Socken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För den kinesiska administrativa enheten, se Kinas socknar.
Ekers socken i Närke på en karta över Örebro härad.

Socken (uttal på standardsvenska [ˈsukːən] eller [ˈsɔkːən], kognaterdanska sogn, bokmål sogn eller sokn, nynorska sokn), är ett ålderdomligt namn på landsortsförsamling i folkkyrkor.[1]

I Norden betecknade ordet sedan senmedeltiden ett område utanför städer, med flera intilliggande byar och tätorter, som tillsammans delar på kyrka med tillhörande prästgård och kyrkogård, och som styrdes av sockenstämman. Socknen var en föregångare till dagens församlingar och kommuner.[2]

Tillsammans med stadsförsamlingarna bildade landsortens socknar ett heltäckande nät av territorialförsamlingar. Upprättandet av territorialförsamlingar markerade slutsteget i ett områdes kristnande. Systemet med territorialförsamlingar kännetecknar Europa, och bildar på lokal nivå grunden för all senare lokal kyrklig och politisk indelning .[3]

Socknen eller församlingen motsvarar den kanoniska rättens parochia, den kristna kyrkans grundläggande organisatoriska enhet: en gudstjänstgemenskap som samlas i en med präst försedd kyrka.[4]

På 1500-talet infördes även ett sockenbegrepp i Sverige och Finland som enhet för fastighetsredovisningen (jordebokssocken, senare jordregistersocken). Kyrksocknen och jordebokssocknen var i princip detsamma, men eftersom de hade olika funktion kom de ibland att uppvisa olikheter, men de harmoniserades i Sverige från 1882 fram till 1950-talet. Jordregistersocknen fortsatte att användas fram tills dess att fastighetsdatareformen genomförts åren 1976–1995.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet sokn fanns i de germanska språken före kristendomens införande. Det är ett substantiv som avletts från verbet ”söka” och som ursprungligen betydde ”sökande”. Traditionellt har man översatt ordet med "folk som söker sig till samma kyrka", men den direkta kopplingen är osäker. Ordet fanns även i fornengelskan och betecknade där ett territoriellt, privat rättsdistrikt, och det är möjligt att sokn i betydelsen kyrklig församling kommit till de nordiska länderna från Danelagen genom engelska kyrkomän.[5] [6]

"Socken" används huvudsakligen om förhållandena i nordiska länderna. Enstaka forskare har dock använt ordet "socken" även om tidiga kristna församlingar i andra europeiska länder.[7]

Kyrksocknarnas uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Ett tänkbart förlopp för uppkomsten av kyrksocknar i Norden har skisserats av språkvetaren Stefan Brink. I det äldsta missionsskedet, som pågick under 900- och 1000-talen, byggde stormän i södra såväl som norra Skandinavien, och på Island gårdskyrkor på privat initiativ på sina gårdar. Troligen åtföljdes detta inte av någon egentlig kyrklig indelning. Mot slutet av 1000-talet och under 1100-talet utövades därefter en mer aktiv kyrklig ledning, vilket bland annat yttrade sig i upprättandet av stift. Under denna period byggde kungar "maktkyrkor" på strategiskt viktiga kronogods i Tröndelag i Norge liksom antagligen i delar av Sverige (exempelvis Östergötlands, Hälsinglands och Gotlands kungsgårdar). Först därefter skedde en verklig sockenbildning, som till stor del var kopplad till att kyrkan genom stiften införde tiondeinstitutionens i församlingarna. Sockenbildningen skedde alltså först när bygden redan var kristen. Den kan därför sägas markerar missionstidens definitiva slut och bygdens inlemmande i en europeisk kristen kultur i både andligt och världsligt avseende.[8]

Kring de centralt belägna sockenkyrkorna förlades kyrkogårdar som var gemensamma för bygden, och gårdarnas egna begravningsplatser övergavs. Exempelvis övergavs Skelettåkern i Ångermanland på 1200-talet, som sannolikt låg kring en gårdskyrka där kristet gravskick hade tillämpats sedan kring år 1000.[9]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Sockenbildningen i Danmark tycks ha skett under en relativt kort tidsperiod. Redan Adam av Bremen, som var verksam på 1000-talet, uppger att Danmark var indelat i ett mycket stort antal socknar. Av kyrkolagarna för Själland och Skåne från omkring 1170 framgår att det då fanns en fullt utvecklad sockeninstitution.[8] Med några få undantag utgjorde kyrksocknar samtidigt också självständiga sockenkommuner, fram till kommunreformen 1970, även om några kommuner bestod av 2 eller 3 församlingar. Än i dag följer landsbygdens kommungränser och skoldistrikt de gamla sockengränserna.

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland tycks socknarna ha bildats utifrån förkristna pitäjä, ett slags skattedistrikt som även låg till grund för tingslagen. En central roll i pitäjä spelade antagligen den gemensamma offerplatsen, hiisi. Mycket tycks dock vara outforskat i fråga om sockenbildningen i Finland.[8]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Haltdalens stavkyrka i Tröndelag dateras till 1170.

Norges kristnade organiserades i hög grad upp av en stark kungamakt. Kungarna fick stort inflytande på den kyrkliga organisationens uppbyggnad. Olav Tryggvason (ca 968–1000) byggde kyrkor i kustlandet, medan Olav Haraldsson (995–1030) såg till att en huvudkyrka byggdes i varje fylke och sörjde för prästernas underhåll. Efterhand tillkom församlingskyrkor inom fylkenas underavdelningar. Det förekom också att stormän på sina gårdar uppförde egna ”bekvämlighetskyrkor”. På detta sätt fick Norge ett system av offentliga och privata kyrkor med olika rang, fastställd i lagarna. Förebilden till detta system kan ha funnits i England, som missionsarbetet till stor del utgick ifrån. Där fanns redan en organisation med kyrkor av olika rang, från katedralkyrkor till vanliga sockenkyrkor och privatkapell.[10]

Fram till 1837 var socknen eller församlingen den norska kyrkans primära enhet. Därefter utgjordes den primära lokala enheten av ett pastorat (prestagjelde) som kan bestå av en eller flera församlingar, och som är sockenprästens ämbetsdistrikt. Arbetet i församlingar och pastorat leds från 2004 av prosten i kontraktet (prosti).

Socknen behöll emellertid sin autonomi i vissa ärenden. Socknarna, som styrdes av sockenrepresentanter i häradsrådet, var av stor betydelse för utvecklingen av det kommunala självstyret. På grund av förbättrade kommunikationer fick den lokala sockenkommunen successivt mindre betydelse, och upphörde som administrativ enhet 1950.[11]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Akebäcks kyrkaGotland började uppföras i slutet av 1100-talet.

Huruvida även de svenska kyrksocknarna har sitt ursprung i en förkristen indelning har diskuterats av ett stort antal forskare. Dessa diskussioner har sammanfattats av bland andra Stefan Brink och John Kraft. Båda drar slutsatsen att sockenbildningen gått till på olika sätt i olika landskap, men att det generellt sett inte går att hävda att socknarna skulle ha förkristet ursprung.[8][12]

Stefan Brink menar att sockenbildningen i Götaland skedde genom att bönder knöts till ett redan befintligt bestånd av kyrkor för att bilda bärkraftiga enheter. Socknarna bestod av en grupp av människor, utan hänsyn till någon äldre territoriell indelning. Ölands och Gotlands socknar tillkom troligen under 1100-talet, medan sockenbildningen i Östergötland och Västergötland tycks ha ägt rum under perioden 1150–1250. I Svealand kan förhållandena ha varit likartade, men kyrkan torde också i viss utsträckning ha anpassat sig till den ledungsindelning som redan fanns genom att indela socknarna i kontrakt som följde den gamla ledungsindelningen. I Svealands centrala delar verkar sockenbildningen ha börjat under 1100-talet och slutförts under 1200-talet. De äldsta norrländska socknarna, upp till Umeå och Bygdeå, finns förtecknade i 1314 års Sexårsgärd. De tillkom antagligen under perioden 1150-1300, utifrån geografiskt sammanhållna bygder som älvdalarna,[8] och sockenkyrkorna förlades nära kungsgårdar, gravplatser och offerplatser.

John Kraft har lagt större betoning vid sockenindelningens samband med det förkristna ledungssystemets indelning i hundare och skeppslag, senare härad. Han har landskap för landskap redovisat hur detta samband skulle kunnat se ut. Det är emellertid inte självklart på vilket sätt ett sådant samband skule ha sett ut, eftersom både hundare och skeppslag var en mer vittomfattande indelning än vad socknarna blev.[12]

I Sverige fick socknen och dess invånare en självständighet av ett slag som var okänd i den kanoniska rätten. I landskapslagarnas kyrkobalkar är prästen och sockenborna två parter med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Se exempelvis Västgötalagen.[13]

Det innebar att socknen tidigt fick funktioner som grundades i ett gemensamt ansvarstagande för församlingens väl och ve på flera olika sätt. På Gotland dömde till exempel sockenmännen själva i vissa mål. Det utvecklades tidigt sockenstämmor. Kyrksocknarnas organisering av ett gemensamt ansvarstagande i bygden kan därmed sägas vara ursprunget till den civila lokalförvaltningen i Sverige, den som numera utövas inom ramen för kommunerna.[14]

Samtliga svenska socknar var sedan 1682 i sin tur administrativt uppdelade i rotar. Bönderna i en rote hade gemensamt ansvar för olika uppgifter, exempelvis rotering (vid soldatrote, båtsmansrote eller ryttarrote), fattigvård (vid fattigrote), årliga husförhör (vid husförsrote), med mera.

Kyrksockenindelningens fortsatta utveckling i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I södra och mellersta Sverige fastlades sockenindelningen tidigt och genomgick inte några genomgripande förändringar förrän mot slutet av 1900-talet. I skogsbygderna tillkom dock här och var kapell, vilka så småningom kunde avskiljas till egna församlingar och betraktas som socknar. I särskilt stor omfattning skedde detta i Norrland och Finland.[15]

En studie av sockenindelningen i några olika delar av Sverige har åskådliggjort dessa skillnader. På Öland och Gotland skedde knappast några förändringar alls under perioden 1686–1862. Inom det område som nu utgör Västerbottens och Norrbottens län fördubblades däremot antalet socknar under samma period. En hel del socknar i övre Norrland omfattade trots detta även fortsättningsvis mycket stora områden, varför en mängd delningar ägde rum även efter 1862. Delar av södra Sverige, exempelvis norra Blekinge, har haft en utveckling som liknat den norrländska.[16] Utvecklingen i Övre Norrland åskådliggörs i kartserien nedan.[17]

Kyrksocknar och kommuner[redigera | redigera wikitext]

Genom 1862 års kommunalförordningar, som trädde i kraft den 1 januari 1863, ersattes kyrksocknarna, som styrdes av sockenstämman, av två nyskapade förvaltningsorgan för samma geografiska enhet: den kyrkliga kommunen (församlingen) och den borgerliga landskommunen (kommunen). Deras högsta beslutade organ var alltjämt sockenstämman, men nu dubblerad som kyrkostämma respektive kommunalstämma.

I den sammanhållna kyrksocknen var alla gemensamma frågor församlingens sak. 1862 års beslut innebar att församlingens arbetsuppgifter fördelades på de båda nyskapade enheterna. Med tiden kom allt fler kyrkliga uppgifter att föras över till borgerligt kommunala eller statliga myndigheter. Fattigvården fördes över 1863. Folkskolorna togs, mellan 1903 och 1958, över av borgerliga myndigheter.[18] 1924 blev den allmänna barnavården ett ansvar för den borgerliga kommunen.[19] 1972 upphörde församlingens medlande roll vid skilsmässor. Folkbokföringen fördes över till Skatteverket 1991. Till sist upphörde lagstiftningen för de kyrkliga kommunerna att gälla 1999-12-31.

Den borgerliga och kyrkliga kommunen omfattade samma territorium fram till storkommun-reformen 1952.[20] Därefter har kommunindelningen förändrats genom omfattande sammanslagningar mellan 1952 och 1971 (se Kommunreformer i Sverige). Även den kyrkliga indelningen har, från slutet av 1900-talet och framåt, genomgått stora förändringar. Som mest fanns det drygt 3000 socknar i Sverige.[21] 1 januari 2020 hade antalet församlingar sjunkit till 1329 i Sverige.[22]

Jordebokssocknen[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

I början av 1400-talet fanns jordebokssocknar i Finland indelade i fjärdingar eller bol i Raseborgs och Åbo län[23]. Socknarna bildade tingslag som hörde till fögderier och häraden. Jordebokssocknarnas gränser sammanföll vanligen med kyrksocknarnas.[24]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Genom Gustav Vasas administrativa reformer skapades i Sverige jordebokssocknar, som var underlag för beskattning. Dessas gränser avvek ibland från kyrksocknarnas. För att åtgärda detta inrättades den s.k. Oregelbundenhetskommittén 1882. Resultatet blev oftast att Svenska kyrkans församlingars gränser blev styrande.[25]

Jordebokssocknen berördes inte av att kyrksocknen 1862 omvandlades till en kyrklig och en borgerlig kommun. Även fortsättningsvis utgjorde jordebokssocknen registerområde för fastighetsindelningen på landsbygden. När grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och beslut fattades 13 juni 1908 att ersätta dessa med jord- och fastighetsregister. 1931 var uppläggningen av jordregistren klara.[26] Formellt ersattes jordeböckerna 1 juli 1936 av ett jordregister, och jordebokssocknen ersattes då av en jordregistersocken. För städer och de flesta köpingar samt några municipalsamhällen fördes inte ett jordregister utan ett fastighetsregister.[27] Genom fastighetsdatareformen, som genomfördes under åren 1976-1995, blev i stället kommunerna registerområden. Därmed upphörde jordregistersocknen att existera.

För lantmäteriets vidkommande ”frystes” den sockenindelning som fanns vid reformens genomförande. Denna indelning redovisas fortfarande på registerkartan i ett särskilt skikt men ändras alltså inte hädanefter.[28] I Lantmäteriets ortnamnsdatabas och tjänst Kartsök har ortnamn som tidigare utgjort socknar ortnamnstypen bebyggelse.

Sockenindelningens användning i Sverige idag[redigera | redigera wikitext]

Ännu vid Statistiska centralbyråns senaste folkräkning 1990 var församlingen den minsta geografiska indelningen av Sverige. Men efter relationsförändringen kyrka stat år 2000 finns det ingen officiell sockenindelning. Kommuner och församlingar delas och slås samman utifrån aktuella behov i en takt som vi inte sett sedan medeltidens indelning i territorialförsamlingar genomförts. Därmed uppstår ett behov i olika sammanhang av en indelning på lokal nivå som är oföränderligare. Det ligger då nära till hands att anknyta till minnet av den traditionella kyrksocknen.

Detta är bakgrunden till att det nya begreppet distrikt infördes 1 januari 2016 som en administrativ/statistisk indelning av Sverige. Distrikten omfattar territoriella delområden av kommuner, som motsvarar de områden som Svenska kyrkans församlingar hade när Svenska kyrkan frigjordes från staten vid årsskiftet 1999/2000. Därigenom motsvarar distrikten till största delen de områden som kyrksocknarna hade när de omvandlades till kyrkliga respektive borgerliga kommuner 1863. Den traditionella kyrksocknen kan alltså sägas fortleva i en begränsad mening i form av dessa distrikt.[29]

Jordregistren som ersatte de gamla jordeböckerna infördes i perioden mellan 1908 och 1931. Före den tiden följdes ändringar i sockengränser upp noggrant, efter den tiden lät man i många fall fastighetsbeteckningarna vara oberoende av sammanläggningar/uppdelningar. Mellan 1952 och 1973 skapades sedan storkommuner genom sammanläggning av landskommuner och i många fall upphörde då den geografiska identiteten mellan församling och borgerlig kommun.

De gamla sockennamnen används av dialektforskare, ortnamnsforskare, historiker och arkeologer. De används som registreringsenhet av bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Nordiska museet. Inom botaniken används socknar för lokalangivelser. De svenska hembygdsföreningarna har mestadels socknen som grund för sitt verksamhetsområde. Liksom landskapen är socknarna en del av Sveriges immateriella kulturarv, som erbjuder möjlighet till en geografisk indelning som inte förändras över tid på det sätt som kommuner och församlingar gör.[30]

Inom släktforskning används Svenska kyrkans församlingar (sådana de såg ut vid den utforskade tiden) som registreringsenhet, det vill säga socknarna och stadsförsamlingarna. Detta var en följd av att Svenska kyrkan hade ansvaret för Sveriges folkbokföring fram till 1 juli 1991, då Skatteverket tog över. Kyrkobokföringen har sitt ursprung i ministerialböckerna över församlingens dop, vigslar och begravningsgudstjänster. I 1686 år kyrkolag utvidgades kyrkobokföringen, och födelse, död, vigsel och in- och utflyttning registrerades i församlingens husförhörslängd, efter 1893 i en församlingsbok, vilken var uppdelade efter byar och orter.

Socknar inom svensk kulturmiljövård[redigera | redigera wikitext]

Den svenska myndighet som kanske mer än någon annan har använt sig av socknen i sina register är Riksantikvarieämbetet. När Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) lades upp 1880 följdes Carl Martin Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige. Den grundläggande indelningsgrunden blev jordebokssocknen (senare jordregistersocknen), med landskap som överordnad indelning. Vid sekelskiftet 1900 hade rikets indelningar reglerats, så att jordregistersocknen sammanföll med kyrksocknen och därmed också i de allra flesta fall med landskommunen.

ATA:s system följde med vid uppläggningen av bland annat fornminnesregistret och registreringen inom Statens historiska museer. Trots att jordregistersocknen sedan dess har försvunnit från fastighetsregistret användes den fortfarande i ATA.[31]

Numera har dock Riksantikvarieämbetet delvis börjat överge socknarna. I det nya Kulturmiljöregistret, som började sjösättas 2018,[32] tilldelas de registrerade lämningarna inte längre någon identitet knuten till de gamla sockennamnen.[33]

Symboler[redigera | redigera wikitext]

Församlingarna hade förr sigill och i vissa fall används de fortfarande i bildform för respektive socken eller har ritats om till s.k. heraldiska vapen, som ibland används av hembygdsföreningar och som turistreklam.

Listor över socknar[redigera | redigera wikitext]

Se Kategori:Socknar i Sverige.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOL – Svenska Akademiens ordlista: Socken
  2. ^ Carl-Gustaf Andrén: kyrksocken i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 25 mars 2015."kyrksocken, äldre benämning på kyrklig organisationsenhet med anknytning till en territoriell socken och med egen kyrka och präst; numera oftast församling."
  3. ^ Ferm, Olle (red) (1991). Kyrka och socken i medeltidens Sverige.. Riksantikvarieämbetet 
  4. ^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2, rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Libris länk 
  5. ^ ”socken”. Svenska Akademiens ordbok. https://www.saob.se/artikel/?seek=socken&pz=2. Läst 7 mars 2019. 
  6. ^ Brink, Stefan (1991). ”Sockenbildningen i Sverige.”. I: Ferm, Olle (red): Kyrka och socken i medeltidens Sverige. (Stockholm : Riksantikvarieämbetet.). 
  7. ^ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjälvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  8. ^ [a b c d e] Brink, Stefan (1990). Sockenbildning och sockennamn: studier i äldre territoriell indelning i Norden = Parish-formation and parish-names : studies in early territorial division in Scandinavia. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, 0065-0897 ; 57Studier till en svensk ortnamnsatlas, 99-0382294-4 ; 14. Uppsala: Gustav Adolfs akad. Libris länk. ISBN 91-85352-17-9 
  9. ^ Grundberg, Leif (2006). Medeltid i centrum: europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer; Doktorsavhandling i arkeologi. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 59. Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 20. Umeå: Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Libris länk. ISBN 91-7264-202-5 (inb.). http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-924  sidan 72.
  10. ^ Gullstrand, Ragnar (1923). Bidrag till den svenska sockensjälvstyrelsens historia under 1600-talet. Stockholm: Norstedt. sid. 7–10. Libris länk 
  11. ^ Sogn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
  12. ^ [a b] Kraft, John (2005). Ledung och sockenbildning. Kungsängen: Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut. Libris länk. ISBN 91-88076-26-1 (inb.) 
  13. ^ Äldre västgötalagen på nysvenska[död länk] (Okänd översättare till moderniserad svenska. Baserad på handskrift från cirka 1280, författad cirka 1220.)
  14. ^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 123–124. Libris länk 
  15. ^ Brilioth, Yngve (1946). Svensk kyrkokunskap (2., rev. uppl.). Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. sid. 135. Libris länk 
  16. ^ Wångmar, Erik (2007). Socknar som kom och socknar som gick: förändringar av socken- /församlingsindelningen i Småland 1686–1862. Lokalhistoria (Stockholm), 1101-8933 ; 16Skrifter / Växjö stiftshistoriska sällskap, 0349-5140 ; 17. Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet. sid. 116–118. Libris länk. ISBN 978-91-88882-30-1 
  17. ^ Bygdén, Leonard; Hasselberg Bertil (1923-1926). Hernösands stifts herdaminne: bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning. Uppsala: Stockholm. Libris länk 
  18. ^ Kalm, Ingvar (1967). Kyrkorådet. Belysning av dess historia och nutida uppgift.. Lund 
  19. ^ Lag om samhällets barnavård. (SFS 1924:361). 1924 
  20. ^ Wångmar, Erik (2003). Från sockenkommun till storkommun. En analys av storkommunreformens genomförande 1939-1952 i en nationell och lokal kontext.. Växjö 
  21. ^ Socknar Arkiverad 16 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., Institutet för språk och folkminnen, uppdaterad 2010-03-05
  22. ^ ”Svenska kyrkan i siffror”. Svenska kyrkan. 12 november 2020. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. Läst 15 november 2020. 
  23. ^ ”fjärding”. Uppslagsverket Finland. Schildts förlag. http://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Fjaerding. Läst 6 augusti 2017. 
  24. ^ ”Socken”. Uppslagsverket Finland. Schildts. Arkiverad från originalet den 22 september 2014. https://web.archive.org/web/20140922043013/http://uppslag.kaapeli.fi/bin/view/Uppslagsverket/Socken. Läst 21 februari 2011. 
  25. ^ ”Ordförklaringar (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. http://www.skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/ordforklaringar.4.18e1b10334ebe8bc80003943.html. Läst 12 september 2010. 
  26. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok. "9" (2). Malmö: Baltiska förlaget. sid. 267. Libris länk 
  27. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 1. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 9 oktober 2014 på WebCite
  28. ^ ”Folkbokföring efter stat-kyrkareformen m.m., SOU 2000:17”. sid. 64. Arkiverad från originalet den 26 september 2007. https://web.archive.org/web/20070926224504/http://www.regeringen.se/content/1/c4/17/38/da7d0040.pdf. Läst 12 september 2010. 
  29. ^ Birgitta Cavallini (7 januari 2016). ”[vlt.se/nyheter/vasteras/1.3429998-forsamlingar-har-nu-ersatts-med-distrikt Församlingar har nu ersatts med distrikt]”. Vestmalands Läns Tidning. vlt.se/nyheter/vasteras/1.3429998-forsamlingar-har-nu-ersatts-med-distrikt. Läst 13 januari 2016. 
  30. ^ Clara Nevéus, Ny svensk vapenbok, 1992.
  31. ^ Förteckning över städer och socknar. D. 1, Alfabetisk och efter sockennummer (2., [rev,] uppl.). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. 1999. Libris länk. ISBN 91-7209-149-5 
  32. ^ ”Allt på samma plats: Kulturmiljöregistret”. Riksantikvarieämbetet. 20 augusti 2018. https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/dap-digital-arkeologisk-process/kulturmiljoregistret/. Läst 9 september 2020. 
  33. ^ ”Varför visas inte sockennamnet i de nya lämningsnumren?”. Riksantikvarieämbetet. 14 november 2019. https://www.raa.se/hitta-information/fornreg/fragor-och-svar-om-fornreg/#varfor-visas-inte-sockennamnet-i-de-nya-lamningsnumren. Läst 9 september 2020. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Almquist, Johan Axel (1917-1923). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 : med särskild hänsyn till den kamerala indelningen. Meddelanden från svenska Riksarkivet, 99-0506720-5 ; 6. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  • Lagerstedt, Torsten (1973). Den civila lokalförvaltningens gränser 1630-1952 : kameral redovisning, areell beteckning och gränsförändring. Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508 ; B 24. Stockholm. Libris länk 
  • Litzen, Veikko (1977). ”Om socknen”. Historisk tidskrift för Finland (Helsingfors): sid. 331-335. 
  • Den svenska socknen. Riksarkivets årsbok, 2002-3006 ; 2016. Stockholm: Riksarkivet. 2016. Libris länk. ISBN 978-91-87491-15-3 
  • Svensson, Patric (1999). ”Att skapa ordning och reda : administrativa förändringar på landsbygden omkring 1870-1940”. Stationssamhällen / redaktörer: Peter Aronsson & Lennart Johansson (Växjö : Univ., 1999): sid. 146-154.  Libris 3020706
  • Sogn i Den store danske encyklopædi. (Upphovsrättsskyddad.)
  • Sogn i Store norske leksikon. (Fri licens.)
  • Socken i Uppslagsverket Finland. (Upphovsrättsskyddad.)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]