The Cure
- Den här artikeln handlar om musikgruppen The Cure. För filmen med samma namn, se The Cure (film).
| The Cure | |
 The Cure under en konsert i Singapore 2007. | |
| Bakgrund |  Crawley, England |
|---|---|
| Genrer | Alternativ rock, gothic rock, new wave, postpunk |
| År som aktiva | 1976–nutid |
| Skivbolag | Small Wonder, Fiction, Suretone, Geffen, Polydor, Elektra, Sire |
| Webbplats | www.thecure.com |
| Medlemmar | |
| Robert Smith Porl Thompson Simon Gallup Jason Cooper Reeves Gabrels | |
| Tidigare medlemmar | |
| Lol Tolhurst Michael Dempsey Matthieu Hartley Phil Thornalley Andy Anderson Boris Williams Roger O'Donnell Perry Bamonte | |
Utmärkelser
| |
The Cure är en engelsk rockgrupp bildad 1976 i Crawley, ursprungligen under namnet Easy Cure. Genom åren har gruppen genomgått flera ändringar i banduppsättningen där sångaren, gitarristen och låtskrivaren Robert Smith har varit den enda ständiga medlemmen. The Cure hade sin storhetstid under 1980-talet då de revolutionerade goth- och synthgenren med sin nydanande musikstil, även om de själva inte vill påstå att deras musik har något med goth att göra.[2] Bandet har givit ut 13 studioalbum och fler än 30 singlar sedan starten. 2004 uppskattade man att gruppen hade sålt över 27 miljoner album.[3]
Till några av bandets mest kända låtar hör singlarna "Just Like Heaven", "Lovesong" och "Friday I'm in Love", vilka också fick uppmärksamhet i USA där de hamnade på Billboard Hot 100-listan.
Historia
The Cure uppmärksammades särskilt under 1979 för singeln "Killing an Arab". Sångaren och låtskrivaren Robert Smith har genom alla år varit den dominerande kraften i bandet, både musikaliskt och visuellt. Hans image med spretigt hår och slarvigt pålagd makeup har inspirerat inte bara tusentals gothare utan även filmmakare som Tim Burton.[4] The Cure är fortfarande aktiva inom popmusiken och räknas idag som ett av de mer betydande alternativbandet i historien med ungefär 27 miljoner sålda skivor (2004).[3]
Albumen Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me (1987) och Disintegration (1989) räknas av många som deras mest framstående. Kända låtar är "A Forest" från Seventeen Seconds, "Just Like Heaven" från Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me, "Lovesong" från Disintegration och "Friday I'm in love" från Wish.
Medlemmar
Nuvarande
- Robert Smith (sångare, gitarr, keyboard; 1976-)
- Simon Gallup (bas; åren 1979-1982, samt 1985-)
- Roger O'Donnell (keyboard; åren 1987-1990, 1996-2005, samt 2011-)
- Jason Cooper (trummor; 1995-)
- Reeves Gabrels (gitarr; 2012-)
Tidigare
- Lol Tolhurst (trummor, keyboard; åren 1976-1989)
- Michael Dempsey (bas; åren 1976-1979)
- Matthieu Hartley (keyboard; åren 1979-1980)
- Phil Thornalley (bas; åren 1984-1985)
- Andy Anderson (trummor; åren 1983-1984)
- Boris Williams (trummor; åren 1984-1994)
- Perry Bamonte (keyboard, gitarr; åren 1990-2005)
- Porl Thompson (gitarr; åren 1977-1978 samt 1984-1992 samt 2005-2008)
Diskografi
Studioalbum
EP
- A Single (1982)
- Half an Octopuss (1985; endast Storbritannien)
- Quadpus (1986; endast USA)
- Lost Wishes (1993)
- Sideshow (1993)
- Five Swing Live (1997)
- Hypnagogic States (2008)
Livealbum
Samlingsalbum
- Boys Don't Cry (1980)
- Happily Ever After (1981)
- Japanese Whispers (1983)
- Standing on a Beach (1986)
- The Peel Sessions (1988)
- Mixed Up (1990)
- Integration (1990)
- Galore (1997)
- Greatest Hits (2001)
- Join the Dots (2004)
- 4play (2006)
Singlar
- "Killing an Arab" (1978)
- "Boys Don't Cry" (1979)
- "Jumping Someone Else's Train" (1979)
- "A Forest" (1980)
- "Primary" (1981)
- "Charlotte Sometimes" (1981)
- "The Hanging Garden" (1982)
- "Let's Go to Bed" (1982)
- "The Walk" (1983)
- "The Lovecats" (1983)
- "The Caterpillar" (1984)
- "In Between Days" (1985)
- "Close to Me" (1985)
- "Half an Octopuss" (1985; EP)
- "Quadpus" (1986; EP) (Endast USA och Kanada)
- "Boys Don't Cry" (New Voice · New Mix; 1986)
- "Why Can't I Be You?" (1987)
- "Catch" (1987)
- "Just Like Heaven" (1987)
- "Hot Hot Hot!!!" (1988)
- "Lullaby" (1989)
- "Fascination Street" (1989) (endast USA och Kanada)
- "Lovesong" (1989)
- "Pictures of You" (1990)
- "Never Enough" (1990)
- "Close to Me" (remix) (1990)
- "High" (1992)
- "Friday I'm in love" (1992)
- "A Letter to Elise" (1992)
- "Lost Wishes" (1993; EP)
- "The 13th" (1996)
- "Mint Car" (1996)
- "Gone!" (1996)
- "Strange Attraction" (1997)
- "Five Swing Live" (1997; EP)
- "Wrong Number" (1997)
- "Maybe Someday" (2000) (Endast promo-utgåva)
- "Out of This World" (2000) (Endast promo-utgåva)
- "Cut Here" (2001)
- "Just Say Yes" (2002) (Endast promo-utgåva)
- "The End of the World" (2004)
- "Taking Off" (2004; endast Europa)
- "alt.end" (2004; endast USA och Kanada)
- "The Only One" (2008)
- "Freakshow" (2008)
- "Sleep When I'm Dead" (2008)
- "The Perfect Boy" (2008)
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ "Music News – The Latest Music News and Gossip from Yahoo! Music UK & Ireland". Yahoo!. 6 december 2006. Arkiverad från originalet den 12 februari 2008.
- ^ [a b] Lee, Steve (2004-07-08). "Move Day 2: The Cure interview". ManchesterEveningNews.co.uk. Hämtad 2010-01-25.
- ^ NME: The Cure proclaimed Godlike Geniuses by Tim Burton
Externa länkar
| |||||||||||||||||