Hoppa till innehållet

Northumbria

Från Wikipedia
Northumbria
Norþanhymbra Rīċe (fornengelska)
Regnum Northanhymbrorum (latin)


654–954 e.Kr


Northumbriskt mynt. Aversen visar kung Aldfriths namn; reversen ett lejon med tredelad svans.

Northumbria, ca år 700
Northumbria, ca år 700
Northumbria, ca år 700
Huvudstad Norra: Bamburgh
Södra: York
Språk northumbrisk fornengelska, kumbriska, latin, fornnordiska
Religion Romersk-katolsk kristendom
Även keltisk kristendom, asatro samt spår av tidigare keltisk och germansk religion.
Statsskick monarki
Bildades 654
 – bildades ur Bernicia och Deire
Upphörde 954
 – upphörde genom invasion av vikingar
uppgående i Wessex
invasion av skottar
 – uppgick i Danelagen
Kungariket Wessex
Skottland
Valuta sceat
Idag del av Storbritannien
Ungefärliga gränser för Northumbria omkring år 800.

Northumbria var ett anglosaxiskt kungadöme från 654 till början av 900-talet i vad som nu är norra England och sydöstra Skottland. Namnet har uppstått ur det förhållande att riket låg norr om floden Humber.[1]

Landet bildades genom att rikena Deira och Bernicia förenades av Ethelfrid, kung av Bernicia, omkring år 604. Vid ett slag vid floden Idle år 616 blev han dödad av kung Raedwald av East Anglia som satte Edwin son till Aella, en tidigare kung över Deira, på tronen.

Edwin konverterade till kristendomen 627 och blev den av kungarna i England som var mäktigast. Han erövrade ön Isle of Man och Gwynedd i norra Wales. I ett slag mot kungen av Mercia och Gwynedds exilkung år 633 förlorade han dock. Efter hans död splittrades riket åter upp i Bernicia och Deira, en delning som dock bara varade i ett år eftersom de bägge kungarna blev dödade.

Efter att Oswald, son till Ethelfrid, blev kung 634 slog han, med hjälp av en skotsk styrka, Cadwallon, Mercias kung, vid slaget vid Heavenfield. Under Oswald byggdes klostret vid Lindisfarne, troligen efter förebild från klostret vid Iona som låg i Dalriada, ett skotskt kungadöme.

Oswald dog 642 vid slaget vid Maserfield mot kung Penda av Mercia. Kriget mellan Northumbria och Mercia fortsatte och år 655 anföll Penda igen, men Oswiu, en bror till Oswald, som blev kung efter hans död, vann slaget vid Winwaed där Penda dödades. Genom den segern kunde Northumbria ta över Mercia.

De behöll, med undantag för en period i slutet av 650-talet, makten över Mercia fram till 685pikterna anföll och vann vid Nechtansmere.

Efter slaget minskade Northumbrias maktställning och efter vikingarnas ankomst kom enbart de nordligare delarna att behålla sin självständighet.

Kungar av Northumbria

[redigera | redigera wikitext]
Regeringstid Namn Levnadstid
604-616 Ethelfrid - omkring 616
616-633 Edwin o. 584-632/633
633-634 Osric och Eanfrith
634-642 Oswald ca 604-641/642
642-670 Oswiu o.612-670
671 - 685 Ecgfrith av Northumbria 645-685
685-704 Aldfrith -704
704-705 Eadwulf I
705 - 716 Osred
716 - 718 Cenred
718-729 Osric
729-737 Ceolwulf
737-758 Eadberht
758-759 Oswulf
759-765 Aethelwald
765-774 Alhred
774-779 Aethelred I
779-788 Aelfwald
788-790 Osred II
790-796 Aethelred I
796 Osbald
796-808 Eardwulf
808 Aelfwald
808-809 Eardwulf
809-841 Eanred
841-844 Aethelred II
844 Redwulf
844-848 Aethelred II
848-866 Osbert
866-867 Aelle
867-873 Egbert I
873-876 Ricsige
876-878 Egbert II
878-913 Eadwulf
913-927 Aldred
  1. ^ David Rollason, Northumbria, 500–1100: Creation and Destruction of a Kingdom. 2008.