Visconti

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Huset Viscontis vapensköld sedan 1395, föreställande en biscione som slukar ett barn

Visconti är namnet på en lombardisk adelssläkt som härskade i Milano mellan 1277 och 1447.

Ätten Visconti är med säkerhet känt sedan 1100-talets mitt men är troligen ännu äldre. Namnet kommer från titeln visconte[1] (latin: vice comes), vicegreve, som ätten innehade under ärkebiskoparna av Milano. Ättens makt tog sin början i Lombardiska förbundets sönderfall, då de kämpade mot den mer folkliga ätten Della Torre[2]. År 1262 utnämndes Ottone Visconti till ärkebiskop av Milano[1], och efter att ha besegrat den kejserlige vikarien Napoleone Della Torre 1277[2] blev han signore, stadens härskare[1]. Under 1300-talet gjorde sig huset Visconti till en regional stormakt i Norditalien,[1] som även härskade över bland andra städer Bergamo, Pavia, Piacenza, Cremona, Parma och Bologna[2]. Som mäktigast var ätten under hertig Gian Galeazzo Visconti[1], efter vars död i pesten 1402[2] ätten drabbades av motgångar.[1] Den hertigliga huvudlinjen av huset utslocknade 1477 med Gian Galeazzos son Filippo Maria Visconti,[1] som försökte återupprätta familjens makt men blev den siste Visconti på Milanos tron[2].

Det fanns flera bilinjer av ätten, varav vissa finns än idag. Bland dessa kan nämnas Visconti di Massimo, som påven Gregorius X tillhörde, och Visconti di Modrone, som filmregissören Luchino Visconti tillhörde.[1][2]

Kända personer från släkten[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Visconti - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/visconti. Läst 9 juli 2020. 
  2. ^ [a b c d e f] Nordisk familjebok / Uggleupplagan, 32. Werth - Väderkvarn. 1921. sid. 813-814. http://runeberg.org/nfcl/0439.html. Läst 9 juli 2020