Tvärpil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mesolitikum

Kronologi

teknologi
Tværmose arrow (Denmark).png En tvärpilspets är en pilspetstyp som uppkommer under senmesolitikum. Spetstypen förekommer särskilt inom Erteböllekulturen, men även under yngre stenålder.Tvärpilarna tillverkades vanligen av flintspån och spetsens sidor retuscherades sedan till önskvärt utseende. Tvärpilen har fått sitt namn på grund av att den till skillnad från en vanlig pilspets har en liten egg snarare än en spets.

Tvärpilar har använts till jakt av både fågel och större vilt. En tvärpil har till exempel hittats inbäddad i en svanvinge påträffad vid Henriksholm på Jylland och ett avtryck av en tvärpil finns även i en kronhjortskota från Ringkloster, Jylland.[1] Det finns även en förekomst av människoben med skador orsakade av tvärpilar.[2]

Tvärpilar i kvarts förekommer också. Förmodligen tillverkades dessa på ett något annorlunda sätt än de som tillverkats i flinta (beroende på olika materialegenskaper). Tvärpilar i kvarts har till exempel påträffats vid undersökningen av boplatsen Myrstugeberget i Huddinge i Stockholms län. 18 tvärpilspetsar i kvarts framkom här vid sidan av flera tvärpilar i flinta.[3]

Tillverkning av tvärpilspets i flinta

Snedpil[redigera | redigera wikitext]

Snedpil är en pilspets som är typisk för Kongemosekulturen under äldre stenålder. En snedpil tillverkas av ett spån som knäckts snett över varvid pilen får en bred och regelbunden form.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Granath Zillén, G. 2001. Besökt och återbesökt – Stenålders- och bronsåldersboplats vid Myrstugeberget. Rapport 2001:8. Riksantikvarieämbetet, UV-Mitt. Stockholm.
  • Söderblom, M., 1990. Pilbågens användning som jaktvapen under äldre stenålder. C- uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet. Uppsala.
  • Zetterlund, P., 1985. En studie av mesolitiska bågar och pilar. Med en experimentell undersökning av tvärpilar. C- uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet. Uppsala.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Söderblom 1990 s. 21 f
  2. ^ Zetterlund 985 s. 30 f
  3. ^ Granath Zillén 2001 s. 35 ff, 52 ff