Ötrast
| Ötrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_in_Gurung_Merapi_National_Park.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Trastar Turdidae |
| Släkte | Turdus |
| Art | Ötrast T. poliocephalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Turdus poliocephalus | |
| Auktor | Latham, 1801 |
Ötrast[2] (Turdus poliocephalus) är en fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar.[3] Den har en mycket vid utbredning i Sydostasien och på öar i västra Stilla havet. Fågelns utseende är väldigt varierat och arten delas in i över 50 underarter, vilket är rekord i fågelsammanhang.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Ötrasten är i formen en typisk trast, med rund kropp och lång stjärt. Fjäderdräkten varierar exceptionellt geografiskt i både färger och mönster. Vanliga teman är en enfärgat mörk kropp med ljusare vitt, grått eller orangefärgat huvud, helt glansigt svart kropp med gul ögonring och gula ben samt svart kropp med röd buk och svart eller ljust på huvud och bröst. Lätena varierar också, men omfattar generellt en melodisk flöjtliknande sång, ett hårt "chik-chik-chik" eller en lång och tunn väsande vissling.[4]
-
Underarten poliocephalus från Norfolkön, numera utdöd. -
Underarten pritzbueri. -
Underarten vinitinctus från Lord Howeön, numera utdöd. -
Underarten vinitinctus. -
Underarten carbonarius som numera inkluderas i erebus. -
Underarten thomassoni på Luzon. -
Underarten stresemanni på västra Java.
.jpg)
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Ötrasten är synnerligen varierad i sitt utseende och delas därför in i ett stort antal underarter, faktiskt rekord i fågelsammanhang. Listan nedan med 52 underarter följer Clements et al 2023.[3]
- Turdus poliocephalus erythropleurus – Julön (Indiska oceanen)
- Turdus poliocephalus loeseri – bergen på norra Sumatra
- Turdus poliocephalus indrapurae – bergen på sydvästra Sumatra
- javanicus-gruppen
- Turdus poliocephalus javanicus – centrala Java
- Turdus poliocephalus biesenbachi – västra Java (berget Papandajan)
- Turdus poliocephalus fumidus – västra Java (berget Gedeh)
- whiteheadi-gruppen
- Turdus poliocephalus seebohmi – norra Borneo (berget Kinabalu och Trus Madi)
- thomassoni-gruppen
- Turdus poliocephalus thomassoni – bergen på norra Luzon (norra Filippinerna)
- Turdus poliocephalus mayonensis – bergen på södra Luzon (norra Filippinerna)
- Turdus poliocephalus mindorensis – bergen på Mindoro (Filippinerna)
- Turdus poliocephalus nigrorum – bergen på Negros (Filippinerna)
- Turdus poliocephalus malindangensis – berget Malindang på nordvästra Mindanao
- Turdus poliocephalus katanglad – berget Katanglad på centrala Mindanao
- Turdus poliocephalus kelleri -– berget Apo och närliggande berg på sydöstra Mindanao
- Turdus poliocephalus hygroscopus – södra och centrala Sulawesi (berget Latimojong)
- Turdus poliocephalus celebensis – sydvästra Sulawesi (Bonthain och Wawa Kareng)
- Turdus poliocephalus schlegelii – östra Små Sundaöarna (berget Mutis på västra Timor)
- Turdus poliocephalus sterlingi – östra Små Sundaöarna (berget Ramelan, Östtimor)
- Turdus poliocephalus deningeri – södra Moluckerna (berget Binaia på Seram)
- Turdus poliocephalus versteegi – västra Nya Guinea (berget Jayawijaya)
- Turdus poliocephalus erebus – Nya Guinea (Bismarckbergen)
- Turdus poliocephalus papuensis – bergen på sydöstra Nya Guinea
- Turdus poliocephalus canescens – Goodenough Island (D'Entrecasteaux-arkipelagen)
- heinrothi-gruppen
- Turdus poliocephalus keysseri – nordöstra Nya Guinea (berget Saruwaged på Huon-halvön)
- Turdus poliocephalus keysseri – Bismarckarkipelagen (New Ireland)
- Turdus poliocephalus bougainvillei – Bougainville (Salomonöarna)
- Turdus poliocephalus tolokiwae – Tolokiwaön (Bismarckarkipelagen)
- Turdus poliocephalus heinrothi – St Matthiasön (Bismarckarkipelagen)
- Turdus poliocephalus sladeni – Guadalcanal (Salomonöarna)
- Turdus poliocephalus rennellianus – Rennell (Salomonöarna)
- Turdus poliocephalus kulambangrae – Kolombangara (Salomonöarna)
- vanikorensis-gruppen
- Turdus poliocephalus placens – Banksön (Ureparapara och Vanua Lava)
- Turdus poliocephalus efatensis – Vanuatu (Efate och Nguna)
- pritzbueri-gruppen
- Turdus poliocephalus albifrons – Erromango (Vanuatu)
- Turdus poliocephalus pritzbueri – Lojalitetsöarna Tanna och Lifu)
- Turdus poliocephalus xanthopus – Nya Kaledonien
- Turdus poliocephalus mareensis – Maré (Lojalitetsöarna), utdöd
- Turdus poliocephalus poliocephalus – Norfolkön, utdöd
- Turdus poliocephalus vinitinctus – Lord Howeön, utdöd
- Turdus poliocephalus layardi – Fiji (Viti Levu, Ovalau, Yasawa och Koro)
- Turdus poliocephalus ruficeps – Kadavu (Fiji)
- Turdus poliocephalus vitiensis – Vanua Levu (Fiji)
- Turdus poliocephalus hades – Gau (Fiji)
- Turdus poliocephalus tempesti – Taveuni (Fiji)
- Turdus poliocephalus samoensis – västra Samoa (Savai'i och Upolu)
International Ornithological Congress har en något annorlunda indelning, där underarten biesenbachi inkluderas i fumidus, liksom erebus samt keysseri i papuensis.[5][5]
Taiwantrasten (T. niveiceps) med utbredning på Taiwan behandlades tidigare som en del av ötrasten. Sedan 2016 urskiljer dock både Clements et al liksom Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN den som en egen art, "taiwantrast", sedan 2021 även tongivande International Ornithological Congress. Genetiska studier visar att den endast är relativt avlägset släkt.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Ötrasten bebor vanligen höglänta skogar på bergsöar, men kan också ses nära havsnivån på mindre och plattare öar, som i Vanuatu.
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Lokalt kan den vara mycket vanlig. Vissa bestånd är dock hotade, erythropleurus på Julön även akut hotad på grund av hot från införda myrarten Anoplolepis gracilipes. I Nya Kaledonien (underarten xanthopus) är den utdöd på huvudön, men överlever med cirka hundra individer på de mindre öarna Yande och Neba. Tre bestånd är helt utdöda, nominatformen på Norfolkön, vinitinctus på Lord Howeön och mareensis på ön Maré i Loyautéöarna. På Norfolkön var den relativt vanlig till så sent som 1941, men var försvunnen 1975 till följd av predation från införda svartråttan, habitatförlust och hybridisering med närbesläktade koltrasten som etablerat sig på ön.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Turdus poliocephalus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Collar, N., D. A. Christie, and G. M. Kirwan (2020). Island Thrush (Turdus poliocephalus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.islthr1.01
- ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör ötrast.
Wikispecies har information om Turdus poliocephalus.- Läten på xeno-canto.org
|