Via ferrata

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Via Ferrata)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Via ferrata

Via ferrata (italienska - ungefär "järnväg") är en klätter/vandringsled i brant terräng vars framkomlighet underlättats genom dragning av vajer och, eventuellt, placering av konstgjorda steg och grepp. Ibland kan stegar förekomma. Tyskans uttryck "Klettersteig" betyder samma sak och är ungefär lika vanligt förekommande. Via ferrata är egentligen artskilt från både klättring och vandring och kan kanske närmast beskrivas som ett mellansteg mellan dessa bägge aktiviteter. Via ferratavandring/-klättring är i dag en mycket populär friluftsaktivitet i framför allt alpländerna.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Via ferrata är ingen ny företeelse. I östra Alperna har de funnits sedan mitten av 1800-talet, noga räknat sedan 1843 då delar av normalvägen upp på Hohe Dachstein i Österrike vajersäkrades. 1869 vajersäkrades svårare passager upp på Grossglockner, Österrikes högsta berg. Under första världskriget gick en krigsfront genom Dolomiterna 1915−1917. Ett antal via ferrator byggdes då längs denna front i krigets tjänst. Några av dessa har restaurerats, till exempel Strada degli Alpini. Under 1930-talet byggdes Bocchetteleden. Dess mest karaktäristiska del är en halvmeterbred och flera hundra meter lång hylla mitt i ett vertikalt, hundratals meter högt stup.

Under 1960-talet kom den första "via ferrataboomen". Under några korta år byggdes ett hundratal via ferrator, varav de flesta i Dolomiterna. Under 1970-talet skapades de första så kallade sportferratorna. De är relativt korta, branta och ansträngande via ferrator, som ofta kräver grundläggande färdigheter i klippklättring. Hit hör via Monte Albano, byggd 1974. 1980-talet dominerades av en bitvis häftig debatt rörande via ferratornas expansion och allmänna existensberättigande. Inte minst handlade debatten om underhåll. Nya via ferrator såg dagens ljus i en aldrig sinande ström medan de gamla successivt förföll och blev livsfarliga. Då ställde alpländernas klätterföreningar, med Deutsche Alpenverein i spetsen, ultimatumet: "Ta ert ansvar. Bygg inga nya via ferrator förrän de gamla antingen besiktigats och restaurerats, alternativt nedmonterats." Ett program för besiktning och underhåll togs fram. Det används än i dag och även om det säkert inte fungerar tillfredsställande överallt, så har det definitivt bidragit till att höja säkerheten på via ferratorna i Alperna.

Under 1990-talet tog byggandet av via ferrator ny fart och "erövrade" nya länder såsom Schweiz och Frankrike. I dag finns uppemot 1 700 via ferrator i Europa varav ca 1 100 i Ostalperna.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

För via ferrata gäller dels samma tänk som för vilken annan friluftsaktivitet som helst: Man behöver kanske regnplagg, en extra tröja, fika med mera. Men det finns också vissa detaljer som gäller specifikt för via ferrata, till exempel säkerhetsutrustningen. Denna består av klättersele, "zyper" och hjälm. En zyper finns i ett antal olika utföranden och kan vara mer eller mindre sofistikerad, men består i grunden av två repslingor, två karbinhakar och en repbroms. Zypern fästs i klätterselen. Vid bergöglorna kopplar man över karbinhakarna en och en, så att man ständigt är säkrad. Vad gäller klättersele finns tre huvudmodeller: Bröstsele, höftsele och kombisele, det vill säga kombinerad bröst- och höftsele.

Vad gäller skor, beror valet mycket på vilken via ferrata man tänkt göra. På kortare via ferrator i "dalnära" miljöer, räcker det oftast bra med vanliga joggingskor. På längre turer är vandringsskor med välmönstrad sula, typ vibram, att föredra. På de svåraste via ferratorna har man stora fördelar med klätterskor med slät friktionssula.

Ytterligare tips:

  1. En höjdmätare är bra att ha. Kompass är ofta mindre användbart.
  2. En pannlampa kan vara till stor hjälp. Även sommarnätterna är mörka i Alperna. En del via ferrator har dessutom tunnelpassager där det är helt nödvändigt med pannlampa.

Svårighetsgradering[redigera | redigera wikitext]

Vad gäller svårighetsgradering är de vanligast förekommande skalorna en tysk sifferskala från 1 till 6 (Paul Werner) och en österrikisk bokstavsskala från A till E (Kurt Schall).

Bokstavsskalan[redigera | redigera wikitext]

  • A = lätt. Mestadels vandring. Kortare vajerförsedda passager. Säkring oftast inte nödvändig.
  • B = medelsvår. Måttligt brant. Säkring rekommenderas.
  • C = svår. Brant. Kortare lodräta passager. Säkring helt nödvändig.
  • D = mycket svår. Ihållande brant. Ofta lodrätt och t.o.m. någon överhängande passage. Ansträngande.
  • E = extremt svår. Längre lodräta till överhängande partier. Få viloställen. Mycket ansträngande. Klar fördel med klätterskor och klättervana.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]