Världsbild

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En världsbild (ty. Weltbild) avser föreställningar om tillvarons beskaffenhet, världsalltets uppbyggnad. Det kan gälla kulturers, samhällens, gruppers eller enskilda människors uppfattning om universum, och är i allmänhet en betydande del i dessas världsåskådning. Världsbilder hänger ofta mer samman med naturvetenskap än världsåskådningar, men kan även hämta element från religion eller ockultism.

Den historiska världsbilden har förändrats under århundradena och utmärks av att perspektivet i tid och rum och tänkandet kring dess sammanhållande krafter har vidgats. Naturvetenskapliga insikter om himlakropparnas natur är sena företeelser och studiet av deras rörelser länge sammankopplat med astrologi. En deterministisk världsbild växte fram under 1800-talet, men har inom fysiksamfundet för många blivit obsolet till förmån för en öppnare variant med kvantosäkerhet och kaosteori.

Historiska skeden avgränsas bland annat av paradigmskiften inom vetenskapsområden som astronomi, geologi och biologi. [1]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Världsbildens förändring över tiden har tagit sig vitt skiftande uttryck i den bild som olika kulturer har gjort sig av omvärlden i smått och stort. Tidiga föreställningar om universum och Jordens tillkomst, placering där och de krafter som styr, har givits de mest skilda mytologiska tolkningar. Uppfattningen om världen har genomgått en drastisk utveckkling, från tidiga tankar om skapelseberättelser fram till i dag.

I de antika kulturerna i Egypten och Babylon, och ännu äldre megalitkultur i NV-Europa, de tidiga kinesiska och japanska kulturerna samt mayakulturen i Mellanamerika hade man redan årtusenden före vår tidräknings början skaffat sig en ingående kännedom om Solens, Månens och planeternas rörelser i förhållande till fixstjärnesfären. Insikter som medförde att man kunde utarbeta kalendrar, vars noggrannhet överträffats först under det senaste århundradet. Himlakropparnas rumsliga lägen och dessas och Jordens inbördes storleksförhållanden hade man dock ingen möjlighet att bedöma.

Under antikens lopp kom Aristarchos' idéer att övertrumfas av Aristoteles och den geocentriska världsbilden blev det förhärskande under 1500 år och konsoliderad, då den antogs av kyrkan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thomas Kuhn; The Structure of Scientific Revolutions, University of Chicago Press, Chicago, 1962. ISBN 0-226-45808-3. Svensk översättning (1979) De vetenskapliga revolutionernas struktur, ISBN 91-578-0092-8
  • Carl Reinhold Bråkenhielm; Människan i världen. Om filosofi, teologi och etik i världsbilder, 3:e uppl. (1994).
  • Roger Penrose; The Emperor's New Mind Concerning Computors, Minds and the Laws of Physics. (1989).