Thomas Hill Green

Thomas Hill Green, född 7 april 1836, död 26 mars 1882, var en engelsk filosof.

Green blev 1878 professor i Oxford. Han skolades grundligt i kantska och hegelska tankegångar, och angriper empirismen och sensualismen inom kunskapsläran, utilitarismen och lyckoläran inom etiken och bygger upp, mitt under naturalismens segertåg, ett kritiskt-idalistiskt system. I sitt första större, 1874 utgivna arbete, introduktionen till hans egen T.H. Groses upplaga av David Humes verk, ville Green även visa, hur John Lockes och Humes erfarenhetsfilosofi nödvändigt leder fram till Kant och Hegel och till erkännandet av aktiviteten i allt kunskapande. Denna aktivitet yttrar sig framför allt i sättandet av relationer. Världen är ingenting annat än ett nätverk av relationer, fasthållna inom ett medvetende. Ytterst fattas också hela universum som en enda evig aktivitet, en absolut ande, vars väsen är självmedvetandet. Detta är även det metafysiska ledmotivet i Greens postumt utgivna Prolegomenta to ethics (1883), hans eget huvudarbete som tänkare. Genom sina om än tungt kritiserade verk och sitt väckande inflytande som universitetslärare påverkade Green kraftigt de nyidealistiska strömningarna i Storbritannien. En samliade upplaga av Greens arbeten i 3 band utgavs av R. L. Nettleship 1885-88 (ny upplaga 1906).

Green var, i likhet med andra brittiska idealister vid tidpunkten, starkt influerad av Friedrich Hegel. Han var även en av de tidigaste socialliberala tänkarna.

Referenser

• Uppslagsordet "Thomas Hill Green" i Filosofilexikonet (1988), Bokförlaget Forum AB, Uppsala 2004, ISBN 91-37-11151-5