Vandringsduva

Från Wikipedia
Version från den 29 maj 2017 kl. 23.24 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2.4))
Vandringsduva
Status i världen: Utdöd  (1914)[1]
[
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteEctopistes
Swainson, 1827
ArtVandringsduva
E. migratorius
Vetenskapligt namn
§ † Ectopistes migratorius
AuktorLinné, 1766
Utbredning
Häckningsområde i rött. Utbredning under vintern i orange.

Vandringsduva (Ectopistes migratorius) var en nordamerikansk duva som utrotades i början av 1900-talet, genom jakt och habitatförstöring. Arten var en flyttfågel som uppträdde i enorma flockar i östra och centrala Nordamerika. En observation från 1866 i södra Ontario beskriver en flock som var 1,6 km bred, 480 km lång och tog 14 timmar att passera och uppskattningsvis omfattade 3,5 miljard individer.[2] Om uppskattningen stämmer omfattade flocken förmodligen merparten av den totala populationen vid denna tid.[3][4]

Fotografi av en levande vandringsduva i fångenskap, 1896.

Det finns uppskattningar om att populationen av vandringsduva uppgick till 3-5 miljarder individer när européerna anlände Nordamerika och att den kan ha utgjort 25-40% av USA:s totala fågelpopulation.[4] Det finns dock annan forskning som tyder på att arten inte var så talrik under Förcolumbiansk tid, utan att antalet ökade som en direkt följd av indianernas minskning vilket ska ha lett till en ökad födotillgång för duvan.[5]

Populationsminskningen berodde delvis på habitatförstörelse i och med att européerna började bosätta i inlandet, främst på grund av den avskogning som följde och förändring från prärie till jordbruksbygd. Men den främsta faktorn var att duvkött började säljas som billig mat för slavar och fattiga under 1800-talet vilket ledde till en systematisk jakt i massiv skala. Populationstrenden var långsamt dalande under perioden 1800 till 1870, med en dramatisk minskning mellan 1870 och 1890.[6] 1909 innehåller ett mötesprotokoll från American Ornithologists' Union (AOU) en punkt om huruvida vandringsduvan kanske är utrotad i det vilda och en utlysning om en belöning på $1200 för den som kan lägga fram bevis för en konstaterad häckning.[7] Vandringsduvan Martha, som levde i fångenskap på Cincinnati Zoo, tros ha varit världens sista av sin art och hon dog 1 september 1914.[8]

Noter

  1. ^ BirdLife International 2004. Ectopistes migratorius. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2007-01-03.
  2. ^ Ehrlich, Paul R.; Dobkin, David S. (1988). ”The Passenger Pigeon”. Stanford University. http://www.stanford.edu/group/stanfordbirds/text/essays/Passenger_Pigeon.html. Läst 3 mars 2012. 
  3. ^ Sullivan, Jerry; Sutton, Bobby (Illustrator); Cronon, William (Foreword) (April 2004). ”The Passenger Pigeon: Once There Were Billions”. Hunting for Frogs on Elston, and Other Tales from Field & Street (Chicago, IL: University of Chicago Press): sid. 210-113. ISBN 978-0-226-77993-5. http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/779939pass.html. Läst 29 februari 2012. 
  4. ^ [a b] ”The Passenger Pigeon”. Encyclopedia Smithsonian. Smithsonian Institution. 3 mars 2024. http://www.si.edu/Encyclopedia_SI/nmnh/passpig.htm. Läst 28 februari 2012. 
  5. ^ Mann, Charles C. (2005). ”The Artificial Wilderness”. 1491: New Revelations of the Americas Before Columbus. New York: Alfred A. Knopf. sid. 315–318. ISBN 1-4000-4006-X 
  6. ^ ”Passenger Pigeon Timeline” (pdf). Science NetLinks. 21 juli 2011. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721113905/http://www.sciencenetlinks.com/pdfs/pigeons1_actsheet.pdf. Läst 29 februari 2012.  med Wayback machine
  7. ^ Stukel, Eileen Dowd. ”Passenger Pigeon”. South Dakota Game Fish & Parks. http://gfp.sd.gov/wildlife/critters/birds/passenger-pigeon.aspx. Läst 2 mars 2012. 
  8. ^ Sista paret ut, sid:77-78, ISBN 951-99988-9-6