Hoppa till innehållet

Värmemotstånd

Från Wikipedia

Värmemotstånd är en egenskap som beskriver ett materialskikts isoleringsförmåga. Det kan beräknas genom att tjockleken på skiktet, i meter, delas med materialets värmeledningsförmåga eller konduktivitet (λ-värdet).[1] Värmemotståndet betecknas R och har enheten m²·K/W (kvadratmeter och kelvin per watt).[2]

Att beräkna R-värdet

[redigera | redigera wikitext]

Vid beräkning av totala värmemotståndet i en byggdel med flera skikt, som värmen passerar efter varandra, använder man samma formel som vid beräking av elektriskt motstånd. Det totala värmemotståndet blir summan av delarnas motstånd.

Övergångsmotstånd

[redigera | redigera wikitext]

För att beräkna det totala värmemotståndet i exempelvis en yttervägg behöver man även addera värmemotståndet i materialet med övergångsmotståndet från luften inomhus till väggen och från väggen till luften utomhus. Övergångsmotståndet i en vägg är sammanlagt ungefär 0,17 m²·K/W.[3][4] Det innebär att i normalfallet blir det högsta möjliga U-värdet för en vägg utan eget värmemotstånd strax under 6 W/(m²·K), i exempelvis en tunn plåtvägg. Detta bara på grund av övergångsmotståndet i ytskikten.

Det inverterade värmemotståndet används också och kallas värmegenomgångskoefficient eller U-värde.[5] U-värdet anger hur mycket värme som strömmar genom 1 m² av en byggnadsdel vid en temperaturskillnad på 1 °C mellan den varma och kalla sidan.[6] U-värdet betecknades tidigare K-värde.[2] U-värdet betecknas U och har enheten W/(m²·K) (watt per kvadratmeter och kelvin).[2]

En nybyggd yttervägg har i allmänhet ett U-värde mellan 0,10 W/(m²·K) och 0,20 W/(m²·K).[7] Ett isolerglas till fönster kan ha ett U-värde omkring 0,9 W/(m²·K), och en enkel fönsterglasruta utan beläggning kan ha ett U-värde kring 5 W/(m²·K). I byggprodukter kan U-värdet anges antingen för en hel konstruktion (t.ex. ett helt fönster), eller endast för en del av produkten (t.ex. glasets mittpunkt, där U-värdet ofta är lägre).

Att beräkna U-värdet

[redigera | redigera wikitext]

Vid beräkning av U-värdet i en byggdel med flera skikt inverterar man det totala värmemotståndet. Eftersom värmemotståndet är det inverterade U-värdet blir det totala U-värdet summan av de olika skiktens inverterade U-värden[8][9]:

Till exempel kan en hålrumsvägg beskrivas enligt följande tabell:

Tjocklek Material Konduktivitet (λ) Värmemotstånd = tjocklek / λ U-värde = 1 / Värmemotstånd
Utvändig yta 0,04 K⋅m²/W 25 W/m²K
0,10 m Tegelstenar 0,77 W/(m⋅K) 0,13 K⋅m²/W 7,7 W/m²K
0,05 m Glasull 0,04 W/(m⋅K) 1,25 K⋅m²/W 0,8 W/m²K
0,10 m Betongblock 1,13 W/(m⋅K) 0,09 K⋅m²/W 11 W/m²K
Invändig yta 0,13 K⋅m²/W 7,7 W/m²K

I detta exempel är det totala värmemotståndet 1,64 K⋅m²/W. Värmeledningsförmågan för konstruktionen är det reciproka värdet av det totala värmemotståndet. Värmeledningsförmågan för denna konstruktion är därför 0,61 W/(m²⋅K).

(Observera att detta exempel är förenklat eftersom det inte tar hänsyn till eventuella metallkopplingar, luftspalter som avbryter isoleringen eller murbruksfogar mellan tegelstenarna och betongblocken.)