Vattrad smygtimalia

Från Wikipedia
Vattrad smygtimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMarktimalior
Pellorneidae
SläkteTurdinus
ArtVattrad smygtimalia
T. marmoratus
Vetenskapligt namn
§ Turdinus marmoratus
Auktor(Salvadori, 1879)
Synonymer
  • Napothera marmorata
  • Turdinus marmorata

Vattrad smygtimalia[2] (Turdinus marmoratus) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vattrad smygtimalia är en stor (21,5 cm) timalia med tydligt vattrad undersida. Ovansidan är varmbrun med svartaktiga fjäll från hjässa till rygg, på övergumpen svagare tecknad. Stjärten är dämpat rostbrun, liksom vingovansidan. På huvudet syns vitaktig tygel, kastanjebrunt ansikte samt vitt på haka och strupe, längst ner med svarta fjäll. Vidare är den svart på bröst och buk med smala vita fjäderspetsar som ger ett vattrat eller fjälligt utseende. På bakre delen av flankerna och undergumpen är den ockra- till kastanjebrun.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vattrad smygtimalia delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Turdinus marmoratus grandior – bergsskogar på centrala Malackahalvön (gränsen mellan Selangor och Pahang)
  • Turdinus marmoratus marmoratus – höglänta områden på västra Sumatra

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Vattrad smygtimalia har tidigare placerats i släktet Napothera. Genetiska studier har dock visat att arterna i släktet inte alls står varandra närmast.[4] Medlemmarna har därför brutits ut till andra släkten, där vattrade smygtimalians förmodade nära släkting blåbrynad smygtimalia lyfts ut till Turdinus. Vattrad smygtimalia har än så länge inte testats genetiskt, men förs numera tentativt till Turdinus i väntan på studier.[3][5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vattrad smygtimalia hittas i städsegrön skog i lägre bergsområden, på Sumatra mellan 1000 och 2000 meter över havet, på Malackahalvön 610–1220. Den födosöker på eller nära marken efter insekter, ibland även nerfallna bär och småfrukter. Den beskrivs som mycket skygg och svår att få syn på.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som sällsynt och lokalt förekommande.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Turdinus marmoratus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  5. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi :  10.14344/IOC.ML.11.1.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]