Ulrik Samuelson

Ulrik Samuelson
	Ulrik Samuelson
Född	23 februari 1935 (89 år)
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Konstnär, skulptör
Utmärkelser
	Prins Eugen-medaljen (1991)
	Redigera Wikidata

Ulrik Folke Samuelson, född 23 februari 1935 i Norrköping, är en svensk skulptör, målare och professor.

Biografi

Ulrik Samuelson är son till köpmannen Folke Samuelson och Edit Comstedt och från 1957 gift med Margot Eriksson. Efter realexamen gjorde han resor i Europa och Turkiet innan han 1952 sökte till Konstfackskolan i Stockholm. Han utexaminerades som teckningslärare 1957 innan han fortsatte sina studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1957-1962. Han tilldelades 1962 ett stipendium från H Ax:son Johnsons stiftelse och 1965 ett stipendium från Eskilstuna kommun. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare ett flertal gånger på 1950-talet samt ett flertal gånger i samlingsutställningar arrangerade av Östgöta konstförening och på Göteborgs konsthall. Tillsammans med Mårten Hultenberg och Sivert Lindblom ställde han ut i Skara 1960 och separat ställde han bland annat ut på Umeå länsmuseum och Galleri Hedenius i Stockholm.

Han har bland annat utformat Kungsträdgårdens tunnelbanestation i Stockholm, 1978-1986. I denna ruinromantiska underjordiska skapelse finns inte bara referenser till det nedbrunna palatset Makalös, utan även till flera av hans återkommande symboltunga teman: celler och membran, muskelmannen, horisonten, korven och korset. Samuelson har även, i Albertus Pictors efterföljd, omgestaltat Guldrummet på Historiska museet, och i William Shakespeares anda förvandlat entrén på Stockholms Stadsteater till en medeltida Globe Theatre.^[3]

Samuelson har även gjort konstverket "Parabol", en gammaldags stuga föreställande en potatiskällare i sten med taktegel av förgylld brons som sedan år 2002 är uppställd på trottoaren utanför Hötorgsskrapa nummer 3 vid Sveavägen i Stockholm. År 1993 vann Samuelson tävlingen om utformning av de 21 väggfälten längs Centralhallens västra vägg i Stockholms centralstation. Väggfälten gestaltade han i glänsande stucco lustro i kombination med intarsia och mosaiker av keramik och guld.

Under 1990-talet återgick Samuelson till stafflimåleriet med ett expressivt naturmåleri, konceptuellt i sin abstraktion och i intensiv dialog med både svensk och internationell konsthistoria. Han refererade i sina verk lika tydligt till Kasimir Malevitj som till Prins Eugen, alltmedan han underförstått från sin position vid sidan av konstlivet även kommenterade samtidens konstdebatt.^[4] Han har flera gånger samarbetat med skulptören Sivert Lindblom. År 1998 fick han priset Carnegie Art Award (förstapris). Samuelson är representerad vid Nationalmuseum^[5], Moderna museet^[6] i Stockholm, Kalmar konstmuseum^[7], Norrköpings konstmuseum och Gustav VI Adolfs samling.

Han var professor på Kungliga Konsthögskolan 1970-1978.

Offentliga uppdrag i urval

Färgsättning av glastak, 1956, innertaket i Restaurang Carlon Inn, Stockholm
Ridå, 1967, Stockholms nation i Uppsala
Takmålning, Norrlands nationshus, Uppsala 1972 (tillsammans med Sivert Lindblom)
Keramisk utsmyckning, 1973 Sveriges riksbanks nybyggnad, Stockholm (tillsamman med Sivert Lindblom)
Glasmålning, 1977, Ekholmens skola i Stockholm
Konstnärlig gestaltning av Kungsträdgårdens tunnelbanestation i Stockholm, 1978 -
Glasmålning, 1985, Biologiska institutionen vid Stockholms universitet
Keramisk utsmyckning, 1986, Försäkringsbolaget Skandia i Stockholm
Gårdsmiljö och kaféinteriör, 1987-88, Vinnevi sjukhus i Norrköping
Väggdekoration i stucco lustro], 1989-90 Stockholms stadsteater
Glasmålning, 1992, SE-bankens kontorshus i Rissne i Sundbyberg
Stucco lustro-målningar på Stockholms centralstation, 1994
Konstnärlig gestaltning, 1996, Filmstaden Sergel i Stockholm
Parabol, 2002, installation, Sveavägen i Stockholm

Bibliografi i urval

Feuk, Douglas (1997). Ulrik Samuelson. Stockholm: Sveriges allmänna konstförening. Libris 2370126
Samuelson, Ulrik; Cecilia Widenheim (1999). Ulrik Samuelson: Second Hand: Moderna Museet 5.12.1998-7.2.1999. Stockholm: Moderna Museet. Libris 7602559. ISBN 91-7100-577-3
Samuelson, Ulrik (1981). In i märgen: To the bone = Nelle ossa: La biennale di Venezia 1982. Stockholm: Galerie Aronowitsch. Libris 7755523. ISBN 91-86164-00-7
Svenskt konstnärslexikon del V sid 25, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296

Referenser

Noter

^ läs online, rkd.nl , läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Ulrik Samuelson, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 255635, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 50
^ Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 52
^ Nationalmuseum
^ Moderna museet
^ ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 10 december 2017. https://web.archive.org/web/20171210020343/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/2163. Läst 9 december 2017.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ulrik Samuelson.
Bilder & media
Ulrik Samuelsons webbplats

[c968bc9016c41dc0d4c5794fb3d1a322ddde6424-1] äs online, rkd.nl , läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}

[85dfc64c21d522554bb0411e31bdf2c234657d81-2] Ulrik Samuelson, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 255635, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[3] Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 50

[4] Sveriges Konst 1900-talet. Del 3, 1970-2000, Mårten Castenfors. SAK, Stockholm, 2001 s. 52

[5] Nationalmuseum

[6] Moderna museet

[7] ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 10 december 2017. https://web.archive.org/web/20171210020343/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/2163. Läst 9 december 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]