Valdemar Atterdag brandskattar Visby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om målningen. För den historiska händelsen se Brandskattningen av Visby.
Valdemar Atterdag brandskattar Visby
Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1882).jpg
Konstnär Carl Gustaf Hellqvist
Tillkomstår 1882
Material Olja på duk
Mått 200 × 330 centimeter
Museum Nationalmuseum, Stockholm
Detalj ur målningen.

Valdemar Atterdag brandskattar Visby är en målning av Carl Gustaf Hellqvist från 1881. Tavlan målades i München där Hellqvist då var bosatt och ställdes året därpå ut i München och Paris, varefter den skickades till Sverige.[1] Den kan beskådas på Nationalmuseum i Stockholm. Tavlan skildrar den så kallade brandskattningen av Visby.

Enligt sägnen hade dansken, efter att ha erövrat Visby, ställt ut tre ölkar och krävt att dessa skulle fyllas med skatter. Att detta skulle ha skett i verkligheten har ifrågasatts. Berättelsen finns inte i någon samtida källa utan förekommer första gången i Hans Nielssøn Strelows Den guthilandiske cronica från 1633.

Konstnären har tagit sig stora friheter med den historiska bakgrunden. Den danske kungen Valdemar Atterdag var bara 40 år men framställs på tavlan som en åldrad man med ett långt skägg som inte bars på 1300-talet. Mannen till höger ska uppenbarligen föreställa en jude, trots att de inte uppehöll sig i Visby på medeltiden; första gången ett judiskt namn förekommer i svenska dokument är på 1500-talet. Modern i bildens mitt har håret utslaget, något som knappast var tänkbart för en gift kvinna vid tiden. Riddaren som står till vänster om Valdemar Atterdag har en hjälm med en mycket märklig utsmyckning på huvudet, några sådana hjälmar fanns inte under medeltiden. På bilden syns också en tax trots att den hundrasen inte avlades förrän på 1500-talet och kom till Sverige först på 1600-talet.

Huset näst längst till vänster har samma typ av trappgavel som Gamla apoteket i Visby. Detta ligger dock vid Strandgatan och inte vid Stora torget som målningen antas föreställa. Byggnaderna till höger i bilden förekom endast i Tyskland under tidsepoken.

Målningen är i högsta grad en iscensättning av ett drama om rätt och orätt. Kung Valdemar får representera förtrycket medan borgmästarparet i målningens förgrund står för frihet och rättvisa. Konflikten mellan danskarna och Visbyborna förs alltså ned på ett personligt plan. Så arbetade ofta 1800-talets historiemålare. Konstnärerna ville få betraktaren att uppleva närvaro i ett historiskt ögonblick genom identifikation med historiens gestalter.

Möjligheten till inlevelse i det historiska ögonblicket förstärks av miljön. Konstnärens ambition tycks ha varit att ge målningen trovärdighet genom att visa upp en mängd historiska föremål, dräkter och byggnadsdetaljer. Samtidigt har scenen fått överdrivna proportioner. 1300-talets Visby kan knappast ha sett ut som i Hellqvists målning. Byggnaderna är för stora och för praktfulla, torget allt för vidsträckt.

Kombinationen av historiskt korrekta detaljer och fantasifull berättarglädje är typisk för 1800-talets historiemåleri. Konstnärerna var ofta mycket ambitiösa då det gällde att studera historiska föremål i museer och historisk litteratur, men tillät sig stor frihet då de komponerade sina konstverk. Förlagor till arkitekturen i målningen kommer delvis från studier Hellqvist gjorde under resor i norra Tyskland.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svea Folkkalendern 1882 s. 208-09

Referenser[redigera | redigera wikitext]