940 och 1941-1944 Finlands sydöstligaste socken, och gränsade till Ryssland vid Systerbäck. Byarna Nykyrka och Kivinebb nämns i urkunderna som självständiga församlingar 1445. Byn Terijoki (ursprungligen Tervajoki) hörde först till Kivinebb, tills den 1910 blev en egen församling tillsammans med byn Kellomäki.
Cirka 19 % av socknens areal var lerjord och åkermark. I övrigt bestod trakten nästan uteslutande av tallmo och grusåsar och hade därför en ståtlig sandstrand. Då järnvägen mellan Viborg och S:t Petersburg blev färdig 1870 upptäckte snabbt societeten i S:t Petersburg och Viborg den idylliska byn, och där byggdes många ståtliga villor, i tidens anda utsirade med snickarglädje. I centrum växte upp tre hotell. Folkmängden på omkring 4 000 mångfaldigades om somrarna, och orten benämndes "Finlands Riviera". Då Finland blivit självständigt 1918 bortföll de ryska turisterna och Terijoki upplevde en svacka. Med målmedveten marknadsföring ökade dock snart antalet besökare och det uppstod något av en konstnärskoloni, dit många konstnärer och intellektuella sökte sig under somrarna.
Efter dess erövring under vinterkriget förlades till Terijoki en finländsk quislingregering ledd av Otto Ville Kuusinen och känd under namnet Terijokiregeringen.
Källor
- ^ Численность постоянного населения субъектов Российской Федерации по муниципальным образованиям на 1 января 2013 года. (komprimerad fil, .rar) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2013. Läst 17 oktober 2013.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Terijoki.- Informationssida för minnesstiftelsen Teri-säätiö
| ||||||||||||||||||||