Venezuelas historia

Den här artikeln behandlar Venezuelas historia.

Upptäckartiden–självständigheten

Se även: Den tyska koloniseringen av Amerika

Christofer Columbus upptäckte Venezuela 1498 under sin tredje resa till Amerika och 1522 upprättades de första permanenta spanska bosättningarna i Sydamerika i dagens Venezuela. På 1500-talet försökte det tyska handelshuset Welser utan framgång kolonisera landet. Venezuela förblev en del av flera olika spanska kolonier fram till självständigheten 1811 då det tillsammans med Colombia och Ecuador bildade Gran Colombia. Under de följande självständighetskrigen fram till 1830 ledde flera generaler under Simón Bolívar Venezuelas arméer frihetskampen i Colombia, Panama, Ecuador, Peru och Bolivia. 1830 blev Venezuela en självständig republik.

Venezuelas moderna historia

Under återstoden av 1800-talet och början av 1900-talet präglades Venezuela av politisk instabilitet, politisk kamp och diktatur. Efter ett par decenniers demokratisträvanden tvingades militären dra sig ur inrikespolitiken 1958. Mellan 1959 och 1998 turades socialdemokrater (Acción Democrática) och kristdemokrater (COPEI) om i att styra Venezuela. 1960- och 1970-talen präglades av relativt ökande välstånd, främjat av oljeintäkterna. Under 1980-talet sjönk landet dock i en ekonomisk kris, vilken var en bidragande orsak till 1989 års "Caracazo", de våldsammaste upploppen i Venezuelas historia.

Landet ändrade politisk riktning i samband med valen 1998, då nuvarande Hugo Chávez blev president. Denne avbröt de tidigare nyliberala reformer som präglade 1990-talet, och gjorde stora ändringar i statsskicket (se bolivarianska revolutionen) under mottot "Fädernesland, socialism eller döden" (Patria, socialismo o muerte). Chávez åtnjuter en stor popularitet bland landets fattiga befolkning, men hans politik och ledarskap kritiseras av breda folklager i samhället. En statskupp 2002 försökte avsätta Chávez men föll samman efter två dygn.