Hungersnöden i Ryssland 1921–1922

Hungersnödens utbredning hösten 1921

Hungersnöden i Ryssland 1921–22 var en allvarlig hungersnöd i den ryska sovjetiska federativa socialistiska republiken som började tidigt på våren 1921 och varade hela 1922.

Hungersnöden uppskattas ha skördat 5 miljoner offer och drabbade främst områdena runt floderna Volga och Ural, och kannibalism kan ha förekommit. Orsakerna låg i kombinationen av den ryska revolutionen och ryska inbördeskriget, som förvärrades av järnvägssystem som inte kunde distribuera mat effektivt.

Det torra året 1921 förvärrade situationen till en nationell katastrof. Hungern var så allvarlig att man åt utsädet hellre än att så. Hjälporganisationer var ibland tvungna att ge mat till järnvägspersonalen för att få sina varor transporterade.

Ryska inbördeskrigets europeiska del 1918–19

Ryssland hade genomgått sex och ett halvt år av krig, både första världskriget och inbördeskriget 1918–20, varav det senare utkämpades inom landets gränser. Ryska inbördeskriget uppskattas ha skördat 7–12 miljoner offer, de flesta civila.

Båda sidor i ryska inbördeskriget 1918–21, såväl bolsjevikerna som de vita, hade tagit mat från bönderna, dels för att försörja sina arméer och anhängare, dels för att förstöra fiendesidans försörjning. Den bolsjevikiska regeringen hade rekvirerat leveranser från bönderna mot liten eller ingen ersättning. Detta ledde till att bönderna drastiskt minskade sin produktion. De bönder ( kulaker ) som kunde höll tillbaka sitt överskott för att sälja på den svarta marknaden . 1920 skärpte Lenin kravet på matrekvisition från bönderna.

Inledningsvis avvisades all hjälp utifrån Sovjetryssland. American Relief Administration (ARA), grundad av Herbert Hoover (då statlig tjänsteman under president Wilson, senare handelsminister och 1929 president) för att hjälpa offren för svält under första världskriget, erbjöd hjälp till Lenin 1919, under förutsättning att de hade full kontroll över det ryska järnvägsnätet och delade ut mat opartiskt till alla. Lenin ansåg detta vara en inblandning i ryska inrikesfrågor och vägrade.

Lenin blev till slut övertygad - av hungersnöden, Kronstadt-upproret, storskaliga bondeuppror som Tambov-upproret och av att någon tysk generalstrejk aldrig kom till stånd - att lägga om sin politik både in- och utrikes. Den 15 mars 1921 förordnade han den "nya ekonomiska politiken". Svälten bidrog också till att skapa en öppning mot väst: Lenin släppte in hjälporganisationerna. Krigshjälpen behövdes inte längre i Västeuropa, och ARA hade en organisation inrättad i Polen för att lindra den polska hungersnöden som började vintern 1919–2020.

Omfattning och varaktighet

I början av 1920-talet sågs en serie hungersnöd. Den första hungersnöd i Sovjetunionen hände 1921–1923 och fick stor internationell uppmärksamhet. Det mest drabbade området är de sydöstra områdena i Europeiska Ryssland, inklusive Volga-regionen . Uppskattningsvis 16 miljoner människor kan ha drabbats och upp till 5 miljoner dog.

Hjälparbete

Den norska polarforskaren och diplomaten Fridtjof Nansen hedrades med Nobels fredspris 1922, delvis för sitt arbete som högkommissionär för hjälparbetet i Ryssland.

Sommaren 1921, under en av historiens värsta hungersnöder, vädjade Vladimir Lenin, chef för den nya sovjetregeringen, tillsammans med Maxim Gorkij i ett öppet brev till "alla ärliga europeiska och amerikanska folk" att "ge bröd och medicin". I ett öppet brev till alla nationer, daterat den 13 juli 1921, beskrev Gorkij en misslyckad skörd som hade lett landet till hungersnöd. Herbert Hoover, som senare skulle bli USA:s president, svarade omedelbart och förhandlingar med Ryssland ägde rum i den Lettlands huvudstad Riga. En europeisk insats leddes av den berömda polarforskaren Fridtjof Nansen genom Internationella kommittén för ryskt hjälparbete (ICRR)

Hoovers ARA hade redan fördelat mathjälp i hela Europa sedan 1914. Efter att tyskarna invaderade Belgien 1914 inrättade Hoover den belgiska hjälpkommittén för att lindra den förödelse och svält som följde. När första världskriget expanderade växte ARA, och spred hjälpsändningar i Frankrike och Tyskland från 1914 till 1919. 1920 och 1921 tillhandahöll den ett dagligt mål mat till 3,2 miljoner barn i Finland, Estland, olika ryska regioner, Lettland, Litauen, Polen, Ukraina, Tjeckoslovakien, Österrike, Ungern och Armenien. När hjälpsändningarna till Ryssland inleddes, planerade man att föda cirka en miljon ryska barn under ett helt år. Andra organ som American Friends Service Committee, British Friends' War Victims Relief Committee och Internationella Rädda Barnen, med British Save the Children Fund som den största bidragsgivaren, deltog också senare. Som historikern Douglas Smith skriver skulle livsmedelshjälpen sannolikt hjälpa till att "rädda det kommunistiska Ryssland från ruin".

Amerika var det första landet som svarade och Hoover utsåg överste William N. Haskell till att leda American Relief Administration (ARA) i Ryssland. Inom en månad var fartyg lastade med mat på väg till Ryssland. Den främsta bidragsgivaren till den internationella hjälpinsatsen skulle vara American Relief Administration (ARA), grundad och ledd av Hoover. Trots att planen var att ordna mat till en miljon människor, mestadels barn, livnärde man inom ett år mer än tio gånger fler.

ARA krävde full kontroll över hur hjälpen skulle fördelas och att mat skulle ges utan hänsyn till "ras, tro eller social status", ett villkor som angavs i avsnitt 25 i Riga-avtalet. Amerikanska talesmän sa att de också ville bygga magasin i Ryssland, skrev journalisten Charles Bartlett och förväntade sig att ha full tillgång till dem för att försäkra sig om att maten fördelas rätt.

Hoover krävde också att Ryssland skulle använda delar av sitt guldinnehav för att betala kostnaderna för hjälpinsatsen. Han lyckades få 18 miljoner dollar från det ryska ledarskapet, 20 miljoner dollar från den amerikanska kongressen, 8 miljoner dollar från den amerikanska militären och ytterligare pengar från amerikanska välgörenhetsorganisationer, sammanlagt cirka 78 miljoner dollar. Efter att avtalet slutligen undertecknades i Riga, satte USA upp sitt första kök i Petrograd, där 1,6 miljoner människor redan hade svultit ihjäl.

Över tio miljoner människor gavs dagligen mat, huvudsakligen från ARA. ARA hade förmedlade över 768 miljoner ton mjöl, gryn, ris, bönor, fläsk, mjölk och socker, med ett värde över 98 miljoner dollar. För att transportera och fördela maten som samlats in i USA använde ARA 237 fartyg, under ledning av 200 amerikaner, och med hjälp av 125 000 ryssar på plats, som lossade, magasinerade, transporterade, vägde, tillagade och serverade maten i över 21 000 nyetablerade matsalar.

Men även efter att maten hade nått de hungrande, kom överste Haskell till Hoover med besked om en oväntad ny fara. Han förklarade att det saknades bränsle för uppvärmning och matlagning, och miljoner ryska bönder hade kläder som mestadels bestod av trasor, vilket skulle leda till en viss död på grund av köld under den nalkande vintern.

Bland de drabbade barnen bodde många på barnhem och andra institutioner, där de vanligen bara hade ett plagg, ofta av mjölsäckar, och de saknade skor, strumpor, underkläder eller vinterkläder. Även barn som bodde hemma hos sina föräldrar var i fara, de hade också otillräckliga kläder, vilket gjorde att de inte kunde ta sig till de amerikanska utspisningarna. Överste Haskell telegraferade till Hoover att minst en miljon barn hade ett extremt behov av kläder. Som svar initierade Hoover snabbt en plan för att samla in och skicka klädpaket till Ryssland, som skulle komma från donationer från individer, företag och banker.

Svältande barn 1922

De medicinska behoven var också överväldigande. Som konstaterats av Dr. Henry Beeuwkes, ledare för det medicinska hjälparbetet i Ryssland, försörjde amerikanerna över 16 000 sjukhus som behandlade mer än en miljon personer dagligen. Eftersom dessa institutioner var utspridda över områden med få järnvägar och ofta dåliga vägar, med några sjukhus över tusen kilometer från centrallagret i Moskva, var uppgiften monumental. Dr Louis L. Shapiro, en arméöverste som var en av ARA:s medicinska direktörer i Ryssland, påminde om att södra Ryssland hade föga mer än "leriga spår till vägar över ändlösa grässlätter." På en resa, utan reservdelar eller ordentlig bensin, körde han 240 kilometer på däck utan innerslangar, istället fyllda med halm. "Efter att våra matbespisningar hade upprättats och våra kliniker kunde distribuera medicinska förnödenheter," sade Shapiro, "blev barn som hade ätit en diet av ler- och läderskrapningar ganska snabbt kryare."

Enligt Dr. Beeuwkes var allt bristfälligt, inklusive sängar, filtar, lakan och den mesta medicinska utrustningen och läkemedel. Operationer utfördes i ouppvärmda operationsrum utan bedövningsmedel och ofta med bara händerna. Såren förbands med tidningar eller trasor. Vattnet förorenades och ledningarna var ofta oanvändbara.

Av medicinska förnödenheter bidrog ARA med 7 miljoner ton, som fraktades på sextioåtta olika fartyg. Enligt Dr Shapiro, när ARA lämnade Ryssland 1923, efter två års hjälpinsatser, "hade ryssarna dragits ut ur hunger och dödsfall. Jag kan säga utan att skryta att ingen hjälporganisation någonsin arbetat så hårt för att slutföra sin uppgift. "

I maj 1922 skrev Lev Kamenev, Moskvasovjetens president och vice ordförande för alla ryska hjälpkommittéer, ett brev till överste Haskell, tackade honom och ARA för dess hjälp, samtidigt som han hyllar det amerikanska folket.

Sommaren 1923 uppskattades det att USA: s hjälpsändningar till Ryssland uppgick till mer än dubbelt så mycket som hjälpen till alla andra utländska organisationer tillsammans. Europeiska byråer som samordnats av ICRR utbespisade också två miljoner människor om dagen, medan den Internationella Rädda Barnen utspisade upp till 375 000. Verksamheten var farlig - flera hjälparbetare dog av kolera - och saknade inte kritiker, däribland London Daily Express, som först förnekade nödens allvar och sedan hävdade att pengarna skulle göra större nytta i Storbritannien.

Nansens foton på vykort var avsedda att öka medvetenheten om hungersnöden

Under hela 1922 och 1923, medan hungersnöden fortfarande var utbredd och ARA fortfarande tillhandahöll hjälpleveranser, exporterades den sovjetiska regeringen spannmål för att finansiera iståndsättandet av industrin; detta underminerade allvarligt det västerländska stödet för hjälparbetet.

Amerikas bidrag till hjälparbetet i Ryssland
Barn utspisade dagligen	4,173,339
Vuxna utspisade dagligen	6.317.958
Maximalt antal utspisade dagligen	10 491 297
Antal serverade måltider	1 750 000 000
Antal separata bespisningar öppnade	21.435
Människor som fick kläder	333,125
Värdet av medicinska förnödenheter	7 685 000 $
Sjukhus som fick förnödenheter	16 400
Antal givna ympningar (enklare vaccin)	6.396.598
Antal givna vaccinationer	1.304.401
Ton livsmedel levererade	912,121
Ton medicinska förnödenheter levererade	7500
Antal använda amerikanska fartyg	237

Dödssiffran

Som under andra stora hungersnöder skiljer sig uppskattningarna stort. En officiell sovjetpublikation i början av 1920-talet drog slutsatsen att cirka fem miljoner dödsfall inträffade 1921 på grund av hungersnöd och relaterad sjukdom: detta antal anges vanligen i läroböcker. Mer försiktiga bedömare räknar inte mer än en miljon, medan en annan bedömning, baserad på ARA:s medicinska avdelning, talade om två miljoner. Åt andra hållet talar vissa källor om tio miljoner döda. Enligt Bertrand M. Patenaude, "verkar ett sådant antal knappast överdrivet efter de många tiotals miljoner offer för krig, hunger och terror under 1900-talet".

• 
  Mänsklig kannibalism i Samara under ryska hungersnöden 1921-1922
• 
  6 bönder i Buzuluk, Volga-regionen och resterna av människor som de hade ätit under den ryska hungersnöd 1921-1922
• 
  Fridtjof Nansens resa till Rysslands svältregioner 1921
• 
  Barns lik samlades på en vagn i Samara, 1921
• 
  Offer för hungersnöd i Buzuluk, Volga-regionen, bredvid Samara
• 
  Offren för den ryska hungersnöd 1922
• 
  Svältande rysk flicka i Buguruslan, 1921
• 
  En svältpojke från en by i Ukraina (1921–1922)
• 
  Offer för hungersnöd 1921 under det ryska inbördeskriget

Politiskt utnyttjande

Svälten uppträdde efter sex och ett halvt år av oroligheter och våld (första världskriget, sedan de två ryska revolutionerna 1917, sedan det ryska inbördeskriget). Många olika politiska och militära fraktioner var inblandade i dessa händelser, och de flesta av dem har anklagats av sina fiender för att ha bidragit till, eller till och med ensamt ansvar för, hungersnöden.

Bolsjevikerna inledde 1922 en kampanj för att beslagta kyrkans egendom. Det året beslagtogs egendomar till ett värde av 4,5 miljoner guldrubel. Därav användes en miljon guldrubel för hungersnöden. I ett hemligt brev från 19 mars 1922 till politbyrån uttryckte Lenin en avsikt att avsätta flera hundra miljoner guldrubel för hungersnöd.

I sitt hemliga brev till politbyrån förklarar Lenin att hungersnöden erbjuder en chans att slå till mot kyrkan. Richard Pipes hävdade att hungersnöden användes politiskt som en ursäkt för bolsjevikledningen att förfölja den ortodoxa kyrkan, som hade stort inflytande över bondbefolkningen.

Anti-bolsjevikiska (vita) ryska emigranter i London, Paris och andra ställen använde hungersnöden för att i media lyfta fram sovjetregimens missgärningar för att förhindra handel med och det officiella erkännandet av den bolsjevikiska regeringen.

 

 

Litteratur

• Breen, Rodney (1994), ”Saving Enemy Children: Save the Children's Russian Relief Organisation, 1921–1923”, Disasters 18 (3): 221–37, doi:10.1111/j.1467-7717.1994.tb00309.x, PMID 7953492 .
• Cameron, Sarah Isabel. The Hungry Steppe: Soviet Kazakhstan and the Kazakh Famine, 1921-1934 (PhD. Diss. Yale University, 2011).
• Edmondson, Charles M. "The politics of hunger: The Soviet response to famine, 1921". Soviet Studies 29.4 (October 1977): 506–518. Mall:Jstor.
• Fisher, Harold Henry. The Famine in Soviet Russia, 1919–1923: The Operations of the American Relief Administration (Macmillan, 1927). online
• Fromkin, David: Peace to End All Peace (1989 hc) p. 360 (on Tsarist corruption and the closure of the Dardanelles).
• Furet, François (1999), Passing of an Illusion .
• Jansen, Dinah (2015), "After October: Russian Liberalism as a Work-in Progress, 1917–1945" Kingston, Queen's University. PhD Dissertation.
• Kennan, George Frost (1961), Russia and the West under Lenin and Stalin, Boston, s. 141–50, 168, 179–85 . Default reference for the historical and aftermath sections.
• Kennan (1979), The Decline of Bismarck's European Order: Franco-Russian Relations, 1875–1890, Princeton, s. 387 .
• Patenaude, Bertrand M. The big show in Bololand: The American relief expedition to Soviet Russia in the famine of 1921 (Stanford University Press, 2002).
• Pipes, Richard (1995). Russia under the Bolshevik regime 1919–1924. London: Vintage. ISBN 978-0-679-76184-6. 
• Sasson, Tehila (July 2016). ”From Empire to Humanity: The Russian Famine and the Imperial Origins of International Humanitarianism”. Journal of British Studies 55 (3): sid. 519–537. doi:10.1017/jbr.2016.57. 
• Trotsky, Leon (1930). My Life. Chapter 38. His advice to Lenin.
• Weissman, Benjamin M. [https://books.google.com/books?id=v_Es-_Jh2qUC&printsec=frontcover#v=twopage&q&f=false Herbert Hoover and famine relief to Soviet Russia, 1921–1923 (Hoover Institution Press, 1974).
• Werth, Nicolas; Panné, Jean-Louis; Paczkowski, Andrzej; Bartosek, Karel; Margolin, Jean-Louis (October 1999), Courtois, Stéphane, red., The Black Book of Communism: Crimes, Terror, Repression, Harvard University Press, s. 92–97; 116–21, ISBN 978-0-674-07608-2, https://books.google.com/books?id=H1jsgYCoRioC .
• Yakovlev, Alexander N. A Century of Violence in Soviet Russia. Yale University Press, 2002, ISBN 0-300-08760-8, pp. 155–56 • (famine of 1921)

Externa länkar

• How the U.S. saved a starving Soviet Russia: PBS film highlights Stanford scholar's research on the 1921–23 famine - En PBS-dokumentär
• The Great Famine—An American Experience Documentary
• V. A. Polyakov, Hunger in Volga region 1919–25 (avhandling på ryska)
• Famine in Russia, 1921–1922—University of Warwick