Vanadinit
| Vanadinit | |
 | |
| Kategori | Vanadatmineral |
|---|---|
| Grupp | Supergrup apatit, apatitgruppen |
| Strunz klassificering | 08.BN.05 |
| Kemisk formel | Pb5(VO4)3Cl |
| Färg | Ljusröd, orangeröd, rödbrun, brun, gul,grå eller färglös |
| Förekomstsätt | Prismatisk eller nodulär |
| Kristallstruktur | Hexagonala, dipyramidalt 6/m |
| Spaltning | Ingen |
| Brott | Ojämnt till mussligt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 2½–3[1] |
| Glans | Harts- till hornartad |
| Ljusbrytning | nω=2,416, nε=2,350 |
| Dubbelbrytning | δ=0,066 |
| Optisk karaktär | Enaxlig (-) |
| Transparens | Transparent, genomskinlig eller opak |
| Fluorescens | Ingen |
| Streckfärg | Blekt röd eller gul, vit |
| Specifik vikt | 6,8–7,1 |
Vanadinit, eller vanadinblymalm, är ett ganska sällsynt mineral som bildar gula eller röda hexagonala kristaller. Mineralet bildats genom oxidation av blymineraliseringar innehållande till exempel galenit.
Etymologi och historia[redigera | redigera wikitext]
Vanadinit upptäcktes först i prov från Zimapan, Hidalgo i Mexiko år 1801. Mineralet namngavs av Friedrich Wöhler efter dess innehåll av grundämnet vanadin.[2]
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Vanadinit förekommer huvudsakligen i Mexiko, Chile, Arizona samt i Sibirien, Skottland och Spanien. Det finns på enstaka platser i Sverige, till exempel i Bölets mangangruvor (Vretgruvan)[3] i Västergötland.
Det uppträder endast som ett resultat av kemiska förändringar i redan existerande material och betraktas därför som ett sekundärt mineral.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Mineralet används för framställning av vanadinföreningar. Det är en av de viktigaste industriella malmmineralen för metallen vanadin, men också en mindre källa för utvinning av bly.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Meyers varulexikon, Forum, 1952
- ^ [1] Handbook of mineralogy
- ^ Per Enghag (1998), Jordens grundämnen och dess upptäckt. Några viktiga teknikmetaller, Industrilitteratur, sidan 120, ISBN 91-7548-511-7
- ^ L-H Hedin, M Jansson (2007), Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 135
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vanadinit.
