Vindförbergs gravfält

	Vindförberg
	Gravfält (Stensättningar)
	En del av gravarna efter avtorvning i samband med arkeologiska undersökningar 1968.
Land	Sverige
Landskap	Dalarna
Län	Dalarna
Kommun	Rättvik
Socken	Ore
Plats	Vindförbergs udde, Oresjön
Koordinater	61°09′48″N 15°09′22″Ö / 61.163452°N 15.156055°Ö
	Kulturmärkning
Fast fornlämning
- FMIS beteckn	Ore 6:1
	Information från FMIS.

Vindförbergs gravfält är ett gravfält som ligger på Vindförbergs udde i norra delen av Oresjön i Ore socken i Dalarna. Det är Dalarnas största gravfält med ett 40-tal runda stensättningar där brända människoben har hittats. Fynd från gravfältet har daterats till yngre romersk järnålder, ca 150–400 e.Kr.

Upptäckt och undersökning

Snickaren A.J. Nilsson hittade 1914 ben, en bronsring och pilspetsar av ben i den eroderande kanten av Vindförbergs udde. Översiktliga undersökningar gjordes av antikvarie O. Frödin 1915 och Gustaf Hallström 1929.^[1] En totalundersökning gjordes på 1960-talet.^[2]

Gravfältet

På udden Vindförberg, en del av en rullstensås som skjuter ut i norra delen av Oresjön, ligger Dalarnas största gravfält. Inom ett område på 7x50 meter finns ett 40-tal mycket tätt liggande runda stensättningar med en diameter på 2,3–5,3 meter. I och kring gravarna har påträffats brända ben, bitar av horn, skärvor av kvarts, kvartsit och flinta, en fingerring av brons, fragment av trekantiga pilspetsar av ben samt en doppsko av järn med öppen holk och fyrsidig spets. En del av de brända benfragmenten har analyserats och befunnits komma från en ung man.^[1] De trekantiga pilspetsarna anses ha tillkommit under yngre romersk järnålder (150–400 e.Kr.) eller början av folkvandringstid (400–550 e.Kr.).^[3] Under gravfältet finns en stenåldersboplats.^[2]

Gravfältet är av samma karaktär som de på Skeisnäset vid Siljan och Getryggen vid Amungen.^[2]

Naturreservat

Udden fridlystes som naturminne den 9 februari 1928.^[3] Området har senare ombildats till naturreservat, Vindförbergs udde, och anses även vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Referenser

^ [a b] Serning, Inga (1966). Dalarnas järnålder = The iron age in Dalarna. Monografier / Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 0347-0873 ; 45. Stockholm. Libris 498742
^ [a b c] Hyenstrand, Åke (1974). Järn och bebyggelse: studier i Dalarnas äldre kolonisationshistoria. Dalarnas hembygdsbok, 0348-3762 ; 1974. Falun: Dalarnas museum. Libris 350253
^ [a b] Hallström, Gustaf (1931). ”Den tidigaste järnåldern i Dalarna”. Dalarnas hembygdsbok 1931,: sid. 28–98. 0348-3762. ISSN 0348-3762. Libris 11581629

Vidare läsning

Serning, Inga (1965). ”Vindförbergs udde, Ore”. Dalarnas hembygdsbok 1965,: sid. 9. 0348-3762. ISSN 0348-3762. Libris 11588982

Gustafsson, Erika (1995). Vindförbergs udde: kring insjögravsproblematiken : en uppsats. Stockholm: Univ. Libris 2485513

[Serning-1] [a b] Serning, Inga (1966). Dalarnas järnålder = The iron age in Dalarna. Monografier / Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 0347-0873 ; 45. Stockholm. Libris 498742

[Hyenstrand-2] [a b c] Hyenstrand, Åke (1974). Järn och bebyggelse: studier i Dalarnas äldre kolonisationshistoria. Dalarnas hembygdsbok, 0348-3762 ; 1974. Falun: Dalarnas museum. Libris 350253

[Hallström-3] [a b] Hallström, Gustaf (1931). ”Den tidigaste järnåldern i Dalarna”. Dalarnas hembygdsbok 1931,: sid. 28–98. 0348-3762. ISSN 0348-3762. Libris 11581629

[1]

[2]

[3]