Varmluftsmaskin
En varmluftsmaskin, eldmaskin eller caloricmaskin är en värmemaskin som använder uppvärmd luft som värmemedium.[1] Varmluftsmaskinerna indelas principiellt i öppna respektive slutna varmluftsmaskiner. I öppna varmluftsmaskiner byts luften ut i varje arbetscykel, medan samma luftmängd omväxlande värms upp och kyls ner i slutna varmluftsmaskiner.
De första varmluftsmaskinerna utvecklades under 1700-talet, men de mer användbara versionerna tillkom under 1800-talet. De kom dock mest att användas för tillämpningar där effektbehovet var måttligt, men kunde inte konkurrera med ångmaskinen i större tillämpningar. Efter att förbränningsmotorn uppfunnits, kom denna att ersätta varmluftsmaskinen i mindre tillämpningar.[1] I vissa speciella tillämpningar har Stirlingmotorn, en typ av sluten varmluftsmaskin, kommit att användas under 1900-talet.
Bland uppfinnare av olika typer av varmluftsmaskiner kan nämnas George Cayley, John Ericsson och Robert Stirling.
Jämförelse med andra kategorier av värmemaskiner[redigera | redigera wikitext]
Jämfört med små ångmaskiner från 1800-talet arbetade värmemaskiner mellan större temperaturdifferenser, vilket innebar att de hade högre verkningsgrad än ångmaskinerna.[1] Å andra sidan arbetade de mellan mindre tryckdifferenser, oftast 3 till 1 atmosfärers tryck, vilket innebar att effekttätheten var låg. Värmemaskinen blev därför stor i relation till den effekt den gav.
Förbränningsmotorn arbetar mellan större temperaturdifferenser och betydligt större tryckdifferenser än varmluftsmaskinen, vilket innebar att både hög verkningsgrad och hög effekttäthet kunde åstadkommas.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Varmluftmaskin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)