The Producers (2005)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
The Producers
RegissörSusan Stroman
ProducentMel Brooks
ManusMel Brooks
Thomas Meehan
SkådespelareNathan Lane
Matthew Broderick
Uma Thurman
Will Ferrell
OriginalmusikMel Brooks
Thomas Meehan
FotografJohn Bailey
KlippningSteven Weisberg
ProduktionsbolagRelativity Media
DistributionUniversal Studios (USA)
Columbia Pictures (Globalt)
Premiär16 december 2005
Speltid134 minuter
LandUSA
SpråkEngelska
Budget$40 miljoner
Intäkter$38 058 335
IMDb SFDb

The Producers är en amerikansk komedi-musikalfilm regisserad av Susan Stroman. I filmen medverkar Nathan Lane, Matthew Broderick, Uma Thurman, Gary Beach, Roger Bart och Will Ferrell. Filmen är en filmatisering av Broadway musikalen från 2001, som i sin tur är baserad på Mel Brooks film Det våras för Hitler från 1968 med Zero Mostel, Gene Wilder och Andreas Voutsinas i rollerna. Den producerades och distribuerades av Universal Pictures i USA och globalt av Columbia Pictures.

Handling[redigera | redigera wikitext]

En fordom stor, men nu misslyckad broadway-producent vid namn Max Bialystock (Nathan Lane) beslutar sig efter flera misslyckade uppsättningar, hård kritik från journalisterna och pengaförluster, för att försöka göra en så usel uppsättning som möjligt för att genom att satsa rätt tjäna på det. Han får kontakt med en annan man, en revisor vid namn Leo Bloom (Matthew Broderick) som söker ett bättre liv, och tillsammans ger de sig ut för att leta rätt på det absolut sämsta manuset, den sämsta regissören, och de i särklass sämsta skådespelarna.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

The Producers Original Motion Picture Soundtrack
Soundtrack av Olika artister
Utgivning16 november 2005
GenreBroadway
SkivbolagSony
ProducentDoug Besterman

All sångtext är skriven av Mel Brooks

Nr Titel Längd
1. Overture (Orchestra) 0:43
2. Opening Night (Opening Nighters) 1:46
3. We Can Do It (Max och Leo) 3:57
4. I Wanna Be a Producer (Leo, Accountants, Mr. Marks och Dancing Chorus Girls) 6:14
5. Der Guten Tag Hop-Clop (Franz, Max, och Leo) 1:57
6. Keep It Gay (Roger, Carmen, Max, Leo, och Company) 5:51
7. When You Got It, Flaunt It (Ulla) 3:09
8. Along Came Bialy (Max and Little Old Ladies) 3:51
9. That Face (Leo och Ulla) 4:15
10. Haben Sie gehört das Deutsche Band? (Franz) 1:19
11. You Never Say Good Luck on Opening Night (Roger, Carmen, Franz, Max, och Leo) 1:34
12. Springtime for Hitler (Part I) (Soldiers, Girls, och Company) 3:40
13. Heil Myself (Roger och Company) 0:52
14. Springtime for Hitler (Part II) (Roger, Ulla, och Company) 3:00
15. You'll Find Your Happiness in Rio (Samba Band) 1:10
16. Betrayed (Max) 4:26
17. 'Til Him (Max, Leo, och Little Old Ladies) 3:10
18. Prisoners of Love (Broadway) (Prisoners, Ulla, och Company) 2:16
19. Prisoners of Love (Leo and Max) (Leo och Max) 1:26
20. There's Nothing Like a Show on Broadway (Leo och Max) 3:41
21. The Hop-Clop Goes On (Franz) 3:34
22. Goodbye! (Leo, Max, Ulla, Roger, Carmen, Mr. Marks, Accountants, Dancing Chorus Girls, och Mel Brooks) 0:35
23. The King of Broadway (Max[1]) 4:38
Total längd:
67:15


Mottagande[redigera | redigera wikitext]

The Producers fick blandade eller medelmåttiga recensioner från kritikerna. En positiv internetrecensent sa: "Outrageous musical numbers evoke most of the laughs in this movie funfest. Eat your heart out, Rockettes, because here comes a little old ladies’ chorus line (“Along Came Bialy”) to rival your success. Watch out, real-life producers, for an actor named Gary Beach (“Heil Myself”). Never, and I mean never, hire him if you want your play to flop! And stop spinning in your grave, Florenz Ziegfeld. Those “Springtime for Hitler and Germany” showgirls are all in good fun. Finally, congratulations to director Susan Stroman, for making this Broadway gem into a film that old-time movie musical fans like me can cheer about."[2]

Nathan Rabin skrev följande: "Between the rough start and an ending that lingers too long, there's a solid hour or so of terrific entertainment that serves as both a giddy tribute to Broadway musicals and a parody thereof. Thirty-seven years after Brooks declared war on taste and propriety, 'The Producers' has lost its power to shock or offend, but it's retained its ability to amuse."[3]

Roger Ebert noterade svårigheter i att recensera filmen på grund av dess likhet med originalfilmen från 1968. Dock sa han att den nya versionen var "rolig" och gav den tre stjärnor (av totalt fyra). Ebert sa följande: "The new movie is a success, that I know. How much of a success, I cannot be sure."[4]

Utöver de positiva recensionerna, nominerades filmen till fyra Golden Globes (däribland nomineringar för skådespelarna Ferrell och Lane).

De flesta av de negativa recensionerna tyckte att framförandet mer riktades mot teater än för film. Stephanie Zacharek observerade följande: "'The Producers' is essentially a filmed version of a stage play, in which none of the characters' expressions or line readings have been scaled down to make sense on-screen. Every gesture is played out as if the actors were 20 feet away in real life, which means that, by the time the performers are magnified on the big screen, they're practically sitting in your lap. The effect is something like watching a 3-D Imax film without the special glasses."[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bortklippt scen på DVD.
  2. ^ ReelTalk Movie Reviews
  3. ^ The Producers Arkiverad 3 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Ebert, Roger (16 december 2005). The Producers review”. RogerEbert.com. http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20051215/REVIEWS/51213003/1023. Läst 26 januari 2007. 
  5. ^ Zacharek, Stephanie,"The Producers" Arkiverad 19 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine., retrieved January 26, 2007 from salon.com

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]