Åke Sagrén
| Åke Sagrén | |
 Åke Sagrén, 2008. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 26 januari 1935 Motala, Sverige |
| I tjänst för | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1958–1996 |
| Grad | Generallöjtnant |
| Befäl | I 21/Fo 23 (1982–1984) Arméchef (1990–1996) Med mera |
Karl Åke Sagrén, född den 26 januari 1935 i Motala församling i Östergötlands län,[1] är en svensk militär (generallöjtnant) och tidigare departementsråd.
Biografi
Sagrén är son till ingenjör Karl Sagrén och Annie Myrman. Han tog studentexamen 1955 och officersexamen 1958. Sagrén gick Militärhögskolans högre kurs 1967–1969, tjänstgjorde vid Livgrenadjärregementet (I 4) och Arméns jägarskola 1958–1967. Han tjänstgjorde därefter vid arméstaben 1969–1973, Östra militärområdet 1973–1976, försvarsstaben 1976–1982 och var chef för Västernorrlands regemente (I 21) och Sollefteå armégarnison 1982–1983 samt chef för Västernorrlands regemente (I 21) och försvarsområdesbefälhavare i Västernorrlands försvarsområde (Fo 23) 1983–1984. Sagrén var departementsråd i Försvarsdepartementet 1984–1986.[2]
Han var stabschef vid Övre Norrlands militärområde 1986–1988, militärbefälhavare för Övre Norrlands militärområde 1988–1990, chef för armén 1990–1994 och chef för arméledningen 1994–1996.
Sagrén var sekreterare i 1974 års försvarsutredning och expert i 1978 års försvarskommittée.[2] Han var styrelseordförande i Föreningen Armé- Marin- och Flygfilm 1996–2001,[3] ordförande i Försvarsfrämjandet från 2000[4] till dess nedläggning 2004 och hedersgeneralsekreterare i Hemvärnsbefälets Riksförbund.[5] Sagrén gifte sig 1982 med Yvonne Öström (född 1947).[2] Han var bror till arkitekten Rune Sagrén.
Åke Sagrén invaldes 1978 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6]
Hästincidenten
I slutet av 1994 erbjöds Sagrén en hedersgåva av sin pakistanske kollega, general Abdul Waheed Kakar, som han nyss besökt. Gåvan bestod av tre fullblodshästar, i åldern fem år, som var lämpliga att ingå i den beridna kungliga vaktparaden i Stockholm. Det rådde dock svenskt importförbud av hästar från Asien och från Utrikesdepartementet (UD) fick Sagrén veta att "Det vore en skymf mot Pakistan att vägra" en gåva bestående av hästar. Efter ha ordnat karantän i Estland hämtades hästarna Tez, Sardar och Sher Dil med ett svenskt Herculesplan från Islamabad. Esterna backade dock ut och transporten slutade i Stockholm och hästarnas stallades i hemlighet. I Sverige avlivades rashästarna efter en kort tid och Jordbruksverket gav ordern att de slaktade djuren skulle brännas.[7]
Militär karriär
- 1958 – Fänrik
- 1960 – Löjtnant
- 1966 – Kapten
- 1972 – Major
- 1974 – Överstelöjtnant
- 1980 – Överste
- 1982 – Överste 1. graden
- 1984 – Generalmajor
- 1988 – Generallöjtnant
Referenser
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ [a b c] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 958. Libris 3681527. ISBN 91-1-843222-0. http://runeberg.org/vemardet/1985/0958.html
- ^ ”Föreningens styrelseordföranden”. Föreningen Armé- Marin- och Flygfilm. Arkiverad från originalet den 7 april 2014. https://web.archive.org/web/20140407075011/http://amf-film.se/?page_id=15. Läst 3 april 2014.
- ^ Wallin, Stig (27 april 2001). ”Åke Sagrén ny ordförande”. Försvarsfrämjandet. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924014746/http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-01-2/Ake%20Sagren%20ny%20ordforande.html. Läst 3 april 2014.
- ^ ”Anslagstavlan”. Försvarsutbildarna. http://www.forsvarsutbildarna.se/hbr/anslagstavlan. Läst 3 april 2014.
- ^ Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 184.
- ^ Knutson, Göthe (19 januari 1995). ”Motion 1994/95:Jo502 : Importförbudet av djur från vissa länder”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Importforbudet-av-djur-fran-vi_GI02Jo502/?text=true. Läst 3 april 2014.
| Företrädare: Erik Bengtsson |
Sveriges arméchef 1990–1994 |
Efterträdare: Ingen, befattningen avskaffad |