Valentina Matvijenko
| Valentina Matvijenko Валентина Матвиенко | |
 Matvijenko i februari 2018.
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 21 september 2011 | |
| Företrädare | Sergej Mironov |
|---|---|
| Tid i befattningen 15 oktober 2003–22 augusti 2011 | |
| Företrädare | Vladimir Jakovlev |
| Efterträdare | Georgij Poltavtjenko |
Rysslands presidents sändebud till Nordvästra federala distriktet
| |
| Tid i befattningen 11 mars 2003–15 oktober 2003 | |
| President | Vladimir Putin |
| Företrädare | Viktor Tjerkesov |
| Efterträdare | Ilja Klebanov |
Rysslands vice premiärminister
| |
| Tid i befattningen 24 september 1998–11 mars 2003 | |
| President | Boris Jeltsin Vladimir Putin |
| Premiärminister | Jevgenij Primakov Sergej Stepasjin Vladimir Putin Michail Kasianov |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Siste innehavaren |
| Född | Valentina Ivanovna Tjutina 7 april 1949 Sjepetevka, Ukrainska SSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1949–1991) Ryssland (sedan 1991)
|
| Politiskt parti | Sovjetunionens kommunistiska parti (före 1991) Enade Ryssland |
| Yrke | Politiker, diplomat |
| Make | Vladimir Matvijenko (1948–2018) |
| Barn | Sergej Matvijenko (f. 1973) |
Valentina Ivanovna Matvijenko (ryska: Валентина Ивановна Матвиенко), ursprungligen Tjutina (ryska: Тютина), född 7 april 1949 i Sjepetevka, Ukrainska SSR (idag Sjepetivka, Ukraina), är en rysk politiker och diplomat. Hon var 2003–11 guvernör i Sankt Petersburg, och är sedan 2011 talman i Rysslands federationsråd.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Matvijenko tog 1967 läkarexamen i Tjerkassy. Från 1972 innehade hon flera uppdrag inom Komsomol och Sovjetunionens kommunistiska parti i Leningrad, och blev 1989 invald i Sovjetunionens högsta sovjet. I februari 1991 utsågs Matvijenko till Sovjetunionens ambassadör i Malta, och fortsatte som Rysslands ambassadör där efter Sovjetunionens upplösning i december 1991. Hon innehade posten till 1994, och arbetade därefter vid det ryska utrikesdepartementet i Moskva. Åren 1997–98 vad hon ambassadör i Grekland.[1]
Mellan september 1998 och mars 2003 var Matvijenko en av Rysslands vice premiärministrar, och därefter specialsändebud till Nordvästra federala distriktet under president Vladimir Putin från mars till oktober 2003. I guvernörsvalet i Sankt Petersburg 2013 segrade Matvijenko, och var därefter stadens guvernör fram till sin avgång i augusti 2011.[1] I september samma år valdes hon till talman i Rysslands federationsråd, överhuset i Rysslands federala församling.[2]
Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 införde USA och EU i mars 2014 sanktioner mot ett antal personer i och med kopplingar till Rysslands regering, däribland Matvijenko.[3] Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 införde USA ytterligare sanktioner mot bland annat Matvijenko.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Матвиенко, Валентина Ивановна”, TASS (på ryska). Läst 16 juli 2023.
- ^ TT-Interfax, ”Matvijenko nummer två i Ryssland”, Dagens Nyheter 21 september 2011. Läst 16 juli 2023.
- ^ Alec Luhn, Kevin Rawlinson, ”US and EU sanctions: the Russian and Ukrainian targets”, The Guardian, 17 mars 2014 (på engelska). Läst 16 juli 2023.
- ^ ”U.S. Treasury Escalates Sanctions on Russia for Its Atrocities in Ukraine”, U.S. Department of the Treasury, 6 april 2022 (på engelska). Läst 16 juli 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Valentina Matvijenko.
