Toleransediktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Toleransediktet var ett edikt om tolerans som utfärdades under Gustav III:s regering, 24 januari 1781. Bidragande till ediktets tillkomst var bland annat Anders Chrydenius.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Främmande kristna trosbekännare, som inflyttade eller tidigare inflyttat, skulle enligt 1781 års s. k. toleransedikt få fri och otvungen religionsutövning och medborgerliga, dock ej fulla politiska, rättigheter. Sedan Uppsala möte hade lutherdomen varit enda tillåtna religionen i riket. Förutom upplysningens idéer om frihet fanns det ekonomiska incitament, så att utländska specialister kunde arbeta i Sverige med värdefulla bidrag.

Deras barn skulle även kunna fostras i föräldrarnas religion. Det var ett steg på vägen mot full religionsfrihet och ersattes först på 1850-talet av dissenterlagarna.
Toleransediktet följdes 1782 av det så kallade Judereglementet som reglerade judars rättigheter i Sverige.

Liknande reformer gjorde på andra håll i upplysningstidens Europa, såsom Toleranspatentet 1781 i Josef II:s Österrike och var en grundtanke i USA:s författning som utformades 1776-1787. Declaration of Indulgence 1672 och Toleransakten 1689 i England hade emellertid annan bakgrund.

Dock kvarstod konventikelplakatet från 1726 för ursprungliga svenskar, vilken helt begränsade deras frihet till annan trosutövning än Svenska kyrkans, vilkens ställning var lagreglerad som statskyrka.

Först 1951 tilläts utträde ur Svenska kyrkan utan att tillhöra någon frikyrka, varvid även ateism tilläts som trostillhörighet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.