Uggleskärror

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ugglenattskärror)
Hoppa till: navigering, sök
Uggleskärror
Barred Owlet-Nightjar.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Underklass Neornithes
Infraklass Neognathae
Ordning omdiskuterat (se text)
Familj Uggleskärror
Aegothelidae
Bonaparte, 1853
Släkte Aegotheles
Vigors & Horsfield, 1827
Synonymer
  • Megaegotheles
  • Ugglenattskärror
Hitta fler artiklar om fåglar med

Uggleskärror[1] är en grupp med små nattaktiva fåglar som tidigare ansågs närmast besläktade med nattskärror och grodmunnar, men som idag anses stå närmare seglare och kolibrier. Idag placeras de antingen i ordningen skärrfåglar (Caprimulgiformes), i ordningen seglarfåglar (Apodiformes) eller i den egna ordningen Aegotheliformes. Merparten är hemmahörande på Nya Guinea, men vissa arter förekommer i Australien, Moluckerna och Nya Kaledonien. Ordningen omfattar den enda familjen Aegothelidae med släktet Aegotheles.

Ekologi och morfologi[redigera | redigera wikitext]

Uggleskärrorna är insektsätare som för det mesta jagar i luften, men bland även från marken. Deras mjuka kamouflerade fjäderdräkt är brunaktig och de har ganska små och veka fötter, dock kraftigare än nattskärrornas och grodmunnarnas. Den lilla näbben, som kan öppnas extremt mycket, är omgärdad av iögonfallande morrhårsliknade borst. De har korta vingar med tio handpennor och stjärten är lång med en avrundad kant.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktskapet mellan uggleskärrorna och skärrfåglarna (Caprimulgiformes) har länge varit omdiskuterat och oklart. Under 1800-talet behandlades de som en underfamilj till grodmunnarna. Dock visar sentida studier att de inte är så pass närbesläktade som man tidigare antagit utan att de istället delar en gemensam anfader med seglarfåglarna (Apodiformes)[2]. Genom morfolgiska studier av deras kranium har det sedan 1960-talet föreslagits att de borde placeras i den egna ordningen Aegotheliformes.[3] Denna ordning, tillsammans med skärrfåglarna och seglarfåglarna förutsätts då utgöra en gemensam klad som fått namnet Cypselomorphae, där ugglenattskärrorna och seglarfåglarna utgör kladen Daedalornithes. Vissa auktoriteter placerar dem istället i ordningen seglarfåglar.[4]

Idag förekommer de uteslutande i Australasien, men närbesläktade arter har förekommit över hela Eurasien under sen paleogen.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Dumbacher et al. (2003) genomförde genetiska studier av gruppen och föreslog att den borde delas upp i elva idag förekommande arter plus en art som dog ut under 1000-talet. Samtida auktoriteter som IOC, SOF och Clements et al. 2016 delar upp den i tio arter.[4]

FAMILJ: AEGOTHELIDAE

Utöver dessa finns även den sedan 1000-talet utdöda maoriuggleskärra (Aegotheles novaezealandiae).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Världens fågelordningar / Bird orders of the world version 11, <www.sofnet.org>, läst 2017-01-22
  2. ^ Mayr (2002)
  3. ^ Simonetta (1967)
  4. ^ [a b] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter. Del 1: Icke-tättingarna (Version 5.5, 5 november 2016), <www.sofnet.org>, läst 2017-01-22

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dumbacher, John P. ; Pratt, Thane K. & Fleischer, Robert C. (2003): Phylogeny of the owlet-nightjars (Aves: Aegothelidae) based on mitochondrial DNA sequence. Molecular Phylogenetics and Evolution 29(3): 540–549. doi:10.1016/S1055-7903(03)00135-0 PDF fulltext
  • Mayr, Gerald (2002): Osteological evidence for paraphyly of the avian order Caprimulgiformes (nightjars and allies). Journal of Ornithology 143(1): 82–97. doi:10.1007/BF02465461 PDF fulltext
  • Simonetta, A.M. (1967): Cinesi e morfologia del cranio negli Ucelli non passeriformi. Studio su varie tendenze evolative. Part II – Striges, Caprimulgiformes ed Apodiformes ["Cranial kinesis and morphology of non-passerine birds. Study of various evolutionary tendencies. Part II - Striges, Caprimulgiformes and Apodiformes"]. Archive Zoologico Italiano 52: 1–35.
  • Worthy, Trevor H.; Tennyson, A.J.D.; Jones, C.; McNamara, J.A. & Douglas, B.J. (2007): Miocene waterfowl and other birds from central Otago, New Zealand. Journal of Systematic Palaeontology 5(1): 1-39. doi:10.1017/S1477201906001957 (HTML sammanfattning)