Hoppa till innehållet

Tredje generationens spelkonsoler

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tredje generationens konsoler)
Tredje generationens konsoler
Konsolgeneration Redigera Wikidata
Konsolgeneration Redigera Wikidata
Kronologi• första generationens konsoler
• andra generationens konsoler

• tredje generationens konsoler Redigera Wikidata

• fjärde generationens konsoler
• femte generationens konsoler
• sjätte generationens konsoler Redigera Wikidata
Start­da­tum15 juli 1983 Redigera Wikidata
Slutdatumseptember 2003 Redigera Wikidata
Sega Master System (till vänster) och Nintendo Entertainment System (till höger), två av de mest inflytelserika konsolerna under den tredje generationen.

Tredje generationens spelkonsoler (ofta kallad 8-bitarseran) var en period i TV-spelskonsolernas historia som i regel räknas från 1983 till omkring 1990 eller början av 1990-talet.[1][2] Perioden följde på TV-spelskraschen i Nordamerika 1983 och förknippas med att konsolmarknadens tyngdpunkt i hög grad försköts från Nordamerika till Japan.[1]

Generationens konsoler baserades i stor utsträckning på 8-bitarsprocessorer och kännetecknades av mer avancerad grafik, bättre ljud och större spelbibliotek än under föregående generation. Den dominerades framför allt av japanska tillverkare, särskilt Nintendo och Sega, och kom gradvis att ersättas av fjärde generationens 16-bitarskonsoler under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.[2][3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

1983-1984: återstarten i Japan

[redigera | redigera wikitext]

Den tredje generationen inleddes i praktiken 1983, då Nintendo lanserade Family Computer i Japan samma dag som Sega släppte SG-1000.[3][4] Medan den nordamerikanska konsolmarknaden samtidigt drabbades av en djup kris, utvecklades den japanska marknaden snabbt genom nya tekniskt mer avancerade system.[1]

Nintendo fick tidigt ett övertag i Japan tack vare stark försäljning av Famicom och ett växande bibliotek av arkadportningar och originalspel.[3] Sega etablerade sig samtidigt som konkurrent med SG-1000, som blev företagets första hemmakonsol.[4] Andra japanska tillverkare försökte också ta plats, bland annat Casio med Casio PV-1000 och Epoch med Super Cassettevision.[5][6]

Åren 1983-1984 präglades därför av snabb teknisk utveckling och hård konkurrens i Japan, medan återhämtningen i Nordamerika ännu inte hade tagit fart.[1]

1984-1986: återhämtning i Nordamerika och ny konkurrens

[redigera | redigera wikitext]

Nintendo introducerade Famicom i Nordamerika i omarbetad form som Nintendo Entertainment System (NES). Den västerländska lanseringen skedde stegvis 1985-1986 och blev avgörande för att återuppbygga konsolmarknaden efter kraschen 1983.[3][7]

Under samma period fortsatte Sega att vidareutveckla sin plattform. Mark III lanserades i Japan 1985 som efterföljare till SG-1000 och låg sedan till grund för Sega Master System, som introducerades i Nordamerika 1986.[8][9]

Atari försökte också återvända till konsolmarknaden med Atari 7800, vars bredare lansering skedde 1986 efter en fördröjd start.[10] Trots flera nya system blev Nintendo snabbt marknadsledande, inte minst genom starka förstapartsspel och ett licenssystem som gav företaget stort inflytande över tredjepartsutvecklare.[1]

1986-1990: regional breddning och senfas

[redigera | redigera wikitext]

Från andra halvan av 1980-talet blev den tredje generationens utveckling alltmer regionalt splittrad. I Nordamerika och Japan dominerade NES tydligt, medan Sega Master System i flera europeiska länder etablerade sig som en stark konkurrent och i vissa marknader sålde bättre än Nintendos konsol under perioder.[9] Master System blev även mycket framgångsrikt i Brasilien genom licenstillverkaren Tectoy, som fortsatte att sälja och vidareutveckla plattformen långt efter att den formellt ersatts på andra håll.[11][12]

Samtidigt lanserades flera nischade eller sena system. Atari XEGS byggde på Ataris 8-bitarsdatorer, Action Max använde VHS-band som spelmedium, och VTech Socrates riktade sig främst mot den pedagogiska marknaden.[13][14][15] Sent i generationen kom även europeiska 8-bitarskonsoler som Amstrad GX4000 och Commodore 64 Games System, men dessa fick liten kommersiell betydelse.[16][17]

I slutet av 1980-talet började nästa generation ta form genom system som Sega Mega Drive och PC Engine. Trots detta fortsatte flera 8-bitarskonsoler att säljas in på 1990-talet, särskilt i Europa, Brasilien och andra marknader där övergången till 16-bitarsmaskiner skedde långsammare.[2][9]

Teknik

[redigera | redigera wikitext]

Den tredje generationens spelkonsoler använde i stor utsträckning 8-bitarsprocessorer, exempelvis Zilog Z80 eller varianter av MOS Technology 6502.[4][8] Jämfört med föregående generation innebar detta inte bara högre prestanda, utan också att systemens grafik och ljud kunde hantera fler färger, fler sprites och mer avancerad skärmscrollning.[2]

Spelen distribuerades vanligen på ROM-kassetter, men vissa plattformar använde även andra medier. Sega använde exempelvis formatet Sega Card, medan Action Max byggde på förinspelade VHS-band.[8][14] Under perioden blev det också vanligare att själva spelkassetten innehöll extra minneskretsar eller annan hjälphårdvara, vilket möjliggjorde större och tekniskt mer avancerade spel.[1]

Milstolpar

[redigera | redigera wikitext]

Konsoler

[redigera | redigera wikitext]

Följande system brukar vanligen räknas till den tredje generationen. I vissa fall råder det viss oenighet om klassificeringen av mycket nischade system eller sena budgetmodeller, men nedanstående konsoler förekommer regelbundet i översikter över generationen.[1][2]

KonsolTillverkareFörsta lanseringKommentarBild
Nintendo Entertainment System Nintendo 1983[3] Generationens dominerande konsol, lanserad som Famicom i Japan.
SG-1000 Sega 1983[4] Segas första hemmakonsol; efterträddes av Mark III/Master System.
Casio PV-1000 Casio 1983[5] Kortlivad japansk 8-bitarskonsol.
Super Cassettevision Epoch 1984[6] Efterföljare till Cassettevision; såldes även i Frankrike.
Sega Master System Sega 1985 (som Mark III), 1986 internationellt[8] Segas främsta konkurrent till NES under generationen.
Halcyon RDI Video Systems planerad 1985[18] Röststyrd LaserDisc-baserad spelplattform med mycket begränsad distribution.
Atari 7800 Atari Corporation 1986[10] Ataris främsta 8-bitarskonsol under senare delen av generationen.
Atari XEGS Atari Corporation 1987[13] Konsol och hemdator i samma plattform, baserad på Atari 8-bit.
Action Max Worlds of Wonder 1987[14] VHS-baserat ljuspistolsystem.
VTech Socrates VTech 1988[15] Pedagogiskt inriktad 8-bitarskonsol.
Amstrad GX4000 Amstrad 1990[16] Sen europeisk 8-bitarskonsol baserad på CPC Plus.
Commodore 64 Games System Commodore International 1990[17] Konsolvariant av Commodore 64.

Sena revisioner som NES-101 och Master System II betraktas vanligen som omdesignade versioner av redan existerande tredje generationens konsoler snarare än som egna plattformar.[9][3]

Spelbibliotek och genrer

[redigera | redigera wikitext]

Den tredje generationen bidrog till att etablera flera av de genrer och serier som kom att dominera spelmediet under följande årtionden. På NES debuterade eller etablerades bland annat Super Mario Bros., The Legend of Zelda, Metroid, Mega Man, Dragon Quest och Final Fantasy.[3] På Segas system blev serier som Alex Kidd, Phantasy Star och Wonder Boy centrala för företagets identitet före Sonic the Hedgehog.[9]

Under generationen blev också action-plattformsspel, japanska konsolrollspel och mer komplexa sport- och arkadportningar tydligare definierade som genrer. Kombinationen av större ROM-kassetter och förbättrad hårdvara gav utrymme för mer omfattande spelvärldar, sparfunktioner och mer avancerad presentation än under tidigare generationer.[1]

Marknad och försäljning

[redigera | redigera wikitext]

Den klart mest framgångsrika konsolen under perioden var Nintendo Entertainment System, som enligt Nintendos officiella försäljningsdata sålde 61,91 miljoner enheter globalt.[7] NES dominerade särskilt i Japan och Nordamerika och blev den konsol som tydligast symboliserar generationen.[3]

Sega Master System blev den näst största plattformen i generationen, med uppskattningar på omkring 10-13 miljoner sålda enheter globalt, exklusive senare brasilianska Tectoy-varianter.[19][20] Konsolen nådde inte samma ställning som NES i Japan eller Nordamerika, men var betydligt starkare i delar av Europa och i Brasilien.[9][12]

Bland övriga system brukar Atari 7800 betraktas som den tredje generationens tydligaste amerikanska utmanare efter NES och Master System, medan mindre plattformar som Super Cassettevision, Casio PV-1000, Amstrad GX4000 och Commodore 64 Games System fick mer begränsad spridning.[10][6][16][17]

Konsol Tillverkare Sålda enheter globalt Japan Amerika Övriga regioner
Nintendo Entertainment System
(Family Computer / Famicom / NES)		 Nintendo 61,91 miljoner (2009)[21][22] 19,35 miljoner (2009)[21] 34 miljoner (2009)[21] 8,56 miljoner (2009)[21]
Master System
(inklusive licenstillverkade Tectoy-varianter)		 Sega cirka 19,17 miljoner (2016) 1 miljon (1986)[23] USA: 2 miljoner (1992)[24]
Brasilien: 8 miljoner (2016)[25]		 Västeuropa: 6,8 miljoner (1993)[26]
Sydkorea: 720 000 (1994)[27]
Australien: 650 000 (1994)[28]
Dendy
(olicensierad Famiclone)		 Micro Genius 6 miljoner (1998) – – Före detta Sovjetunionen: 6 miljoner (1998)[29]
Famicom Disk System Nintendo 4,5 miljoner (1992) 4,4 miljoner (1990)[30] – Hongkong: 10 000 (1992)
Atari 7800 Atari Corporation 1 miljon (1988) okänt 1 miljon (1988)[31] okänt
SG-1000 Sega 400 000 (2007) 400 000 (2007)[32] – okänt
Super Cassettevision Epoch Co. 300 000 (2007) 300 000 (2007)[32] – okänt
Atari XEGS Atari 130 000 (1989) – 100 000 (1987)[33] Frankrike: 30 000 (1989)[34]

Betydelse

[redigera | redigera wikitext]

Den tredje generationen betraktas ofta som avgörande för den moderna spelkonsolmarknadens form. Den återuppbyggde marknaden efter kraschen 1983, stärkte kassetten som standardmedium och etablerade licenssystem, tredjepartsutveckling och varumärkesdrivna spelserier som centrala delar av industrin.[1][2]

Perioden markerade också början på Nintendos långvariga dominans på konsolmarknaden, samtidigt som Sega lade den tekniska och kommersiella grund som senare gjorde Mega Drive möjlig.[9] Många av de mest långlivade spelserierna och designprinciperna inom hemtv-spel fick sin form under just denna generation.[3]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Kent, Steven L. (2001) (på engelska). The Ultimate History of Video Games. Prima Publishing. ISBN 0-7615-3643-4
  2. 1 2 3 4 5 6 ”Electronic game: The return of video consoles” (på engelska). Britannica. https://www.britannica.com/topic/electronic-game/The-return-of-video-consoles. Läst 7 mars 2026.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Nintendo console” (på engelska). Britannica. https://www.britannica.com/technology/Nintendo-console. Läst 7 mars 2026.
  4. 1 2 3 4 5 ”SG-1000” (på japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/sg1000/index.html. Läst 7 mars 2026.
  5. 1 2 ”Casio PV-1000” (på engelska). The Centre for Computing History. https://www.computinghistory.org.uk/det/67122/Casio-PV-1000/. Läst 7 mars 2026.
  6. 1 2 3 4 ”エポック社の家庭用ゲーム機「スーパーカセットビジョン」” (på japanska). PC Watch. 4 april 2018. https://pc.watch.impress.co.jp/docs/news/1108868.html. Läst 7 mars 2026.
  7. 1 2 ”IR Information: Sales Data - Dedicated Video Game Sales Units” (på engelska). Nintendo. https://www.nintendo.co.jp/ir/en/finance/hard_soft/index.html. Läst 7 mars 2026.
  8. 1 2 3 4 5 ”マスターシステム” (på japanska). Sega Hardware Encyclopedia. Sega. https://www.sega.jp/history/hard/mastersystem/index.html. Läst 7 mars 2026.
  9. 1 2 3 4 5 6 7 McFerran, Damien. ”Retroinspection: Master System” (på engelska). Retro Gamer (44): sid. 48–53.
  10. 1 2 3 4 ”Comparing the New Videogame Systems” (på engelska). Computer Entertainer 5 (11): sid. 13. februari 1987. https://archive.gamehistory.org/item/7f8d19fd-3fc0-4187-9aaf-d7e46224c7ef. Läst 7 mars 2026.
  11. ↑ ”Master System completa 20 anos de vida no Brasil” (på portugisiska). UOL Jogos. 4 september 2009. https://www.uol.com.br/start/ultimas-noticias/2009/09/04/master-system-completa-20-anos-de-vida-no-brasil.jhtm. Läst 7 mars 2026.
  12. 1 2 ”Console em produção há mais tempo, Master System já vendeu 8 mi no Brasil” (på portugisiska). UOL Jogos. 12 maj 2016. https://www.uol.com.br/start/ultimas-noticias/2016/05/12/console-em-producao-ha-mais-tempo-master-system-ja-vendeu-8-mi-no-brasil.htm. Läst 7 mars 2026.
  13. 1 2 3 ”Atari XE Game System Owner's Manual” (på engelska). Atari Corporation. 4 april 1987. https://www.atarimania.com/documents/atari-xegs.pdf. Läst 7 mars 2026.
  14. 1 2 3 4 ”ActionMax” (på engelska). The Centre for Computing History. https://www.computinghistory.org.uk/det/24754/ActionMax/. Läst 7 mars 2026.
  15. 1 2 3 ”V-Tech Socrates” (på engelska). The Centre for Computing History. https://www.computinghistory.org.uk/det/63447/V-Tech-Socrates/. Läst 7 mars 2026.
  16. 1 2 3 4 Crookes, David (juni 2008). ”Retroinspection: GX4000” (på engelska). Retro Gamer. https://archive.org/details/Retro-Gamer-UK-52/page/n63/mode/2up. Läst 7 mars 2026.
  17. 1 2 3 4 Campbell, Colin (17 november 1990). ”I put Commodore back on the map” (på engelska). New Computer Express: sid. 4–5. https://archive.org/details/NH2021_New_Computer_Express_Issue106.pdf/page/n3/mode/2up. Läst 7 mars 2026.
  18. ↑ ”More than a machine: The history of Halcyon” (på engelska). Polygon. 1 mars 2018. https://www.polygon.com/videos/2018/3/1/17063348/halcyon-rare-console-history. Läst 7 mars 2026.
  19. ↑ Forster, Winnie (2005) (på engelska). The Encyclopedia of Game Machines: Consoles, Handhelds, and Home Computers 1972–2005. GAMEPLAN. sid. 139. ISBN 3-00-015359-4
  20. ↑ Buchanan, Levi (20 mars 2009). ”Genesis vs. SNES: By the Numbers” (på engelska). IGN. https://www.ign.com/articles/2009/03/20/genesis-vs-snes-by-the-numbers. Läst 7 mars 2026.
  21. 1 2 3 4 ”Consolidated Sales Transition by Region”. Nintendo. Arkiverad från originalet den 27 april 2016. https://web.archive.org/web/20160427084600/https://www.nintendo.co.jp/ir/library/historical_data/pdf/consolidated_sales_e1603.pdf. Läst 7 mars 2026.
  22. ↑ ”NES”. Classic Systems. Nintendo. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070804161605/http://www.nintendo.com/systemsclassic?type=nes. Läst 4 december 2007.
  23. ↑ ”Amusement” (på engelska). Business Japan 31 (7–12): sid. 89. 1986. https://books.google.com/books?id=tJcSAQAAMAAJ&q=%22Sega+is+estimated+to+have+sold%22. Läst 7 mars 2026.
  24. ↑ Sheff, David (1993) (på engelska). Game Over. Random House. sid. 349. ISBN 0-679-40469-4. https://books.google.com/books?id=gxyXUi336egC&q=master+systems. Läst 7 mars 2026
  25. ↑ Azevedo, Théo (12 maj 2016). ”Console em produção há mais tempo, Master System já vendeu 8 mi no Brasil” (på portugisiska). Universo Online. Arkiverad från originalet den 24 april 2019. https://web.archive.org/web/20190424021047/https://jogos.uol.com.br/ultimas-noticias/2016/05/12/console-em-producao-ha-mais-tempo-master-system-ja-vendeu-8-mi-no-brasil.htm. Läst 7 mars 2026.
  26. ↑ ”Sega Consoles: Active installed base estimates” (på engelska). Screen Digest: sid. 60. mars 1995.
  27. ↑ (på koreanska) 게임월드. 1994
  28. ↑ ”Statistics: Sega Hardware in Oz” (på engelska). Mega Zone (45): sid. 23. november 1994. https://archive.org/details/megazoneau45/page/n22. Läst 7 mars 2026.
  29. ↑ ”Приставка Dendy: Как Виктор Савюк придумал первый в России поп-гаджет” (på ryska). The Firm's Secret. 9 augusti 2016. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612142332/https://secretmag.ru/business/trade-secret/nintendo-so-slonom-kak-viktor-savyuk-pridumal-pristavku-dendy.htm. Läst 7 mars 2026.
  30. ↑ McFerran, Damien (20 november 2010). ”Feature: Slipped Disk - The History of the Famicom Disk System”. Nintendo Life. Arkiverad från originalet den 19 december 2019. https://web.archive.org/web/20191219221055/http://www.nintendolife.com/news/2010/11/feature_slipped_disk_the_history_of_the_famicom_disk_system. Läst 7 mars 2026.
  31. ↑ ”Press Release: Axlon To Develop New Video Games For Atari; Bushnell Returns”. Atari Corporation. 1 juni 1988. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211009152445/https://atariage.com/forums/uploads/monthly_01_2008/post-9346-1201143700.jpg. Läst 7 mars 2026.
  32. 1 2 Kamada, Shun; Tanaka, Hidenori; Kanazawa, Masatake (2007) (på japanska). 2007 年度三田祭論文 〜 家庭用テレビゲーム産業と. Keio University. sid. 6. Arkiverad från originalet den 20 april 2009. https://web.archive.org/web/20090420005512/http://seminar.econ.keio.ac.jp/tamada/thesis/mitasai/2007/game.pdf. Läst 7 mars 2026
  33. ↑ ”The Ever-Changing Atari Marketplace: Six Antic Years” (på engelska). Antic 7 (1). maj 1988. https://www.atarimagazines.com/v7n1/marketplace.html. Läst 7 mars 2026.
  34. ↑ ”Guerre Dans Le Salon” (på franska). Science & Vie Micro (67): sid. 126–128. december 1989. https://abandonware-magazines.org/affiche_mag.php?mag=48&num=2280&album=oui. Läst 7 mars 2026.
v • r
Spelkonsolgenerationer
Formfaktor
Funktion
Generationer
Tredje generationen
Stationära
Listor
• Emulator • Spel • Tjänster • Historia
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tredje_generationens_spelkonsoler&oldid=59100084”