Vång
Vång är ett äldre provinsiellt, sydsvenskt ord med betydelsen park, äng, inäga, öppet fält och liknande.[1][2][3]
Vång har även använts för en del av en bys åkermark på treskiftets tid, före enskiftet. Där ordet vång motsvarades av gärde i övriga Sverige.
Före enskiftet låg vanligen gårdarna i en by tillsammans i en klunga. Åkermarken var oftast indelad i tre vångar. På en av vångarna såddes vårsäd (korn), på den andra såddes höstsäd (råg) och den tredje låg i träda. På den vång som låg i träda betade djuren under sommaren. Odlingen på vångarna växlade från år till år, så att varje vång låg i träda vart tredje år.
Ordet ingår i flera ortnamn, se Vånga.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Anders Fredrik Dalin: Ordbok öfver svenska språket (1850-1853)
- ^ http://jorgen.qvartsenklint.se/xoops/modules/skanskaord/entry.php?entryID=756
- ^ SAOL 13 (2006) Arkiverad 25 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
