Werner Hinz
| Werner Hinz | |
 | |
| Född | 18 januari 1903[1][2][3] Berlin[4] |
|---|---|
| Död | 10 februari 1985[1][2][3] (82 år) Hamburg[5] |
| Medborgare i | Tyskland och Västtyskland |
| Utbildad vid | Hochschule für Schauspielkunst Ernst Busch  |
| Sysselsättning | Röstskådespelare, scenskådespelare, filmskådespelare |
| Maka | Ehmi Bessel |
| Barn | Michael Hinz (f. 1939) Knut Hinz (f. 1941) |
| Utmärkelser | |
| Johann-Heinrich-Merck-Ehrung (1973) Carl-Zuckmayer-medaljen (1980) DDRs nationalpris Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset | |
| Redigera Wikidata | |
Werner Hinz, född 18 januari 1903 i Berlin, Kejsardömet Tyskland, död 10 februari 1985 i Hamburg, Västtyskland, var en tysk skådespelare. Hinz filmdebuterade 1935 i historiefilmen Två konungar och var aktiv i skådespelaryrket fram till sin död 1985.
Filmografi, urval
[redigera | redigera wikitext]- 1935 – Två konungar
- 1940 – Bismarck
- 1941 – Ohm Krüger
- 1943 – Storstadsmelodi
- 1947 – Autostrada
- 1949 – En kvinnas offer
- 1949 – Syndens väg
- 1955 – Hotel Adlon
- 1957 – Made in Germany
- 1957 – Svindlaren Felix Krull
- 1959 – Buddenbrooks – en familjs ära och förfall
- 1959 – I brottets skugga
- 1960 – Det sista vittnet
- 1961 – Der Lügner
- 1962 – Den längsta dagen
- 1964 – Tonio Kröger
- 1978 – Der Schimmelreiter
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64r21mw, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] filmportal.de, Filmportal-ID: 3c4934f2473a4517a3f2b31b233ddf0e, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Werner Hinz på Internet Movie Database (engelska)
|